Söndag 10/4, Wellington.

Sitter på ett internetcafé och försöker sammanfatta tre veckor till ett dagboksinlägg. När jag tittar ut genom fönstret ser jag hur det blåser rejält. Det är kanske så man kan sammanfatta Wellington, eller Windy Welly, som staden så kärleksfullt kallas av dess invånare. Staden är visst den blåsigaste på det södra halvklotet, och att det nu är höst gör det inte så mycket bättre. Det har nog sammanlagt varit runt 5-6 dagar med sol under dessa tre veckor. Resten har varit moln och regn. En intressant sak är att regn inte alltid faller uppifrån här. Ibland kommer regnet från sidan och jag har hört att det ibland kan blåsa så pass att regn faller uppåt. Då gäller det att man inte har högvatten på byxorna!

På grund av vädret har det blivit en del biobesök för mig här. Nu senast såg jag ”The Frighteners”, som är den sista film Peter Jackson spelade in innan han gav sig i kast med ”Sagan om ringen”-triologin. För övrigt den sista filmhuvudrollen för Michael J. Fox innan han drog sig tillbaka på grund av att han var sjuk i Parkinsons. Filmen utspelar sig i Californien och är rätt så effektfull. En rolig sak är att sin vana trogen så envisades Peter Jacksons med att spela in den på Nya Zeeland. Dels i Wellington och i Lyttleton. Den senare är en förort till Christchurch, som är min nästa destination.

I morgon måndag checkar jag ut från vandrarhemmet vid 10 och sedan blir det en lång väntan på att färjan från Wellington till Picton på sydön ska avgå. Den gör inte det förrän 3 på natten, så det blir till att försöka hålla sig vaken. Väl framme i Picton får jag vänta i ett par timmar på att bussen till Christchurch går. Sedan är jag framme i Christchurch nån gång efter kl 16.

Det var min närmsta reseplan. Vad har jag då gjort här i stan förutom gått på bio? Bland annat har jag varit på museum, tre styckna, och den lokala grenen av Archives New Zealand, som är själva huvuddelen av de statliga nya zeeländska arkiven. Jag blev snabbt visad runt av en arkivarie som mer gav mig intrycket att vara yuppie än arkivarie med sin kritsträcksrandiga kostym. I övrigt var inte arkivet så värst mycket att skriva hem om. Det var roligare i Auckland där jag fick se mögel och dylikt.

Jag har varit utomhus också. Två gånger har jag klättrat upp på Mt Victoria varifrån man får en fantastisk panoramautsikt över Wellington. Den första gången jag tog mig upp var det molnigt och regnade, men gången efter var det soligt och jag tog ett gäng stiliga kort med fars gamla skruttkamera.

Mt Victoria var för övrigt en av inspelningsplatserna för den första ”Sagan om ringen”-filmen. I början, när Frodo och de andra hobbitarna gömmer sig under en stor trädrot för Nazgûl-ryttarna. Det spelades in nånstans i det branta skogspartiet på Mt Victorias sidor. Den stora trädroten i filmen var bara rekvisita så det blir svårt att hitta det exakta stället, men jag kände i alla fall lite ”Middle earth”-känsla när jag gick där längs stigen uppför Mt Victoria (och nästan höll på att bli påkörd av en cyklist på mountain bike. Men det är en annan historia).

Nu kommer jag inte på så mycket mer att skriva så jag avslutar med svar på lite frågor från mina vänner. Först Petter. Jag har svarat på det om Altura på vykortet jag skickade till dig härom veckan. Om alla ni andra är nyfikna så lyssnade jag lite på Altura, men dom lät lite för mycket som Dream Theater. Jag föredrar när band försöker hitta ett mera eget sound. Igår lyssnade jag igenom Damn the Machine på mp3-spelaren. Deras platta håller fortfarande. Inte ett dåligt spår tycker jag. Idag har jag hela morgonen gått och nynnat på Cross-Eyed Mary med Jethro Tull. Den vill inte försvinna ur huvudet, men det finns ju värre låtar att gå omkring och nynna på. Som ”Big big world” med Emilia…

$150 är nästan exakt 750 kr. Om jag inte varit så erbarmligt långsam hade jag lätt kunnat få ihop det dubbla. Den summan slet jag ihop under tre dagar, där jag fyllde två bins per dag.

När det gäller Elins fråga om jag kan ta med en gigantisk landsköldpadda till henne så svarar jag: ska försöka. Eftersom den väger ett par hundra kilo så blir det lite svårt att smyga ut den ur Auckland Zoo och sedan på flyget och genom hela Australien. Men jag ska se vad jag kan göra… 😉

Kirk out (med detta menar jag så klart James Tiberius Kirk, kapten i Star Trek, spelad av den underbart talanglöse William Shatner. Mannen som gett överspelandet ett ansikte).