Rik och fattig i Mumbai

Sitter i skuggan i den fantastiska innergården till Taj Mahal Palace and Tower Hotel i Mumbai, Indien. Resan har äntligen börjat! Utanför hörs gatularmet och även de karakteristiska dofterna och lukterna av Indien tränger även de in i denna skyddade och hårt bevakade oas. Till vår stora glädje blev vi uppgraderade till deluxe-rum högst upp i tornet på 19:e våningen med fantastisk havsutsikt och precis ovanför Gateway of India. Vi har tom en fin balkong med tre gotiska valv… Anna och barnen sover sött. Det är behaglig temperatur i luften, gissningsvis drygt 25 grader och sol.

Flygresan kändes lite trög och strulig med otaliga köer för security-checks och pass kontroller, trots att vi som resande med barn oftast fick prioritet. I Istanbul fick vi vår första adrenalinkick…Planet var sent och med mindre än en timme till nästa avgång fick vi småspringa till transfer desk (och fixa de boardingkort som de inte hade lyckats fixa på arlanda) och sedan vidare till gaten med ledsagare. Ett tag kändes det osäkert om vi skulle få komma med, men det ordnade sig. Väl på planet visade det sig att vi fått spridda platser vilket även övriga barnfamiljer, par och sällskap hade fått, varvid stort tumult utbröt för att byta till sig platser. Men detta är såklart sådant man får räkna med…kanske man börjar bli gammal och gnällig? 

Har precis kommit tillbaka efter en promenad runt de traditionella sevärdheterna i stadsdelen Colaba utanför hotellet. Kollade in kricket-matcher mitt på gatan, filminspelning i ett gathörn (ytterligare en Bollywood-film) och slank in på en barbershop och fick en grundlig rakning med ansiktstvagning och huvudmassage, allt för 50 rupies (<10kr). Att jämföras med den extremt lyxiga frukosten för 1000 rupies per skalle som vi precis vräkt i oss.

Extrema kontraster som sagt. Under taxiresan från flygplatsen passerade vi slum och fattigdom, loppiga hundar och människor i mängder, både barn, vuxna och gamla som sov direkt på gatan under täcken eller kartongbitar samtidgt som staden vaknade till liv med full fart i grönsaks- och fiskmarknader. Alicia och Felix blev såklart uppspelta av detta ”skådespel” från taxifönstret och fick förstås mycket frågor i huvudet. Alltid jobbigt att se fattigdom så nära inpå. Tiggare och bedjande kvinnor och barn, krymplingar… Och sedan kliva rätt in i extrem lyx där horder av uniformerade och leende indier tar emot. Tom på toaletten var det betjäning, hur skulle det se ut om man fick vrida på kranen själv, trycka ut tvålen eller ta fram en handduk?

Men det är kul att leka lyxlirare för några dagar…