Lake Atitlan-Coban-Flores

Lake Atitlan:
Vi akte at till 3 olika stader/byar: San Pedro La Laguna, Santiago Atitlan och San Antonio Palopo. Britt investerade i en vacker blus i Santiago Atitlan, byn dar jordskredet skedde for nagon manad sen. I nasta by patalades naturligtvis att det var deras blus som borde inhandlas….. (Dom hade olika farger pa kladerna i dom olika byarna). Vi var aven inne i kyrkan i Santiago som hade en massa bibliska figurer/dockor i naturlig storlek langs vaggarna upp mot en otroligt vacker altartavla, ocksa med en massa figurer/dockor. I Kyrkan var det nagra som sorjde och en massa ljus var tanda till minne av dom som omkommit i jordskredet.
Nar vi var tillbaka till Panajachel sa investerade jag i en jacka da det var lite smakallt om kvallar och morgnar och Britt kopte en kjol.

Vi hattade lange fram och tillbaka vilken vag vi skulle ta till Flores. Det vi var inte tvekade om var att vi skulle ta vagen via Coban, som ligger ungefar i mitten av landet, for att slippa aka samma stracka 2 ggr. Vi traffade folk som sa att det gick att aka en viss vag medan andra sa att den vagen var farlig, bade pga att vagen var usel och att ran forekommit i trakten. Till sist (samma morgon som vi skulle aka) bestamde vi oss att ta en buss till Guatemala City och byta dar for att ta en annan upp till Coban. Det skulle bli en sakrare vag och vi skulle tjana en dag pa det.

Vi gick upp till dar pickupen slappte av oss for att ta en ny upp for bergen till nasta stad (Solola) dar storre bussar borde vanta. Till var forvaning sa stod en gammal skolbuss, inte lika lang som brukligt men lika vackert malad och samma komfort, dvs. trangt som fasen. Hade dom lagat vagen redan?
Bussen korde runt stan nagra varv och konduktoren skrek Guate till for att ragga folk. Till sist lamnde vi stan at motsatt riktning till vad vi kom. Det visade sig att det gick 2 vagar ner till stan och den har hade dom gravt bort en del av leran pa sa att det gick att komma fram men smalt och slirigt var det.

Guatemala City-Coban:
Vi hade overtygats av busschaffisen, konduktoren och en bussraggare att bussen till Coban skulle avga fran samma station som den har anlande till i Guatemala City. Knappast…..
Istallet blev vi paprackade en taxi som skinnade oss pa 20:- for att kora ca: 6-7 minuter till en annan terminal.
Farden upp till Coban gick utan bekymmer och klockan borjade narma sig halv 5 pa eftermiddagen innan vi nade fram till staden, som enligt Lonely Planets guidebok sag ut som en tysk alpby. Han som skrivit det har formodligen aldrig ens sett en alpby pa kort.
Vi hade ju forberett oss pa hur vi skulle hitta fram fran busstationen och blev forvillade nar chaufforen ville slappa av oss vid en plaza. Vi stod pa oss och ville aka med till andstationen. Bussen lamnade stan och akte ut mot landsbyggden vilket fick oss att fa lite panik. Joda, det var riktigt. Bussen vande innat igen och vi sa att vi ville bli avslappta vid ett visst hotell. De flesta i bussen var nu involverade i var resa och visade t.ex. upp vilken busstation vi skulle till i morgon for vidare fard mot Flores. (Hade vi gatt ditt sa hade vi fortfarande varit kvar i Coban……). Pa rekommendation av majoriteten i bussen kliver vi av nagonstans (ingen aning om var)i stan och en indiankvinna med sin unge ska visa oss vagen. Hon drar ivag och bladdrar for fullt. Jag begriper inte ett skvatt och Britt har hamnat langt efter och beklagar sig over en pa tok for tung ryggsack. (Kanske har nagot att goras med krafset som inhandlats…..)
Hon drar ivag igenom nagot marknadsliknande och efter nagon km kommer vi fram till stallet. Vi tackar for hjalpen och stoppar 2 mynt i hennes framstrackta hand.

Dom visar sig ta pa tok for mycket betalt for ett pa tok for risigt rum. Blir att leta vidare. Tyvarr hittar vi inget annat stalle, utom bara ett annu risigare hotell sa vi far ga tillbaka till dar vi blev avslappta. Vi gick faktiskt forbi ett stalle har men i brist pa sprakkunskaper da, sa kunde jag inte fa stopp pa indiankvinnan (Britt var ju langt efter och jag forsokte halla mig mitt imellan for att inte tappa siktet).
Vi tar in pa det stalle vi passerade tidigare. Bra rum till hyfsat pris och dom ordnade mat till oss. Visserligen en rejal frukost men med tanke pa att vi inte atit sen klockan 7 pa morgonen sa var det helt ok.
Vi far aven instruktion var busshallspaltsen ligger som vi ska till i morgonbitti. Det var at rakt motsatt hall mot den konduktoren och dom andra i bussen visade. Dom kan ju kanske avsett en annan buss sa dom behover inte ha visat fel.

Coban-Flores:
Vi kliver upp vid halv 6 och hoppas pa att det ar nagon vaken som kan slappa ut oss. Det ar alltid last till hotell (och allt annat ocksa for den delen). Vi sticker ut pa den folktomma gatan och hoppas pa att ingen far for sig att rana oss. Britt har myggsprayen i beredskap under regnponchon. Skulle nagon dyka upp sa skulle man fatt panik och sprungit darifran. Fast dom hade ju bara behovt folja efter skitsparet…….

Halv 7 gar bussen. Vi far ett par bra platser. Britt springer ut och inhandlar kaffe, cola och bullar fran ett marknadsstand utanfor.

Bussens manskap bestar av 3 personer, som alltid har nere (och aven i Asien). En ar chauffor och skoter korandet och radion som alla tvingas lyssna till, en ar konduktor och han skoter biljettforsaljningen eller om biljetter saknas (vilket ar vanligast) betalningen. Dessutom instruerar han passagerarna hur man sitter eller star (vilket faktiskt bahovs…). Han har ocksa hand om lastningen om grejer maste upp pa taket, vilket allt otympligt och tungt ska, eller hjalper snygga tjejer som har nagot att bara pa t. ex: en handvaska. Holl pa att glomma bort att han ofta tillbringar tiden med att hanga utanfor bussen och ropa destinationsorten, ibland tom. overtala folk att dom ska med.
Den 3:e personen i manskapet hjalper konduktoren och kan tillbringa en hel del tid pa taket, aven nar bussen ar igang…..

Under resan till Flores blir vi tvugna att ta farja over en flod. Valdigt speciell sadan: En ponton som rymmer 4-6 bilar och som drivs av en utombordare som sitter pa ena sidan i nagot som ser ut som en stor tunna. Denna ar svangbar for att pa sa satt kunna styra pramen…… Fasionerande……

About Kenneth 26 artiklar
Jag är en gubbe med stort hjärta och liten plånbok enligt min fru, en snorunge som aldrig blir vuxen enligt min farsa och en livsnjutare som hellre reser än jobbar enligt polarna. Har nu varit i övee 100 länder

Var den första som kommenterar

Svara till