Tikal

Vi hade lite svart att sova inatt da ett gang fyllbultar holl pa att gapa mellan 1 och 2 pa natten utanfor vart hotell. Lite trotta slapade vi oss upp och at frukost. Det var med nod och neppe som vi han med bussen till ruinstaden Tikal. Dar forsokte man pracka pa oss en guide och eftersom vi ville ju skota oss sjalva istallet. Dessutom ville ju guiden ha betalt…….
Vi kopte i alla fall en vardelos karta vid entren. Pa den sag det ut som dom gjort tydliga vagar fram till ruinerna och mellan dom.
Det mesta visade sig dock vara stigar, som vi virrade runt pa och trots att lonely planet kallar det for tydlig markering sa kom vi vilse. Hur fasen skulle man kunna ens ana att man var tvungen att ga genom djungeln i 20 minuter innan man kom fram. Inte en manniska syntes till men daremot apor i traden.

Nar vi val hittat fram sa blev vi makta imponerade. Tempelruinerna ligger ratt utspridda med djungel emellan och man far ga pa stigar for att ta sig fran det ena till det andra. Fanns dom som lag pa over en halvtimmes vandring fran huvudgruppen. Aven i den sa sag man ofta inte nasta ruin forrens man hade gatt 5-6 minuter.
Ett stalle dom kallade Great Plaza hade 2 st hoga tempel varav man hade byggt upp en tratrappa pa det ena sa att det gick att ta sig upp nastan till toppen. Darifran kunde man se toppen sticka upp over tradkronorna pa 2 andra tempel i narheten. Tratrappan var en ranglig historia och man forvanade sig over att den holl overhuvuttaget.

Vi gick bort till ett annat tempel som var 64 meter hogt, det hogsta av dom alla. Dar hade man byggt upp en tratrappa i samma rangliga stil som pa forra stallet. Bara att den var dubbelt sa hog och aven mycket brantare. Gransfall om man inte skulle kalla det for en stege istallet. Britt vagrade att ga upp over huvudtaget, vilket hon inte var ensam om. Jag gick upp av ren envishet och det var jobbigt i varmen. Ett par tre ggr fick jag stanna och vila mig pa uppvagen.
Utsikten daruppe var fantastisk. Djungeln lag som en matta nedanfor och man sag toppen av 3 andra tempel sticka upp over tradkronorna.
Tyvarr fortogs nojet lite av oron over att man var tvungen att ta sig ner igen. Det var jag heller inte ensam om att tycka da ett par amerikaner som slapat sig upp bekymmrade sig om just detta.

Det gick bra att komma ner, bara man fixerade blicken pa stegen istallet for pa marken langt dar nere. Blev lite virrande innan vi hittade tillbaka till ingangen igen. Som tur ar kom en vakt och visade vagen nar vi var pa vag at motsatt hall.