Tips pa hur man letar efter svamp, plus andra historier…

Hej kara vanner!

Livet ar en konstant forandring. Att tillata det vara sa kan ibland vara enormt helande. Antar att det ovantade ar det som gor nuet sa fantastiskt, att framtiden alltid forblir oviss… lat mig forklara;

Skriver for sista gangen denna resa fran Nepal. Lamnade en del av min sjal pa en eco-farm (utanfor Pokhara) som jag bott i de sista 14dagarna (dar jag fo bodde i det mest fantastiska lerhus jag nagonsin bott i). Vaknade en morgon, och trots att de var mitt uppe i en fantastisk festival pa farmen dar jag bodde, med workshops i de mest kreativa och underliga sakerna jag upplevt, visste jag att det var dags for nagot nytt! Mitt ode fanns nagon annan stans. Varfor Nepal sokte mig fick jag svaret pa, och den Shamanistiska energin som jag borjat kanna sa starkt for kommer alltid att finnas kvar. Det ar lite som att leta svamp. Du letar inte efter svampen, svampen letar efter dig. En resa slutar aldrig om du ar villig att bara med dig den inom dig. Efter ett tarogt farval hos en familj jag lart mig konversera Nepalesiska med, och lart kanna bakom orden, befinner jag mig nu i Kathmandu igen, for att redan ikvall lamna Nepal for Indien och paradis-o-gruppen Andaman Islands annu en gang! Vad gor man pa Andaman Islands kanske ni undrar? Jag ska dyka och fiska i tva hela veckor (ett av de basta stallena pa jorden att fiska pa sags det… det du Peter Hansson :)… Varfor? For att skapa mig ett minne for livet, samt att inte aktivt soka efter mer spirituella/naturliga saker utan att lata det komma till mig! Hur jag bestamde mig? Lat odet bestamma for mig saklart. I denna historia finns alltfor manga skal i detta beslut, men det slutgiltiga var att fraga en random man pa ett cafe jag atit frukost pa denna morgonen. Svara enbart JA eller NEJ bad jag honom innerligt, inte varfor. Och har ni last hit vet ni svaret… 🙂

Sa. Med det avklarat lat mig nu kort summera vad som hant sen sist:

*Levt valdigt nara naturen under en tid nu pa farmen och lart mig naturens tidscykel. Detta har lett till (att utan klocka eller kunskapen om det aktuella klockslaget) hittat tidpunkter dar vardagssysslor bor utforas for att underlatta framtidens paverkan pa nutiden. Ok, lat mig ge nagra exempel. Pga luftfuktigheten som finns har nu under varen blir det rejalt fuktigt nagra timmar innan solnedgangen. Har man da tex tandstickor man vill kunna anvanda pa kvallen for att tanda ljus (da elektriciteten lever sitt egna liv nar man lever lokalt) bor man ta hand om dom vid just denna tidpunkt. Eller vill man se naturens mote dagtid vs nattetid satter man sig vid en viss tidpunkt vid vattenfallet (som fo anvads som dusch da man bor pa farmen) och beskadar hur eldflugorna och fladdermossen vaknar till liv och integrerar sina liv med ditt eget. Valdigt fachinerande att fa aran att uppleva detta! Aldrig riktigt hort en fladdermus lokalisera sig forut. Ljudet nar dom flyger en dec fran ditt ora ar obeskrivbart, later mer som en maskin an en levande varelse…

*Fatt flertalet middags-inbjudningar till folks hem, tom trots att dom inte har mat for dagen (vilket i ett specifikt fall krop fram langt senare, men genom ett mindre bidrag (slang dig i vaggen Radda Barnen, det ar sahar man hjalper folk pa riktigt om man vagar 🙂 fatt feedbacken direkt i mitt ansikte 1000 ggr faldigt). Hur jag ens kunnat hamna i en san situation? Genom att motas bakom orden saklart!

*Akt bakpa en grannes hoj (med obefintlig Engelska) till viewpoint for att se soluppgangen over Himalaya-bergen. Magiskt.

*Lart mig laga Nepalesisk mat (tji fick jag som trodde de inte fanns nagon matkultur!). Om det smakar gott? Skojar du? 🙂

*Djungeltrekkat med en annan granne fran farmen, vars liv halvt bestod i att leva i och av djungeln. En riktig Shaman, inte i den bemarkelsen att han varje dag hade flummiga cermonier med rokelser eller halucinogena vaxter fran djungeln, utan att han levde i symbios med naturen och forstod och respekterade den som om det vore en familjemedlem. ”Har sover en tiger om natterna” var bla en av kommentarerna som fick mig att hapna, dar jag i ett tappert forsok trippandes barfota lyckades undvika alla taggiga ”foremal” som vaxte langs med stigarna. Fantastiskt.

*Mott en man som enbart genom sitt vagval av hur han formulerade sina ord fick omvarlden att hapna. Han gav mig bla en valdigt intressant syn pa vad jag som brandman ska ata for att klara av mitt jobb och att leva med det inte bara fysiskt, utan aven psykiskt… Kopplat till de 5elementen saklart haha. Valdigt intressant!

*Foljt (sa gatt det gar fran sega internetuppkopplingar pa andra sidan jordklotet) Leksands aterkomst till SHL och ”malgest-firat” till Nepalesiska oforstaende blickar (pa ett av dessa internetcafeer). Underbart! 🙂

*Sett det ena efter det andra bisarra langs med Pokharas gator pa en av mina dagliga morgonpromenader till byn. En hast som gratandes lag med bruten fot i flera timmar. Varfor inget gjordes? Dom gjorde som dom brukar. Samlas-i-en-ring-men-inte-gora-nagonting-mer-an-att-titta. Horribelt. Varfor jag inte ingrep? Jag insag kvickt den hemska sanningen att inte jag heller kunde gora nagot. Men jag anslot iaf inte till cirkeln…
Att sedan samma dag, fran verkligen ingenstans, se en man korsandes gatan barandes ett langt langt trad pa axeln, helt oberord (som om han vore hulken), for att sekunden senare forsvinna som om inget hade hant. Haha wtf…

*Mott fantastiskt manga olika individer langs med min resa, och beskadat de perspektiv de har pa livet. Genom bara detta ifragasatter, varderar och bryter man ner sig sjalv till partiklar och nar man sedan bygger upp sig sjalv igen ser man annorlunda pa omvarlden. Att resa ar verkligen en fantastisk gava.

—————————-

Det far bli allt for nu alla fina manniskor. Har lite saker att ta tag i innan jag beger mig till paradiset!

All lycka och karlek dessa vartider vart ni an befinner er i livet!

Karlek till er pa jobbet, till er pa flackemyra, till dig i Bolivia Deckan min bror, till min blodsfamilj och till alla er andra, som aven ni ingar i min familj. Mero parioar. Namaste anni danjavaad Nepal