Mot Phuket 17 Oktober

Jag har verkligen tänkt på hur organiserade vi är i Sverige och hur sjukt beroende vi är av att veta vad som händer här näst.

Och idag har jag insätt att det kommer ta längre tid än vad jag från börjar trodde att vänja mig vid att folk är TOTALT OSTRESSADE, och då menar jag TOTALT. En timme eller fem timmar, vad spelar det för roll?
Jag måste vänja mig vid att inte veta vad som kommer att hända nästa dag, trots att man faktiskt tror att man har gjort världens bästa plan=)

klockan fem på eftermiddagen var vi framme vid den lilla turistbyrån där vi hade blivit lovade att bli hämtade halv sex.
Vi blev inte alls hämtade av en buss, utan av en liten pick upp där dom slängde våra saker på flaket, när dessutom regnet öste ner ute sa allt blev blött. Han som körde kunde ingen engelska så det gick inte att få ut något vettigt ur honom.
efter att vi hade åkt i en halvtimme, dumpade han av oss på ett ställe där det stod jättemånga andra backpackers överallt ifrån, alla såg lika frågande ut och ingen visste riktigt när vi skulle bli hämtade.

[img=evelina19882010_10_19_11_37_49.JPG,436334] Vi väntar på bussen.

med lite krångel satt vi två timmar senare på en bussen som skulle gå till Phuket.
När bussen hade kört ca 10 minuter stannade den och Chauffören ropade att det var 10 minuters pause.
när det hade gått ca 20 minuter tyckte både jag och Joakim att det var 10 lite väl långa minuter, så jag tittade ut och där satt chauffören och pratade och köpte blommor som han sedan skulle dekorera bussen med=)
Vår tio minuters rast blev en pause på 40 minuter!
Det var då vi insåg att det kommer bli en lååång natt.

Klockan 6 på morgonen vaknade jag utav att solen höll på att gå upp.
skönt tänkte jag bara någon timme kvar sen är vi framme, men jag hann knappt tänka klart den tanken innan jag avbröts utav att alla lampor i bussen tändes och någon ropade att vi skulle gå ut ur bussen. suck, ut ur bussen något yrvaken.

när vi hade kommit hämtat våra saker i bagaget på bussen fick vi en klisterlapp med en färg på utan någon förklaring vad den betydde, men vi skulle sätta den på tröjan.
vi fick trycka in oss i en minibuss, som körde oss typ fem minuter och dumpade oss ”någonstanns” sen fick vi gå en liten bit för att sedan vänta på en trottoar med en liten affär tillsammans med massa andra från vår buss.
Efter en timme kom en till minibuss som körde oss ca 3.5 timmar.
å vi va så inklämda!! vi satt intryckta tillsammans med alla väskor, något frustrerade och varma.
När vi slutligen kom fram till phuket, fick vi hoppa in i ännu en minibuss som körde oss en halvtimme till vandrarhemmet vi hade bokat.

Så ja hum… ca 20 timmar tog resan som skulle kunnat ta mellan 10 och tolv timmar.

Saken är den att jag tror inte det finns något sätt att ta reda på vad som kommer hända här näst, just när man ska ta sig mellan ställen eller överhuvudtaget för den delen. man får ett svar men oftast är svaret ganska långt i från verkligheten. Så det är bara att hänga med och akceptera att saker tar lång tid. När jag har lärt mig det kommer jag kanske sluta att bli galen.

Skönt att vi är framme=) har haft en härlig dag med bad på stranden och lite shopping.

[img=evelina19882010_10_19_12_7_28.JPG,436339][img=evelina19882010_10_19_11_51_23.JPG,436335][img=evelina19882010_10_19_11_54_59.JPG,436336]