En dag i bilens tecken

Hej darhemma!

Har nu tagit oss till Thailand, narmare bestamt Pakbara efter en dag fylld av aventyr, framst med bilar inblandade.

Efter gardagens vilda avslutande tillsammans med Nicklas och Roine och Camilla fran Katrineholm tog vi det, minst sagt, lugnt i morse.
Vi skulle dela taxi till bathamnen med en man fran Wien, men han hade blivit sjuk under natten sa det var bara Cajsa, Johan och Nicklas och da erbjod hostellagarinnan oss att vi skulle fa aka med hennes man till hamnen. OK sa vi och packade vara grejor.

Aventyret borjade nar vi skulle packa bilen eftersom ”nagon” hade pillrat pa bilen sa bakluckan inte gick att oppna. Enligt mannen vad det hans frus fel, men han var milt sagt mystisk. Som den gamle iranske stridpilot han var sa sa han att han hade flugit Olof Palme in i Iran och det kan i och for sig varit sant.
In med alla vara vaskor i hans Opel och ivag. Han korde som en galning och helt plotsligt stannade bilen. Johan och Nicklas fick ga ur och knuffa bilen fran vagbanan. Stridspiloten var sa arg och skyllde allt pa sin japanska fru att det var hon som mixtrat med bilen nar hon egentligen inte hade dar att gora.
Efter ett tag gick bilen igang i alla fall men med ett underligt ljud under bilen, som om nagot skrapade och knastrade. Inne i hamnstaden, men fortfarande en halv mil kvar till bryggan, stannade bilen igen och var stendod. Ur med Johan och Nicklas som fick putta bilen till en verkstad. Da rykte det misstankt ur motorhuven, bilen hade formodligen skurit ihop.
Iraniern sa att sa gar det nar nagon som inte kan bilen startar den pa fel satt, nagon dator i bilen hade gatt sonder (ohh vilken dator??)

Nu hade vi riktigt brattom till hamnen eftersom vi skulle vara dar en timme fore och nu var det bara 45 min. kvar. Cajsa fick ga ut i gatan och stoppa en taxi men ingen ledig sadan syntes till forutom en japansk popmorfar som kunde ge oss skjuts till hamnen.
Han hade ganska bra tryck under foten och det var vi tacksamma for. Det hade visserigen ingen betydelse eftersom vi fick vanta 20 minuter innan immigrationskontoret oppnade.

Batturen gick smidigt och vi klev iland i Satun, Thailand. En otroligt liten passkontroll slappte in oss i Thailand, vi vaxlade till oss lite baht och kopte sedan en resa till Koh Lipe med overnattning i Pakbara.

Vi trodde att han skamtade nar vi fick se bilen som skulle ta oss till Pakbara. Vi satt som pa flaket pa bankar och hade visserligen tak over huvudet men inte mycket mer. Trodde att vi blivit lurade men sag sedan att det var manga som fardades sa, det ar nog den lokala standarden har…

Efter en dryg timme pa flaket var vi sa framme i Pakbara. Hittade ett mysigt stalle dar vi har en liten stuga for 20kr/person.
Eftersom vara magar inte har varit sugna pa mat tidigare idag av forklarliga skal, blev vi nu plotsligt dohungriga och gick gatan ner pa jakt efter mat.
Vi stannade och pratade med en man om dykning och passade pa att fraga efter en bra restaurang. Han visste ett bra stalle en bit bort och erbjod sig att skjutsa oss dit gratis. Forsta intrycket var bra men sedan…
Johan och Nickas bestallde olika krabbratter och Cajsa kott. Det som kom in forst var en sallad, trodde vi och delade pa denna, sedan en tallrik krabba och en med kott. Vi satt och vantade ett tag pa den andra krabbtallriken men den kom aldrig sa Johan och Nicklas fick dela pa den enda. Det var liksom ingen ide att ifragasatta nagot eftersom killen inte kunde engelska.
Nar vi nastan atit upp, upptackte vi att ”morotterna” hade jattesma ogon, det var pyttesma orangea rakor sa det var nog nagot som killarna hade bestallt men inte forvantade sig att fa.
Vi gick tillbaka till hostellet och tog en andra middag, nu det sakra kortet kyckling med ris.

I morgon far vi med bat till Koh Lipe dar det forhoppningsvis inte finns nagra bilar och det kan bli lite dykning.

Hoppas att allt ar bra hemma i snostormen.
Blir nog inga bilder idag eftersom vi verkar sitta pa snigelband.

Manga kramar