Jeans o tempel

Tjena tjena. Jag kan återigen bara konstatera att jag suger som dagboksskrivare, men det får ni tåla helt enkelt! Häggen skriver ju som tur är lite oftare. Jag känner inte att det händer så mycket som jag tycker det är värt att skriva om. Jag menar, full moon har jag skrivit om här på Backpacking totalt 3ggr nu och ja, det börjar bli lite uttjatat. Men i allafall. Full moon gick bra och den 16e lämnade vi Koh Phangan för att ta oss till Bangkok och sen vidare till Kambodja. Allt såg ut att gå bra, vi blev hämtade med taxi och körda till piren på Koppan. Båten över till Surrathani var heller inga problem. Dock brände både jag och Svenne oss sönder o samman eftersom våra solkskyddskrämer låg i väskorna som i sin tur låg underst i ”den gigantiska väskhögen” När vi kom till Surrathani fick vi lite problem däremot. Vi var tydligen inte inbokade på något buss trots att vi stod med varsin bussbiljett i näven. MEN vi kunde få åka med om vi betalade en gång till. Efter en massa krångel var det bara att inse att vi satt fast i saxen och valde att betala. En chaffis kastar då upp oss på sin Tuk-tuk och bränner iväg med oss till den lokala busstationen och slänger av oss på en lokalbuss. Inget VIP här inte! Lite chockade över att ha betalat totalt 800bht för en buss resa till Bkk i en skiten thaibuss lyckas vi ta oss överlevande till BKK.
Vi blev ett par dagar för mycket i BKKm helt klart. Vi stannade totalt 5dagar och åt bara på Burger Kin, Donken och Pizza Hut! Jag brände en hel del baht på jeans, totalt blev det 6par Replay och 3par Diesel. Sen råkade jag också köpa den största ”Bling Bling” klockan i hela stan! Fick ett bra pris och jag ska va glad om den håller i mer än 1 vecka.
Vi bokade upp oss på en resa till Siam Reap, vilket ligger i Kambodja och den 22a bar det iväg med buss! Genom hela Thailand gled det på riktigt bra och gränsövergången gick fin fint den med. Helvetet började när vi kommit på bussen som gick till Siam. Det var en resa på 11timmar och på hela 16mil! JA, skönt vill jag lova. Jag och Svenne hamnade såklart längst bak och där är sista platsen man vill sitta på! Tjejen brevid mig studsade up i taket och slog i ryggen så hårt så hon tappade luften och jag fick leka första hjälpen. Jag hade hört innan att det skulle va en helvetesresa men det var så mycket värre! Jag har aldrig någonsin sett så dåliga vägar på gotland. Skulle va tofta skjutfält isåfall! Men vi överlevde trots att vi satt som packade sillar och ACn var ur funktion. Vi somnade utmattade igår på ett litet guest house i Siam Reap! Idag kom vi ur sängen först vid lunchtid och var återigen fulla med energi. Idag skulle vi lära oss lite om gårdagens kambojda och tiden då Pol Pot satt vid makten. Första stoppet var det statliga Krigsmuseumet. Vår guide berättade om allt från minor till stridsvagnar. Vi fick även känna på alla möjliga vapen där i värmen. Sen åkte vi vidare till ett ”killing fields” där vi inte förstod så mycket tyvärr. Alltså kan jag inte berätta så mycket om det :S Våra privata chaffisar slängde snabbt upp oss på mopparna och vi åkte vidare till ett Min-museum som inte var statligt ägt. Här var informationen inte alls lika god tyvärr. Det fanns lite skriftligt på engelska men det var sparsamt. Efter att ha varit tillbaka på hotellet för att käka lite snabbt så bar det av för att se det världsberömda Angkor Wat i solnedgången. Med fulla minneskort kom vi lite besvikna tillbaka till hotellet. Det var så fruktansvärt mycket folk och det var svårt att hitta en vinkel på kameran där det inte kom med några japanska turister. Nu sitter vi här utför hotellet, ska snart sticka iväg på en BBQ middag som vi hoppas ska va okej. Imorgon blir det upp vid 4:30! för att åka och se Angkor i soluppgången, spendera hela dagen bland massa tempel, se solnedgången, dö på hotellet och morgonen där på flyga till Pakse (Laos)
Vi får se om Linus som inte gått upp innan solen sen ehh, ja någonsin! orkar skriva något imorgon.
Tills dess! Ha det gott!

About Linus Österdahl 40 artiklar
Glad gotlänning som älskar äventyr... Gav upp det fasta livet i Luleå efter ett år och sökte mig istället till Oslo, men efter två månader blev jag även där rastlös och befinner mig för tillfället i Geilo... hur länge vet ingen :D

Var den första som kommenterar

Svara till