Natten till den 13 februari var det ”förfest” till det thailändska nyåret. Det var så himla kul!! Ett enda stort vattenkrig. Det vattenkriget pågick för mig hela natten, Lenita sov väl några timmar men jag var vaken.
FÖRSTA PROBLEMET!
På morgonen kl 08.15 så upptäcker vi att vi måste nog ta mopparna om vi ska hinna till båten som går kl 9, om vi ens kommer att göra det. Under vår vistelse på Koh Chang så har vi umgåts med de två snälla Kanadensarna, Darren och Jarret, och de sjutsar oss till Piren. Lättare sagt än gjort. Lenita och Jarret åker före ifall att vi inte skulle hinna eftersom vår moppe inte är riktigt hel, växla ner spaken har nämligen gått av, så uppförsbackarna går lite trögt. Vi åker iallafall förbi 2 pirar innan vi kommer till den 3:e som är den rätta. lenita och Jarret kom dit precis när de sista steg på båten och lyckades hålla båten i 10 min innan vi kommer. Alla på båten är lite sura men de kommer över det när vi som e så söta och charmiga kliver på båten och ber om ursäkt ;).
ANDRA PROBLEMET!
När vi väl kommer på bussen så bestämmer vi oss för att sova eftersom vi båda är väldigt trötta, och bussfärden skulle ta 7 timmar utan byte. Trodde vi ja, vi blir väckt mitt under resan och upptäcker att hela bussens passagerare är utbytta och att vi ska byta buss. Det var ju sådär jättekul att höra, vi bytte inte buss på vägen dit så detta var ju oväntat. Hade ingen väckt oss så hade vi åkt iväg någon annanstans och förmodligen missat flyget.
TREDJE PROBLEMET!
När bussen kommer fram till bangkok så stannar den typ 4 km från Kao San Road. Alla på bussen blev jätteupprörda eftersom på biljetten så står det att bussen ska gå hela vägen till Kao San Road, där vi har vårat hotell. Det slutar med att vi måste ta en taxi eftersom vi inte har någon aning om vart vi är. Men det tar forever, typ 45 minuter innan vi bestämmer oss för att försöka hitta till Kao San Road själv genom att gå. Det var lättare sagt än gjort!
FJÄRDE PROBLEMET!
Först och främst så var det ingen som vi frågade som visste var Kao San Road var eller kunde engelska. Alla bara skrattade och kastade vatten på oss. jag var ganska hetsig vid denna tidpunkt så jag fräste åt de flesta som kom i närheten och försökte smeta pulver i ansiktet eller kasta vatten på mig. Tillslut hittade vi och försökte på oss att ta oss igenom folkmassan. Det var inte så där jättelätt med tanke på att det sas vara 100.000 människor på en gata på kanske 1 km. Jag tappade bort Lenita och försökte mig på att gå uppe på trottoaren, eftersom jag tänkte att jag hittar henne väl när jag kommer fram till D&D inn som var vårat hotell. men när jag gick på trottoaren så kom ett stängsel och jag var fast. Jag kunde inte gå frammåt och bakåt var det människor som tryckte på. Där stod jag intryckt i ett hörn med min stora väska och handbagaget. Det var nästan så jag skulle börja grina, det var bara några timmar till flyget skulle gå och jag började tro att vi aldrig skulle hinna dit. Men då fick jag nya krafter och tryckte mig ut ur massan och just när jag kom ner på gatan så hittade jag Lenita igen. Vi bestämde oss för att skita i hotellet och försöka ta oss direkt till vår väska via en sidogata. och det gick jättebra, det var nästan inget folk på gatan bredvid så vi kom fort igenom och kunde hämta väskan.
FEMTE PROBLEMET
Som sagt, alltid kul att vara optimist. Efter alla motgångar så hoppas man ju alltid att det ska gå bra men inte då. Efter att vi gått upp på tredje våningen för att hämta våra två väskor vi lämnat för att slippa ta med till Koh Chang så möts vi av en gallerdörr med hänglås, plus två till besvikna killar. Klockan är nu 20 i nio och de ska inte stänga förrän kl 10, men killen som har hand om det har gått lite tidigare. Vi blir helt paffa och kan inte fatta att det är sant. Jag börjar genast planera och säger till Lenita att hon kan åka hem till Sverige så försöker jag ta mig hem en annan dag bara vi får väskorna med oss. Det var som ett slag på käften, efter att tagit sig förbi Kao San Road så kom nu detta, jag höll på att bryta ihop, och det gjorde nog Lenita också. Till slut så sa jag att det borde ju finnas en till nyckel eftersom det är ett hänglås och då finns det ju oftast en extra nyckel. Jag skyndar mig ner till receptionen och frågar, och det dom sa gjorde mig så glad. ”Ja, vi skickar upp någon på en gång”. Dock fick vi vänta lite på våra väskor men vi fick dom iallafall, och det var en total lättnad.
SJÄTTE PROBLEMET!
Så, då var det bara att dra iväg till flygplatsen då med taxi. Och det var ju inte det lättaste. Vi fick gå ut på den stora vägen med alla våra väskor, ut på en motorväg i princip. Vi började vinka till en massa taxibilar men det var ingen som stannade eller så skakade de bara på huvudet. Fick vi inte tag på en taxi så skulle vi aldrig hinna med flyget och nu var det kanske 4 timmar till flyget skulle gå, och det tog kanske en timma att ta sig till flygplatsen, och nu så var det mer trafik pga nyåret så då går det inte på en pisskvart. Vi bestämde oss för att ställa oss i varsin riktning för att försöka få tag på en taxi. På Lenitas sida så susade bilarna förbi i världens fart så där fanns det ingen chans. på min sida var det typ trafikstockning så jag sprang omkring emellan bilarna och frågade, de flesta skakade bara på huvudet. men till slut så var det en som stannade men han ville att vi skulle hoppa in fort pga trafiken, jag ropade på lenita som stod på andra sidan gatan att skynda sig. Jag kastade mig in i baksätet med en väska under mig och den stora på ryggen, sen la lenita in den största resväskan på mig och hennes handbagage, själv satte hon sig i framsätet med sin stora väska, och allt detta gjorde vi i rullande fart alltså eftersom trafiken ville röra på sig.
När vi väl kommit iväg så andades jag och Lenita ut, men pulsen gick upp igen när han sa att bensinen snart var slut. Vi hade ju lite tidsbrist och att nu måsta tanka gjorde inte saken bättre. Något som var väldigt bra var att chauffören inte var någon mes iallafall, han körde aggresivt och det lugnade då ner mig. Han hade gått mig på nerverna om han hade släppt förbi alla och hamnat sist i alla bilköer. Nära slutet så frågar chauffören vilken terminal vi ska till, och såklart har vi ingen aning. Vi säger ”Sweden” och han ba, ”ah, Europe, terminal 2”. Så vi åker till terminal 2 och känner oss så lättade över att äntligen vara framme!
SJUNDE PROBLEMET!
Vi sätter genast igång att packa om våra saker så vi inte ska behöva betala extra för packningen. Sen så fräshar vi till oss på toan, bort med allt äckligt babypuder 😛
Nu tänker vi att det är lugnt och att vi har gått om tid till planet går. Vi kommer faktiskt att komma hem, allt löste sig!!! 🙂
Efter ett tag så börjar vi undra varför Stockholm fortfarande inte står på tavlan, planet ska ju ändå gå snart. oron byggs upp igen, ovanligt.
Vi inser efter ett tag att vi hamnat i fel terminal. och nu är det bara att springa. avståndet mellan terminalerna är inte riktigt lika korta som avståndet mellan terminalerna i Stockholm, trots att det endast finns 2, så eld i baken var det som gällde. Tillslut hittar vi rätt, och är typ sist till incheckningen. men vi kommer ombord på planet och slocknar typ direkt och sover hela resan.
ÅTTONDE PROBLEMET!
Äntligen hemma i Sverige!!! Nu är allt lugnt. Då var det bara att söka upp en stanbybiljett och sedan skulle vi vara hemma. nähe, ingen fattar vad vi pratar om när vi säger att vi vill ha en standbybiljett. Vi börjar bli oroliga att de tagit bort stanbybiljetterna och att vi ska få betala ett högre pris eller att vi kanske inte ens tar oss med på planet hem. Helpdesk fattar tillslut vad vi snackar om och hänvisar oss till en liten automat där vi kan köpa standbybiljetter. när vi väl ska beställa så verkar det som att det kan vara ont om resor till Umeå. vi chansar på Skellefteå istället och kommer med ett plan direkt. dagens första framgång?
Väl i Skellefteå blir vi hämtade av Lenitas föräldrar. norrland är smockat av stora snödrivor och här kommer funderingarna; tänk om vi missat planet, då hade vi då iaf varit kvar i SOLEN!!!!!
Så mitt tips efter denna resa är väl det självklara, planera inte resan med dit- eller hemfärd under ett stort helgfirande. Vi trodde att det skulle bli ett roligt avslut på resan med en stor fest, men vi skulle nog ha lagt hemresan några dagar senare. men som sagt, det är lätt att vara efterklok 😛
Hej lite mer info att gotta sig åt fastän du kommit hem.
Uj, låter inte som någon vidare dag dethära, jag vill höra upplösningen, verkligen intressant läsning 😛
Vore kul att höra resten!