Alive and kicking

Ojoj nu var det ett tag sedan vi detta pa grund av att vi farit omkring en hel del under de senaste dagarna.

Sista rapporteringen kom fran Monteverde. Lyxade till oss rejalt nar vi lamnade Monteverde akte namligen private shuttle till Tamarindo, dvs minibuss. Detta kostade oss otroligt mycket mer an lokalbussen men pga manga olika byten och med stor risk att inte hinna med en av bussarna fran highway (orka vanta vid motorvagen i fem timmar till nasta buss?) sa var det vart lite extra pengar. Efter en skumpig resa pa lite over fem timmar var vi framme vid var slutdestination Tamarindo. Tamarindo ar en liten ”surfby” som ligger pa Pacific side i Costa Rica. Efter att ha kikat runt lite hittar vi till slut ett trevligt hostel med bra och frascha doorms. Var lite extra roligt da det visade sig att agaren var svenskamerikan. Vi hade otrolig tur da det bara var vi tva som bodde i doormet, ett stort rum med toa & stort badkar helt for oss sjalva och for en billig peng, kan inte bli battre. Anledningen att vi akte till Tamarindo var att avnjuta lite beach liv innan det var dags att fara vidare mot Nicaragua. Tyvarr sa hade vi inte vadret pa var sida. Forsokte ligga pa stranden tva dagar i rad, men det tog bara fem minuter innan vi var begravda och nast intill sonderpiskade av sand. Om man inte surfar sa finns det inte speciellt mycket annat att gora i den byn sa efter totalt tre natter gav vi upp.

05:45 kliver vi pa var forsta buss 2timmar och ca 10kr senare ar vi framme vid vart forsta stopp Liberia. Hoppar av och fragar oss fram till ratt bussterminal, far vanta till klockan 09:00 da vi hoppar pa nasta buss som ska ta oss till Peñas Blancas (gransen till Nicaragua). Val framme vid gransen ar det inga problem att varken ”stampla ut sig” fran Costa Rica eller ta sig in i Nicaragua. Maste dock saga att de hade en mycket otydligt system for vart man skulle ta sig for att komma till tullen i Nicaragua. Som tur ar alla manniskor mycket hjalpsamma sa vi kommer alltid ratt. Vi blev dessutom overlyckliga nar det visar sig att vi inte alls behover betala en departuretax pa 26dollar var utan behover endast kopa en stampel for 7 dollar. Sa nu var det dags for det mest kaotiska momentet under hela resan. Att ta sig in till bussomradet for att komma vidare in i Nicaragua. Far forst visa upp vara pass och betala en dollar var for att komma in pa sjalva bussomradet, forstar ej varfor. Utanfor grindarna forsokte de lura i oss att det inte gick nagra bussar till Rivas utan att vi maste ta en taxi, val inne pa omradet var det saklart en hel annan visa. Nar man har ett 20 tal karlar runt omkring sig som alla skriker att man ska ga till olika bussar och dessutom ar det inte sa latt att komunicera med varandra. Har dock upptackt att om man staller sig med fingrarna i oronen och skriker UNA MOMENTO POR FAVOR sa brukar det mesta losa sig till slut. Antligen var vi pa ratt buss, en sk chickenbus dessa ser ut som gamla amerikanska skolbussar. Och detta ar nog var absolut basta bussresa hitills, jatte harlig stamning pa bussen med latinomusik pa hogsta volym och otroligt hjalpsamma manniskor. Vi blev avslappta vid en bensinmack utanfor Rivas dar vi var tvungen att ta en taxi for att komma till San Jorge. Nar vi kom ur taxin sa stotte vi pa tre resenarer fran Belgium som vi tidigare mott i Monteverde, Costa Rica. Det visar sig att vi ska till samma stalle, sa vi slar oss ner och vantar med dem tills nasta bat mot Isla Ometepe ska avga. Som tur var blaste det inte allt for mycket pa skon den dagen da den baten vi akte pa inte hade allt for mycket som man kunde halla i sig i. Batfarden tog lite drygt en timme sa vi hann precis med sista bussen mot Merida. Tack vare otroligt daliga vagar sa tog bussresan nastan tre timmar, kan saga att vi bara var LITE om i baken da man satt pa trabankar och skumpade. Beligerna hade otroligt roligt at oss, de tyckte att vi nastan sag doende ut, detta pga att vi varit pa resande fot sen 05:30 samma morgon. Sa totalt efter fyra bussresor, en taxi resa, en batfard och drygt 12 timmar senare var vi antligen framme vid Hacienda Merida (varat hostel). Vi kom fram precis i tid for att kunna avnjuta en kall ol nere pa bryggan och se den otroligt vackra solnedgangen. Isla Ometepe ligger i Lake Nicaragua och har tva vulkaner som bada ar aktiva. Vi bodde precis vid sjon mitt imellan dessa tva vulkaner sa utsikten var enormt vacker dar. Pa Hacienda Merida traffade vi manga intressanta manniskor, bla tva amerikanska tjejer Courtney och Becky som vi bestammer att gora en utflykt med dagen efter.
Klockan 07:00 ringer den obligatoriska matklockan, sa det vara bara att kasta sig ur sangen om man vill ha nagon chans att fa frukost. Uppe med tuppen, matta nojda och glada vantar vi pa att vara amerikanska vanner ska vakna till liv. Det blir dags for lunch innan de antligen lyckats ta sig utanfor sitt rum. Vid ett tiden borjar vi var far mot Ojo de Agua, efter 6.5 km av vi antligen framme vid forsta stranden sa vi kan ta ett dopp och kyla av oss fran den varma promenaden. Becky kanner ar nastan svimfardig sa vi bestammer oss for att strunta i Ojo de Agua och ta det lungt nere pa stranden istallet. Vilket ocksa var mycket trevligt da det titt som tatt kom man ner till vattnet tillsammans med en skock kor eller hastar for den dagliga ”svalkningsrundan”. Vi alla fasar for var promenad tillbaka till Hacienda Merida sa vi gar jatte sakta och har till var gladje dyker det upp en buss som vi far aka med. Ater igen ar vi hemma i ratt tid for solnedgangen, samlas med hela ganget pa hostlet nere pa bryggan. 07:00 ringer matklockan igen och det ar dags for middag. Pa vart hostel fanns det aven tva ”hippies”, det ar i alla fall vad vi vill kalla dem. De sag ut ungefar som att de hade rymt fran Woodstock och bodde praktiskt taget vid datorerna, tror dessutom att de sov ute i hangmattorna pa kvallarna for det verkade inte som att de hade ett rum. Kunde inte bestamma oss for vilket land de kom ifran da de pratade bade franska och spanska. Vi som bodde pa Haceienda Merida jamnforde ofta vara pahittade historier om hippiesarna men kunde inte komma fram till en slutgiltig teori.

Tva natter sov vi pa Hacienda Merida, det var egentligen tankt att vi skulle aka raka vagen till Granada. Men under var vistelse pa Isla Ometepe fick vi hora manga bra saker om ”byn” San Juan del Sur eftersom den inte lag allt for langt bort sa andrades vara resplaner.

Hade fatt tips om ett bra och billigt boende precis vid havet, sa vi lyxade till det med att ta en taxi fran hamnen istallet for att byta bussar tusen ganger om. Efter en bilfard pa 30 minuter stannade taxin utanfor hostal Estrella. Rummen dar ar mycket basic, tva sangar och fyra vaggar som inte gar anda upp till taket. Spenderar nagon timme med en bok pa stranden innan vi gor oss i ordning for middag.
Hittar en gullig liten restaurant som vi slar oss ner pa efter ett tag gar det forbi ett par killar som vi tycker att vi kanner igen. Det visar sig att det ar de tyska killarna fran Ometepe sa vi ropar dit dem och det gor oss sallskap for middagen. Sanna och Sofie ar som vanligt helt utmattade av att gora ingenting sa det blir en tidig kvall for oss. For Sanna’s del blir det inte mycket somn da hon vaknar efter ungefar tva timmar och darmed borjar racet fram och tillbaka till toan. Lite jobbigt da vi bodde pa ovan vaningen och for att komma till toaletterna sa var man tvungen att ga ner for en brant trapp och sen in i en annan del av byggnaden.
Foljande dag sa var planen att ta oss till Playa Madera som ligger ungefar en 20 minuters bilfard bortanfor San Juan del Sur. Sanna kanner sig lite piggare an foregaende kvall men langt ifran frisk. Vi tycker anda att det later lockande med en dag pa stranden sa vi delar en taxi med tva amerikanska tjejer, och bestammer en tid med chaffisen nar han ska kora tillbaka oss. Stranden var helt otroligt fin och vi hade den helt for oss sjalva hela dagen, underbart! Resten av dagen spenderas med att ligga pa rummet, Sofie fick roa sig med bocker och musik medan Sanna var som ett allmant slakt. Vid 10 tid en vaknar vi till liv av att det later som att det ar en orkester utanfor. Virar in oss i vara saronger och gar ut pa balkongen for att ta reda pa vad tusan som hander. Det star en hel samling av mestadels kvinnor nedanfor varav nagra haller i en stor ”docka”. Sedan sitter det nagra barn och kvinnor som var utkladda till jag vet inte vad. Och det var en prast som pratade en jakla massa om modrar, kristus, barn och kramar medan en grupp man fortsatte spela pa sina instrument. Detta pagick kanske i tio minuter sedan fortsatte de langre ner pa gatan. Nagot forvirrade atervande vi tillbaka till vara sangar.

Planen var att stanna annu en natt i San Juan del Sur, men nar vi stuckit ut vara huvuden utanfor dorren och konstaterat att det var mycket molnigt sa andrades planerna och vi drar till Granada istallet.

Nar vi ska kliva pa bussen mot Granada sa traffar sitter Vincent dar, en kille fran Holland som vi ocksa traffat pa Isla Ometepe. Han berattar om ett jattebra hostel som oppnat for drygt tva veckor sen som han bott pa tidigare, sa vi hakar pa honom dit. Och nar vi kommer fram visar det sig att hela ganget fran Hacienda Merida, Isla Ometepe ocksa bor dar, riktigt riktigt roligt. Och darmed tas den obligatoriska rom och colan fram. Far hora om att en del av ganget har skrivit upp sig pa en lista for att aka till Lago de Apoyo. Sa vi skyndar ivag for att skriva upp oss och har turen att fa de tva sista platserna. Lago de Apoyo ar en sjo i en krater som ar resultatet av ett vulkanutbrott .

Nar vi kommer tillbaka till hostlet visar det sig att nagra i ganget ska ut och dansa. Sa vi tar sallskap med britterna Rick och Haley for middag och moter slutligen upp allihopa pa Cafe Nuit. Pa Cafe Nuit ar det en stor blandning av lokalbefolkning och tursiter ikvall ar det dessutom ett liveband som spelar. Vid ett tiden ar vi svettiga och trotta av att ens forsoka rora vara hofter i samma takt som de inhamska. Men jaklar vilken rolig kvall.

Vaknar for en gangsskull utan vackarklocka vilket ar helt underbart. Ater frukost och tar en buss ut till Masya. Som ar en stad ungfar 30 minuter norr om Granada, dar vi ska ga pa marknad. Trottnar dock ganska sa snabbt och far tillbaka till Granada. Dar vi traskar omkring i staden, dricker juice i parken och klattrar upp i ett av kyrktornen. Sluter upp med resten av ganget for att ga ut och ata middag, vilket foljs av en film hemma pa hostlet.

Klockan halv nio samlas alla for frukost och styr upp matlistan for det som behovs handlas infor var resa till Lago de Apoyo. Halv elva blir vi och all mat upplockade av var skjuts. Vi trodde att vi skulle fa aka minibuss men icke. Fick aka pickis med flak, jatte roligt med 13 pers mat for alla dessa och respektives packning, fram kom vi i alla fall. Far vara rum, kastar in packningen och placerar maten i kylskapet. Sedan studsar alla ner till sjon och plaskar omkring i ett par timmar. Vid fem tiden tva amerikanska tjejer pa att det fanns en blender i koket sa helt plotsligt blir alla valdigt engagerade i att gora fruktdrinkar. Till middag serverades det mycket god tonfisksas och pasta och Glos saklart (billigt rodvin). Kvallen avslutades med ett nattbad for allihopa.

Idag ar det tisdag och vi vaknade vid atta tiden i vart rum vid Lago de Apoyo. Kliver upp och lagar frukost tillsammans med Chloe till resten av ganget. Spenderar nagra timmar nere vid sjon och sedan tycker Sanna och Sofie att det far vara nog. Tar en taxi tillbaka till Granada och far samma lilla doorm rum som vi haft tidigare pa hostlet. Ater lunch pa en liten restaurant i narheten utav parken och nu sitter vi har. Vi vantar pa att resten av ganget ska komma ”hem” till Granada. Ska troligtvis ut och ata da detta blir sista kvallen innan alla kommer att splittras for att resa vidare till olika hall.

Var plan var fran borjan att flyga till Corn Islands efter detta men har for ovanlighetensskull andrat oss igen. Imorgon aker vi istallet till Leon ett par dagar och dar efter ska vi nog ta och flyga till Corn Islands som ligger pa Caribbean side.

Sa dar, nu vet ni att vi lever men som sagt det har varit ett himla akande de senaste dagarna.

Kramar

Sanna & Sofie