En fasligt massa hoppande

Ett fasligt massa hoppande är precis vad det vart på det senaste. Efter ett par dagar i Rosario och en väldans massa timmars väntande på busstationen hoppade vi på nattbussen mot Posadas. Den sista långa bussresan för det här äventyret ganska så skönt. Anlände på en söndag vilket innebar att det inte alls var så livat i den lilla staden. Installerade oss på vårt hotell och lyckades hitta en restaurang som var öppen. Dagen efter visade sig vädret från sin bästa sida så vi promenerade omkring i solen, var ner och kollade på bron som skiljer Paraguay och Argentina åt. Och avslutade med en mysig lunch i solen.

Vidare mot nästa destination, Encarnacion i Paraguay. Lätt gjort tänkte vi, bara en bro att passera och lite buss på det så är vi ju framme. Nästan så det krävdes blod svett och tårar för att ta sig igenom men vi lyckades. Encarnacion sägs vara Paraguays vackraste stad, nog allt är den söt men undrar vad resten av landet har att erbjuda. Och värmen, rena rama tropiken trots att vi endast passerat en bro, helt ljuvligt att kunna gå utan långkalsonger. Under vår andra dag tog vi sikte på vårt huvudsakliga mål med vistelsen, Jesuit ruinerna i Trinidad. Dessa ruiner är alltså kvar från missonärenas tid i landet och är en av de minst besökta platser av de som finns på Unescos världsarvslista.

Att ta sig dit gick riktigt smidigt då vi fick hjälp av busspojken med vart vi skulle av. Och vilket ställe, vilken natur.Hela området omges av stora gröna fält blandat med fina stenmurar och massa apelsinträd och palmer vilka kryllade av kvittrande parakiter. Ruinerna var otroliga, speciellt de delar av kyrkan som fanns kvar, denna måste ha varit enorm. Helt klart värt ett besök.

Nöjda med vårt besök i Encarnacion tog vi bussen till Ciudad del Este. Under vår resa kunde vi konstatera att landet påminner väldigt mycket om Belize/Guatemala naturmässigt. Egentligen på många andra sätt då det är ett ganska rörigt och oorganiserat, inte alls lika uppstyrt som exempelvis Argentina. Under vår bussfärd var det en kille som var väldigt nyfiken på vilka vi var och ställde massa frågor och förklarade längs med vägen. Erbjöd sig att köpa chipa till oss (ett slags bröd) men vi tackade nej, ett tu tre så hoppar han ur bussem vid ett stopp och dyker sedan upp med juice och godis till oss, riktigt lustig filur. Ciudad del Este kunde vi snabbt konstatera inte var en stad i vår smak. Gav oss dagen efter vår ankomst iväg på en tur till Itapu dam.

Denna damm är världens näst största och står för ca 80% av Paraguays energiförsörjning och 20% av Brasiliens. Att ta sig dit gick sådär då busschaffisen inte alls ville minnas att jag sagt åt honom att släppa av oss där och att vi nu hamnat på slutstationen. En liten taxiresa senare kom vi i allafall fram. Fick först se en film och sedan åka buss inne på området. Lite synd bara att luckorna inte var öppna och därför var det inte så mycket vatten eller tryck.
Mer än nöjda efter två dagar i denna stad var det dags att hoppa över gränsen igen dock via Brasilien för att ta oss till Argentina. Ett par svettiga bussresor och språkliga förvirringar senare var vi framme i Puerto Iguazu. Äntligen dags för mat och en kall öl, inte ätit sen kvällen innan så det var ett under att det inte var skiljsmässa innan vi var framme.

Efter en någorlunda frukost tog vi oss mot busstationen, dagens stopp Iguazu fallen. För ungefär en månad sen var det väldiga översvämningar och man var tvungen att stänga parken i flera dagar. Översvämningarna har även resulterat i att en del broar gått sönder och därmed var vissa vägar avstängda fick vi veta när vi anlände. Riktigt tråkigt men glada för att det var öppet gick vi in. Området med fallen är riktigt stort, på något sätt trodde vi att de skulle vara högre. Självklart var det otroligt vackert men på något vis kände vi oss inte så imponerade när vi åkte därifrån. Spenderade kvällen åt att kolla på vm på hotellrummet, och ljudeffkter hade vi av halv Argentina så fort de närmade sig mål.

Ny dag nytt mål i sikte. Även denna dag tog vi oss mot busstationen efter frukost. Denna gång för att ta oss till Foz do Iguacu i Brasilien. Snabbt och smidigt tog vi oss igenom de 2 gränskontrollerna och vips var vi framme i den lilla staden. Kastade in packningen på hostlet, åt lunch på McDonalds och sen hoppade vi på bussen mot fallen.
Endast 20% av fallen ligger på den brasilianska sidan och med tanke på gårdagen hade vi inte allt för stora förhoppningar. Men oj så fel vi hade! Promenaden mot fallen är helt fantastisk. Utsikten från början är underbar och längsmed vägen finns olika platåe och utkiksplatser för att kunna komma närmre och få en bättre utsikt. Allt eftersom man går byggs stämningen upp och vips så står man där på en passage som leder en ut mellan olika fall. Solen skiner, mängder med färgglada fjärilar, stänk ifrån fallen och en regnbåge i de klaraste färgena bakom oss = magiskt!

Oerhört nöjda över dagens utflykt vilar vi nu på hostlet och funderar på hur vi ska överleva portugisiskan. Vi som var så nöjda med att ha tagit oss igenom den argentinska spanskan. Imorgon tar vi flyget för en natt i Rio, där efter väntar 3 nätter i kuststaden Paraty och 5 nätter på ön Illha grande (måtte de va soligt och vamt). Sista stoppet blir 5 nätter i Rio där vi bl.a ska säga hej till jesus och jag ska utmana min rädsla och åka linbana upp till sockertoppen. Och såklart äta massa kött, dricka caipirinha och shoppa innan det är dags att tacka för oss.