Allt var skit, men nu ser det ljusare ut…

Sa dar, antligen har vi fatt tag i en uppkoppling som verkar fungera. Vi far dock se hur bra det gar eftersom att vi var har aven for en timme sedan och forsokte skriva. Efter att strommen gatt tva ganger sa fick vi ge upp. =)

Vi ar nu i Havanna och ni kanske undrar over den nagot illavarslande rubriken. Allt har namligen inte varit en dans pa rosor hittils. Det borjade sa smatt redan efter det tardrypande avskedet pa tagstationen nar vi trodde vi hade vart pa det torra med en tagbiljett anda till Stockholm central istallet for Arlanda (det var betydligt billigare till sthlm an arlanda namligen). Det visade sig att det inte alls uppskattades av allas vara alskade SJ. Konduktoren tyckte att ”ni har ju inte betalat for att aka till Arlanda”. Och menade pa att det ar en extra avgift for alla som kliver av pa Arlanda om man nu inte har biljett dit. Oh well tankte vi som anda inte hade nagot val. Val framme pa Arlanda nar vi ska stiga av taget sa marker vi att spannet pa ryggsacken som man spanner over hoften (det livsviktiga som avlastar axlarna) har lossnat och ar borta. Jag letar som en dare och hittar inget. Vi kliver av. I akta McGyver-anda sa kastar jag mig pa taget igen for att leta en sista gang. Precis nar jag da igen ska kliva av efter att inte hittat nagat sa kommer en tjej och ropar att hon hittat det. 10 sek efter att jag klivit av sa aker taget. Phew, det hade varit en riktig pain in the ass om jag saknat det spannet hela resan. Hanna inflikar att det var mycket oansvarigt av Pappa Carl att tillhanda halla utrustning med bristande kvalitet. 😛

Dock slutar inte oturen dar. Efter att ha vantat i manga timmar pga forsenade flyg sa hander det ofattbara nar vi landat pa Kuba och vantar pa bagaget i Havanna. Efter att ha vantat i 20 min for att ens nagon vaska ska aka sa borjar bandet sakta men sakert att ga. Det drojer da ytterligare 15 min innan Hanna far sin vaska men min syns fortfarande inte till. Oron steg hos bade mig och Hanna och efter ytterligare 1 timme (!) sa andras skyltarna pa skarmarna till ”CLOSED”. En kniv hugger i hjartat och det man inte tror kan handa har hant. Mitt bagage ar forsvunnet.

Vi ville bara lagga oss ner och grata. Forsta flyget, forsta dygnet, fortsta landet. Allt gick at helvete pa en gang. Vi blev hanvisade till ”Lost and found” och hade inte mycket hopp alls. Efter manga om och men fick vi dock reda pa att mitt bagage lag kvar i Paris och att det skulle skickas med samma flyg fast nasta dag istallet. Vi vagade dock inte satta sa stor tro till hennes ord da hon mest verkade vilja saga det vi ville hora. Vi var da sa less pa Kuba med dess spanska och problem sa vi ville bara aka hem.

Vi hade dock tur nar vi kom in till Havanna och fick tag pa ett rum hos en kompis till en tjej som pratade utmarkt engelska och ville hjalpa oss att ringa flygplatsen dagen darpa for att se om vart bagage kommit. Rummet som var stekhett och endast utrustat med en flakt fick duga. Dagen darpa gick vi runt en del och inspekterade Havanna, inget kandes dock roligt eftersom att det saknade bagaget hangde over en. Timmarna krop fram hela dagen tills vi skulle ringa flygplatsen. Forsta forsoket, inget svar. Vi fick da fordriva tiden ytterligare till nasta forsok. Da fick vi tag pa Air France som meddelade att flyget var forsenat och skulle komma in 23.30 istallet for 17.30. Vi fick da aka ut till flygplatsen igen vid midnatt for att fa min vaska. Val dar fick vi vanta ytterligare en timme innan vi kunde fa besked. Jag fick da folja med bakom disken och sedan sta aterigen och vanta vid det mardromslika rullbandet. Efter en liten stund skymtade jag dock nagot bekant och dar kom mycket riktigt min vaska. Jag blev sa glad sa jag trodde jag skulle borja grata.

Efter detta hemska scenario tycker vi dock att var otur har vant (peppar, peppar). Vi hade egentligen tankt att aka till Santiago de Cuba direkt samma kvall som vi landade i Havanna, dock gick denna plan till spillo nar detta med vaskan hande. Vi kommer nu att aka ikvall istallet och vantar nu pa att aka till busshallplatsen. Dagen idag har varit underbar och totalt motsatt till foregaende dag. Vi har nu sett skonheten med Havanna och dess speciella utseende och folk. Vi har atit mat pa restauranger med utsikt over staden, gatt pa fina barer och druckit moijitos samt varit pa en restaurang dar vi dessutom fick avnjuta ”Panta Mera” laten live av ett kubanskt band. Det var inte illa! =)

En hojdpunkt som ocksa hande var nar vi var pa langpromenad genom Havanna och passerade de sjaskiga kvarteren sa ser vi fran ingenstans att det sitter en liten gumma och syr pa just det, en ryggsack! Vi gar for att prata med henne och forklarar efter manga om och men att vi har en ryggsack som vi vill ha lagad. Idag letade vi oss hela vagen tillbaka till samma gumma. Hon lag da och sov men kunde sedan hjalpa oss att laga min ryggsack. Hon var otroligt glad och hjalpsam och lagade inte bara det vi ville utan aven en del andra sma fel hon skarpsynt hittade. Hur stor ar chansen att man dyker pa just en sadan bara sadar i ett gatuhorn mitt i stora Havanna! =)

Nu maste vi sluta da vi ska med bussen. Det ar svart att hitta internet har i kuba och vi far se om vi kan ladda upp nagra kort under var vistelse har. Bli dock inte oroliga om det drojer nagra dagar emellan skriverierna. Ha det sa bra allihopa dar hemma och skriv mycket i var gastbok sa blir vi sa glada varje gang vi gar in och kikar.

/Emil & Hanna