Kosmonauter i flodvagorna!!

Mycket blod (svett och anstrangingar) som runnit under broarna sedan sist nu. Det blev trots allt en fin jul tillslut aven om bade jag och Hanna ville aka hem mer an nagonsin tidigare just denna dag. Som ni formodligen redan sett pa de magnifika bilderna sa bestod var julafton av hogtidligt solande och badande pa den fina Reñacastranden nagra kilometer norr om Viña Del Mar samt storslagen julmiddag pa en av de finare restaurangerna bade jag och Hanna besokt. Vagen dit var lang da i princip hela dagen innan julafton spenderades med att forsoka astadkomma nagot alls infor julaftonen. Det var namligen stangt pa i princip varenda stalle i hela Valparaiso.

Viña del mar hade lite battre utbud dar atminstone nagra restauranger hade oppet, de kandes dock allmant lite sunkiga och vi besokte over 20 restauranger utan nagon storre lycka. Vi tog som sista chans iaf en tur in pa det fetaste lyxhotellet alldeles vid havet. De hade sjalvfallet oppet men hotellrestauranger ska man ofta ska bemota med skepsis sa vi inspekterade stallet noga innan vi konstaterade att standardrestaurangen sag ganska standardmassig, men dyr ut. Vi fick dock sedan reda pa att de hade ytterligare en restaurang som da skulle ha a la carte menyn istallet for buffé. Lat lite mer lovande iaf. Nar vi val hittade dit i det massiva hotellet sa sag det enormt fint ut. Det visade sig att de hade en imponerande julmeny med fem ratter, tva olika viner till och aven akta finchampange som valkomstdrink sa i jamforelse med det vi tidigare hade avhandlat under hela dagen lat detta som fralsningen! =) Vi var dock lite oroade for att det skulle lata bra men sen bara vara dyrt och inte sa gott, vallagat osv, men val dar sa blev vi ganska snabbt overtygade. Ostron, Kingcrab, Blackfisk, älg (!) och panacotta var inte illa dar vi satt med utvalt bord och otroligt vacker utsikt over stilla havet… Sa trots att vi helst av allt ville vara hemma och fira jul pa sedvanligt satt sa blev det nog anda sa bra som allt kunde bli pa Chiles vastkust… =)

Resten av julen forflot ungefar som den brukar, ganska lagmalt. Vi blev bade vackta och lite storda av andra boende pa vart hostal som firar julen pa morgonen den 25:e (som i UVESA ni vet…) som holl pa skalade och drack vin osv. Kandes inte sa lockande dar pa morgonen… Vi tog det lugnt iaf och solade och undvek att bada (vattnet i Stilla Havet var fan kallare an i Naldsjon! hoppas pa stor forbattring till Fiji) och gled runt i Valparaiso och Viña del mar. Bade jag och Hanna gillade bada staderna mycket och aven om det sags vara lite mer osakert osv an ovriga Chile sa var det otroligt vackert och vi markte iaf inte av nagra otrevligheter… =)

Juldagsnatten tillbringades pa annu en buss med slutdestination Mendoza i Argentina. Detta innebar som ni forstar annu en natt dar man blir vackt efter att sovit i 30 min for att glatt springa ut med all sin packning for tullkontroller dar de ska leta efter frukt. Notera stor betoning pa SKA leta efter frukt for aterigen sa kikar de mest ner i ryggsacken, lyfter pa en handduk och kikar lite till, sen ar det klart. Kanns valdigt vart det… Det var dock lugnare denna gang an fran Peru, av nagon anledning litar de inte lika mycket pa peruanerna som chilernarna/argentinarna verkar det som. Tur for oss var det iaf som bara behovde bli storda i skonhetssomnen tva ganger denna natt. Tillaggas ska att det verkligen var skonhetssomn ocksa for vart bussbolag Turbus var namligen det forsta av alla vi hittils akt med som kommit pa den helt genialiska funktionen att man kan anvanda sig av ett horlurssystem vid visning av film och tv-program pa bussen, likt de som flygbolag har pa sina flyg. Detta innebar att man inte behover basunera ut jattehogt skrallande ljud med spanskdubbad dialog i hela bussen, trots att det anda inte ar nagon som vill se. Detta var vart hur mycket som helst och vi kommer numér alltid att aka med dem i Chile, trots deras formodligen aningen hogre priser…

Val i Mendoza hade vi som vi nu lart oss att man maste i dessa tider, bokat boende pa ett hostal som guideboken varmt rekommenderade. Val dar sa mottes vi forst och framst av en pase med vara lakan som vi minsann sjalva skulle badda i, sen mottes vi ocksa av ett rum som inte hade en eller tva sangar utan fyra (!) som var uppdelade pa fina vaningssangar och de var dessutom jattesmala och stenharda. Till det stekheta rummet med underbar utsikt mot en cementvagg som tillhorde hotellet horde en flakt som man bara kunde ha i lage rakt upp mot taket. Underbart var ordet att sammanfatta det hela med. =) Trots detta gav vi oss ut for att inspektera Mendoza och det nya landet med gott mod. Mendoza ar en ganska liten stad med ca 150.000 invanare sa vi hade forvantat oss ungefar samma style som de mindre staderna i Peru. Vi blev dock snabbt ganska forvanade och overvaldigade da Mendoza sag ut och kandes som en betydligt storre stad. Den stora skillnaden mot en riktig storstad var dock att gatorna var alldeles lummiga med massa fina trad osv overallt och heller inte sa smockat med folk.

Den forsta dagen har (Annandag Jul) tog vi det mest lugnt och ordnade med praktiska saker infor turen till Buenos Aires, fikade pa mysiga utecaféer och inspekterade staden i allmanhet. Vi passade aven pa att bege oss till en park som ligger i centrala Mendoza som hette San Martin. Detta visade sig inte vara nagon vanlig park da den var helt enorm och med egen microbusstrafik som bara akte runt i sjalva parken. Att ga fran ett stalle till ett annat pa kartan (joda, sjalvfallet fanns det stora kartor over bara sjalva parken) tog typ en timme och det tog inte lang tid att inse varfor dessa bussar var nodvandiga for att ta sig nagonstans. Vi ville iaf aka till en utsiktspunkt i parken som hette ”Cerro de la Gloria” som skulle ha fin utsikt over Mendoza med omnejd. En lang och dyr busstur senare konstaterade vi att den ”fantastiska” utsikten som det talades om inte var mycket for varlden. Visst sag man ut en del over landskapet och bergen osv men staden och den biten som kandes vasentlig att se var helt igenvaxt med trad osv sa dar sag man verkligen ingenting. Kanske har vi blivit lite bortskamda efter inkaleden och turen i Colca Canyon men detta var inte sarskilt special iaf. Battre blev det istallet nar vi begav oss den langa vagen ner igen mot parkens stora sjo dar det fanns regattaklubb och hela kitet. Dar var det otroligt vackert och atandet av glass i combo med en valdigt kall ol vid sjons café kunde inte bli mer passande.

Nasta dag begav vi oss tidigt pa morgonen ivag med minibuss pa en av aktiviteterna som vi planerat gora sedan lange i Mendoza, namligen forsranning! Vi hade valt den langsta turen som inte kravde nagon skill sedan innan som innebar 25km och ca 3h ute i floden. Ganska langt med andra ord. Vi borjade bli lite nervosa nar det visade sig att typ alla andra i bussen tagit de korta turerna och sen fick vi dessutom ett papper som vi var tvungna att skriva under dar vi hade forstatt att aktiviteterna som lag framfor oss kunde leda till allvarliga skador och aven doden. Laget hade nu raskt forandrats till mycket ovisst…

Val framme vid high chaparall ranchen sa kunde vi snabbt konstatera att snubbarna som stod for aktiviteterna var lika yra som vi var nar vi forst kom till Cuzco. De visste inte vem nagon var och vilken grupp nagon skulle vara i och innan nagon struktur upprattats sa tog det nog tva och en halv timme innan vi ens fick borja ta pa oss utrustningen! Floden sag ganska snabb ut men inte sa valdigt vagig iaf sa det kandes lite battre nu iaf. Det visade sig att vi var tva batar som skulle ut pa var tur och i var bat var det sju personer. De som var starkast fick sitta langst fram pa var sida sa det blev saklart jag, HEHE =) och en annan argentinsk muskelknutte. Hanna tog plats langre bak i baten och vi fick reda pa vad som hande om vi skulle ramla ur, da skulle man tydligen aka fortare fram i floden an om man akte i var bat. Det viktiga var att forsoka fa nagon luft och dodga alla stenar. Lat inte sa lockande…

I borjan var det ratt lugnt och vi ovade lite pa att ro i takt osv med vara paddlar. Det blev dock raskt mer fartfyllt och jag kunde aven konstatera att min och argentinarens platser langst fram i baten var aven de mest blota platserna. Jag fick en total kalldusch vid varje storre vag medan de som satt langre bak i baten fick noja sig med lite vattenstank pa jackan. Det var hursomhelst valdigt roligt och nar vi akt pa ett tag onskade man hela tiden mer vagor och fart. =) Efter halva strackan fick vi fika och vila, det var grymt jobbigt att paddla pa sa mycket som vi gjorde och forsen var helt sjukt stark emellanat. Da var det som att sticka ner paddeln i en cementhog, helt stumt var det hur man an tog i. Det visade sig att det bara var borjan innan fikat, nu skulle floden overga fran en Klass 3 till en Klass 4 pa en skala fran 1-6 dar klass 6 var lika med muerte (doden) sa guiden.

Det var har dramatiken borjade satta in, nu sag hela floden emellanat ut som den bilden man sjalv far i huvudet nar man tanker sig full sjostorm pa havet. Var guide ropade att vi inte fick tveka pa att paddla nar han ropade osv. Det tog inte lange i forsta partiet nar vi paddlade pa som mest for att ta oss igenom vagpartiet innan en enorm vag skoljde ivag hela mig och min fot halkade ur oglan som finns i baten som man har for stod. Jag gled sen mot kanten av baten och hade nu heller inget att stodja mig med. Da kande jag precis nar jag tankte att ”nu bar det ivag” en hand som tog tag i mitt ben och drog ner mig i baten igen. Det var Argentinaren som ocksa fatt en torn av den forsta feta vagen som ordnat upp det hela. Det kandes formodligen lite laskigare an det var, men det var nog ganska nara att jag for ur baten iaf.

Det drojde inte lange innan nasta svara parti och guiden gjorde sitt basta for att skramma upp oss lite genom att beratta att en bat hade valt helt omkull i detta parti under gardagen. Vi paddlade pa for fulla muggar for att undvika de varsta vagorna nar hela baten aker ner i varsta vagen och far som nagot skumt kast at sidan som Hanna satt pa. Hon lyckades redan innan det skedde luta sig inat mot baten sa att det var forhallandevis lugnt for hennes del, men snubben som satt framfor Hanna hade inte samma tur. Han akte rakt baklanges utfor kanten och ner i floden! Pa nagot vis lyckades han dock ta tag i repet som gar langs baten med ena handen och pa sa satt hangde han kvar med baten som fortsatte aka. Guiden kunde da snabbt dra upp honom i baten igen och ingen fara hade uppstatt. Alla var bara lite skakade och snubben som satt vid Hanna var framst valdigt blot. =) Bade jag och Hanna tyckte att hela turen var valdigt roligt aven om det kandes lite ”pa haret” ibland. =)

Nasta dag var det dags for nasta aktivitet, besok pa nagon av Mendozas uppsjo av vingardar. Sjalvfallet finns det hundratals ordnade dagsturer for detta ocksa men istallet for att ta det sakra kortet begav vi oss sjalva ivag med lokalbussen mot orten dar en av de finaste bodegorna (vingard) fanns. Det forsta som slar en ar hur oanvandarvanligt hela bussystemet ar uppbyggt. Det star ingenstans vilka hallplatser som finns, vilka platser turerna passerar och inga hallplatser ar heller forsedda med nagra namn. Detta leder till ganska chansartade turer nar man som vi inte har sa omfattande spanskakunskaper. =) Efter manga om och men var vi alla fall pa bussen mot narliggande orten Maipu och busschaufforen skulle saga till nar vi kommit fram. Efter en tur till turistbyran i Maipu (den orten finns saklart inte med i guideboken och utan karta ar man ju helt forlorad), och ytterligare nagra bussturer sa lyckades vi ta oss till Bodega La Rural som ar en av de mest val ansedda bodegorna i Mendozas trakter. Vi gick pa en rundtur och likt cigarrturen i Havanna sa var det valdigt intressant att se hur allt gors och plantagen med alla vindruvor osv. Vi passade aven pa att kopa lite i deras vinshop for aven om det ar fina viner osv sa ar det sa otroligt billigt med vin har i Argentina. De billigaste flaskorna kostar 6-7:- och de dyraste ligger val pa nagra tusen kronor. Turen var helt gratis och det var valdigt trevligt med decent provsmakning och hela biffen efter var langa och slitande tur i de lokala trakterna. Trots att var tur till endast en bodega tog nastan hela dagen att genomfora kanns det anda sa valdigt mycket roligare att ta sig fram sjalv och lyckas aka till mindre kanda orter osv helt pa egenhand (t.o.m. utan guidebokens tackning i detta fall) an att aka med en honsflock turister i minibuss dar alla har sina videokameror i hogsta hugg…

Nu har vi slutligen lamnat Mendoza som var en valdigt trevlig och vacker stor, liten stad for en av Sydamerikas allra storsta stader, Buenos Aires. Forsta intrycket ar just det ocksa, stooor, stor stad, men med sina 13 miljoner invanare ar det kanske inte sa konstigt. Vi far folja upp vad vi hittar pa i hufvudstaden, men Gott Nytt Ar sa lange!!!

——————————-

Carl Pedal: Nja det ar faktiskt inte Hanna som lett oss fran Chiles sydkust till Buenos Aires utan det ar mer pengarna och tiden som gor att det gar sa mycket smidigare att aka denna vag nu nar vi ska flyga fran Punta Arenas till Puero Montt. Dock blir det ju trevligt med nyar i storstorstad ocksa forstas! 😉 Dock blir vi lite besvikna har nu nar vi hor att du aker pa fardigordnade turistturer till vingardarna. Vad hade du forvantat dig?? =P Klart det blir bara lite smaka, en fullsmockad buss med halvfulla hönor vill nog ingen vara med om! 😀

Eva, Torsten, Josefin,Emma och Ebba: Tack sa mycket for julhalsningen! Gott nytt ar pa er med!!

Mamma britta: Vi har ocksa haft den varmaste julen pa 22 ar!! 😉

Frida: Ska jobba pa fler heta tight(vatdrakts)kladda bilder 😉

King Ov Hell: Glom inte att alla liveskivor spelas in i sydamerika mewget, det finns nog ganska gott om suspekta fans harnere tror jag. Aven fast man inte ser sa manga av dem. Klottrandet var dock en djupare fraga, det far du allt forska vidare i! Har inte vagat mig pa ditt mastodont mail annu, maste ruva lite pa det forst…

Aterigen Gott Nytt Ar sa lange!
Emil & Hanna