Pang Pa Palawan med Lime Time…

Aventyr pa Palawan namnde Hanna i slutet av sin senaste backpacking. Aven om vi inte bestigit nagra berg eller korsat nagra dalar av rang sa tycker atminstone jag att det varit nastan lite for mycket aventyrande de senaste dagarna… Detta beror daremot inte pa nagra vaghalsiga aktiviteter utan det ar faktiskt ett aventyr i sig att bara ta sig fram pa Palawan…

Vi begav oss tidigt pa morgonen ivag mot busstationen dar vi skulle leta ratt pa ett fordon som skulle ta oss till den lilla staden Port Barton. Nar vi skrev i den forra dagboken om en jobbig bussresa upp till risterasserna, ja da visste vi inte mycket kan man sahar i efterhand konstatera… Vi kom iallafall fram pa en stor ganska odslig slatt dar det sag ut som att nagot stallt upp ett par plankbitar med tillhorande plattak. Runt detta satt ett gang folk och vantade. Det var alltsa huvudbusscentralen typ. Vi akte hela vagen fram och var tricykel-chauffor (Bild for Elins skull 😉 : http://www.ourworldtravels.com/owt/philippines/gallery2/tricycle-palawan-l.jpg) pekade pa bussen vi skulle ta. Framfor oss stod en Jeepney som blivit ombyggd till nagon bussvariant och med en arsmodell pa ca 1950. Denna bussresa gick dock forhallandevis bra. Fyra timmar senare stod vi pa strandkanten och hade inte mer akommor an en lite om rygg. Vi fick ju i alla fall sitta hela vagen. Den verkliga provningen kom nar vi skulle till och fran vart andra mal, El Nido. Men mer om det senare…

Vi visste inte riktigt vad vi skulle forvanta oss av Port Barton, en av de minsta staderna (eller byarna) pa hela var resa med mindre an 5000 invanare. Vi mottes iallafall av en fin strand kantad med batar, palmer och sma platser att bo pa. Det har var precis vad vi var ute efter. Borta var avgaserna, oljudet och stressen som Manilla bjod pa. Har kunde man softa big time vid stranden och vi hade jattefint rum med det mesta man kan onska for det facila priset av 60 (!) kr per natt. Den enda nackdelen var val egentligen att det just inte hander sa mycket om man planerar att stanna ett langre tag eller sa. Det enda vi lyckades foreta oss under vara fyra dagar har forutom att spela kort och dricka lite ol med nagra finnar (deras svenska var hilarious) var att ga pa en hikingtur till ett stort vattenfall som fanns i trakterna…

Efter att tidigare namnda finnar varnat oss for att bege oss in i djungeln pa egen hand for att leta efter vattenfallet (de yrade runt i nastan en timme och kom typ ingen vart) sa gav vi oss forst ut och jagade nagon som kunde guida oss dit. Vi hittade till sist tva flickor fran byn som inte var i skolan just den dagen for att de ville sova typ. =) De var hursomhelst valdigt villiga att visa tva vilsna svenskar till vattenfallen. De tidigare dagarna hade varit aningen molniga sa vi hoppades pa detsamma nar vi skulle ga sa pass langt (3.8km) genom djungeln. Men, sjalvfallet var ju just denna dag det lysande undantaget… Solen bjod nog pa narmare 35 grader i skuggan (var nu den var) och stundtals visste vi inte var vi skulle ta vagen. Nar vi gatt en bra bit blev dock vagen smalare och djungeln tatare, varmen var da inte lika pataglig och energin fick istallet angas at att se till att man inte stotte pa nagon stor harlig spindel eller slemmig orm typ. Efter en timmes vandring allt som allt nadde vi malet. Ett langt slingrande (typ 25m hogt) vattenfall mitt i djungeln med en tillhorande sjo nedanfor. Synen var valdigt vacker! Jag och Hanna var vid det har laget en enda stor svettpol som hasade sig fram pa stigen sa att kasta av sig kladerna och hoppa ner i det valdigt svala och otroligt rena vattnet var som en skank fran ovan…

Efter en otroligt soft tid i Port Barton begav vi oss sedan ivag pa turen som skulle bli Palawans stora utmaning. Resan till och fran El Nido. Ni tycker formodligen att det har varit lite val mycket klagande fran var sida gallande bussar och transporter av olika slag, men denna redogorelse kan inte undvikas pa nagot satt. Om ni minns Hannas redogorelse av forra turen sa far jag inleda med att saga att manga var de stunder nar jag hade gjort vad som helst for att bli vackt 05.30 till Modern Talkings toner. Jamfor man fordonet som skulle ta oss de 25 milen till El Nido med bussen till risterrasserna skulle det vara som att jamfora en rostig Lada med en nypolerad Rolls Royce, ett fallfardigt Cessna med en Boeing 747, knallpulverpistol vs Kalashnikov osv osv… Hursomhelst ar nog detta den varsta farden jag nagonsin gjort. Bussen var om mojligt annu aldre, slitnare och sunkigare an den vi tog till Port Barton och allt som allt tog det nastan nio timmar att aka de 250 kilometrarna. En snitthastighet pa 27km/h, aterigen ar det roligt att jamfora med Japan, Shinkansen snittade over 210km/h… =) Den forsta biten gick forhallandevis bra, da var det fortfarande asfalterad vag. Sen borjade grusvagen. Grusvag plus tung trafik minus fonsterrutor pa bussen = Damm. Dammet blev var lunch och vara lungor fick kampa for att hitta nagot syre i damm-dimman vi akte i. Bussen stannade ungefar var tionde meter for i Filippinerna har man annu inte kommit pa fordelarna med att ha busstationer, har kliver alla pa och av var de vill. Sen blir en buss i Filippinerna heller aldrig full, det finns alltid plats for fler passagerare! Aven om det innebar att man maste sitta som sillar, manga star i gangen och minst tre, fyra hanger ut genom fonster och dorrar. For att inte tala om den tappra skara pa 10-15 pers som akte pa taket, tillsammans med dack, motorcyklar, tuppar och getter (!). Som om inte allt detta vore nog sa kantades resan av manga olika incidenter. Vi var tvungen att stanna och byta dack tre (!) ganger pga punktering, en av gangerna var till och med utan domkraft! Hur de far upp bussen med alla passagerare i ar en gata. En annan gang var det en bro over en flod som inte var fardigbyggd, tror ni detta hindrar bussen? Nej nej, den aker saklart ner pa sidan om hela vagen (kanns som att allt ska valta vid det har laget) och ner i floden for att sedan fa kampa big time for att ta sig upp pa vagen igen. Den maste ha avgett en mindre stads dagsutslapp av avgaser for att makta med detta. En timme senare ar det en lada sma kycklingar som nagon har med sig som lyckas rymma ut ur bussen och ner i graset, detta leder till att han som ansvarar for biljetterna tillsammans med nagra av dackbytarna far spendera en lang tid att springa runt i graset och forsoka lokalisera dessa som inte ens syns utan bara piper i det hoga graset. Inne i bussen var det aven en uppsjo bebisar som grinade och skrek i kanon under hela strackan och behover jag namna att nagon saklart hade en lada torkad fisk alldeles ovanfor vara platser som forgyllde den annars underbara lukten av damm. Sista notisen att Hanna fick sitta bredvid en snubbe som blivit skjuten i armen tre ganger och (forhoppningsvis) var pa vag till sjukhuset. Han hade inte ens bytt klader, det var torkat blod overallt. Jattemysigt. Vi fick sitta typ uppepa varandra for att inte behova vara uppi honom. Sahar i efterhand ar det ganska underhallande, men vi var i purgatory under sjalva resan, minst sagt.

Val framme i El Nido var vi helt utpumpade och skyndade oss att signa upp oss for en tur ut i det man egentligen besoker staden for, Bacuit Archipelagon. Darefter dackade vi big time i vart rum pa hotellet. Vi hade endast tre hela dagar i staden och lyckades ta oss ivag pa tre olika turer var och en av dagarna (man var tvunga att vara minst 4st sa det blev lite raggande av medresenarer).

Forsta dagen begav vi oss till tva av de mest kanda platserna i ogruppen och aven i hela Palawan, Big och Small Lagoon. Den sistnamnda kunde man inte aka bat in i sa vi fick hoppa av en bit utanfor och simma in i sjalva lagunen. Val inne var det lite som en annan varld. Valdigt speciellt ”landskap” med hoga kalkstensberg runtom hela lagunen och det var massa grottor och annat man kunde simma in i och kika runt i. Mycket imponerande. Big Lagoon var helt annorlunda till utseendet men aven har kunde man inte aka bat in utan fick vada genom ett otroligt grunt sund for att komma till sjalva lagunen. Ar svart att beskriva hur otroligt vackert det var med bergen, det otroligt klara vattnet och landskapet runtom. Ni far kika pa bilderna som talar ganska mycket for sig sjalva. Resten av dagen akte vi till olika strander och snorklade osv. Snorklingen forresten var helt otrolig! Antar att man kan hitta liknande stallen om man aker ut med bat i Fiji med, men jamfor man den som vi gjorde dar vid stranderna sa var denna betydligt mer imponerande. Hundratals fiskar av alla dess slag och levande koraller osv var man an vande huvudet. Man kunde spendera timmar med att bara flyta runt och titta pa allt. Vi lyckades inte bara hitta Nemo utan ta upp en i handen med vatten ocksa! Utover det sa sag vi blackfiskar och barracudor ocksa. =)

Nasta dag var vi utover den obligatoriska snorklingen och stranderna till ett gang grottor som bl.a. anvandes som gomstallen fran japanerna under andra varldskriget. Vi fick kravla runt en del och en av dem fick man simma in i, det var aven har otroligt haftiga omgivningar. Nackdelen var ju saklart att man inte kunde ta med kameran pga att man var tvungen att simma osv… Sista dagen akte vi runt till de oar som lag langst ut i archipelagon, med bat tog det ca en timme. Overallt var det otroligt vackra oar och dessa stora kalkstensberg och oar overallt ger allt en valdigt speciell kansla. Den definitiva hojdpunkten har var dock nar vi var ute och snorklade pa dagens nast sista stopp. Guiden Toto sa at oss mig och Hanna att folja med och efter 5-10 min sa stannade han plotsligt och pekade ner mot havsbottnen. Det var ganska djupt men trots detta sag man anda ner tll bottnen och forst sag vi ingenting. Han pekade annu en gang och efter ett tag lyckades vi urskilja detaljerna som forst var val kamofluerade. Dar sag vi en livs levande jattestor vild havsskoldpadda ligga pa botten och lata sig!! Vi var alldeles stilla och han lag dar och kikade en stund innan han begav sig ivag med langsamma simfotter ut i det stora bla havet. Jag och Hanna var helt forstummade. Det var det haftigaste vi sett under vattnet. Som om inte det vore nog sa sag vi en liten stund senare annu en stor skoldpadda och sedan aven en tredje som lag och sov pa havsbottnen. Ratt som det var dok Toto ner mot den som sov och smog som upp bakom den. Innan skoldpaddan hann vakna tog han tag i skalet pa skoldpaddan som da borjade kampa enormt for att aka ivag. Han lyckades dock helt otroligt nog halla den och aka upp till ytan, sa dar var vi tre mitt ute pa havet och med en stor skoldpadda sprattlandes mitt mellan oss!!! Det var helt otroligt som ni kanske forstar, det ar ju sant man ser pa teve och pa zoo, men har var en vild havsskoldpadda alldeles framfor oss. Den var sa sot! Toto lyckades aven aka med den till baten sa vi kunde ta kort pa den innan han slappte ut den i havet igen…

Turerna ut i Bacuit-ogruppen var definitivt hojdpunkten pa hela Palawan turen och man far val anda saga att de gjorde det vart att aka den hemska bussen de manga timmarna. Vi hade garna fortsatt till den lilla on Coron norr om El Nido dar det ar annu mer fina strander och bra snorkling men tiden var inte pa var sida for de eskapaderna… Detta ar dock inte det sista som kommer om vara turer pa Palawan!

———————————
Frida: Ett lange efterlangtat livstecken! 😉 Ja du far nog iaf rakna med att det kommer ett handfat med salt av japanjamforelser… Sa bra som jag tyckte det var dar… =)

Johannasyrran: Mer msn, det ar sa roligt att prata med dig da!

Poppe: Ja minsann, vore det inte for att sunkmöget ska fly landet sa vore ju reunionen komplett! Det har jag svart att acceptera an i dag. Jag och Satyr kommer invanta hans hemkomst med klubbe. Vi far dock se till att han once again missar arets storsta festligheter istallet! 😉

Elin: Kika bilderna nu sen, vi har en egen alldeles bara for dig om Jeepneyn!

Matte Modin: Bilder har nu aven anlant till dig angende terasserna. Once again ostschnietzeln! Den hade jag helt glomt bort vid det har laget, at kebab istallet. Det jag fortfarande mest saknar fran ”sverige”… Btw vad definerar en ”mjuk” sladd till kosslurarna? Lat som en intressant uppgradering…

Carl-Pedal: Hanna kunde sitta alldeles for lange och bara ”spola” sa det ar nog ingen vis ide…

Cattis: Gillade du bilden pa Emil i Hollywood sa kommer du alska den liknande bilden pa mig i Hollywood som vi inte har lagt upp,
du far se den i pask 🙂

Sara: Wiii jag har alltid velat vara moster det ser jag fram emot 🙂 VM markte vi inte av i Japan….Vad var det for VM??

Basse: Ja, ibland funderar jag med pa hur vi orkar med… Men faktum ar att vi garna skulle vara ute i nagra mander till. Men da kanske man skulle fortsatta i Asien isafall for att slippa alla jobbiga omstallningar…

MammaBritta: Ja har finns det gott om skaldjur, det ar billigare an kott. Men man lessnar aven pa det sa jag och Emil var mkt lyckliga nar det erbjods pizza pa en av resturangerna =)

Val mott
Lime Time & Hana Westom