Spyende Laoiter, MC-krasch & solsting

Vad ar det for fel egentligen pa Laoiterna? Tidigt morgonen den 17/12 var det dags for en ny bussresa pa ca 8 timmar. Aterigen igen en bussresa med de statliga bussarna, dock hade vi inga vakter med maskingevar med oss denna gang samt att bussen holl faktiskt vasterlandska matt med utrymme for kropp, inklusive ben, och sjal. Bussresan var det faktiskt en av de battre OM det inte vore for alla dessa laoiter som utan minsta skam rapar, fjartar, ater med oppen mun och ohammat spottar ut matrester ut genom fonstren som inte alltid hamnar i det fria utan pa fonstrena.

En annan fix ide som inte bara Laoiter har utan aven deras vanner i grannlanderna har ar att alla fonstren i bussen ska sta pa vid gavel och hanger halvvags ut genom dem fast kl ar 7 pa morgonen och endast 7-8 grader varmt. Jag forstar battre nu efter denna resa! Formodligen ar de inte sa vana vid att aka buss och denna resa gar over berg och ner i dalar med mycket slingrande langs bergsvaggarna och det tog max 5 minuter innan den forsta spydde i bussen. Sen stod de pa ko for att fa hanga ut genom rutorna och plastpasar delades ut pa samma satt som spypasar pa flyget till alla behovande…..

Val framme i Vang Vieng var det dags att for forsta gangen sjalv hitta nagonstans att bo. Sallskapet med engelsmannen som jag hade traffat redan i Thailand hade nu splittrats upp och tog avsked av de sista i Phonsovan samt jag var ensam turist pa bussen till Vang Vieng sa inga nya bekantskaper pa denna bussresa. Fann ganska snabbt ett schysst hotell for 3 USD och forsta intrycket av Vang Vieng var klart over forvantan.

Vang Vieng har fatt lite stampeln av att vara Khao San Road-kopia i miniatyr. Visst, det klart mest turistiska stallet hittils i Laos och nastan sa att det ar fler turister dar an Laoiter. Men det har en valdigt avspand atmosfar och ligger fint med nagra trevliga restauranger och guesthouse utefter floden.

Andra dagen i Vang Vieng traffade jag pa Erik, hollandare som var med pa turen runt Phonsovan. Det var en kanondag ssa vi bestamde ganska snabbt att vi skulle hyra vespor och aka runt lite i omgivningen och kolla pa grottor och annat som naturen hade att erbjuda. Vi hade dock ingen storskalig karta med oss sa istallet for att utforska grottor hamnade vi till slut pa ett stort risfalt dar de omkringliggande byarnas befolkning holl pa och skordade ris. Efter lite teckensprak och allmant utbyte av vatten och mat blev vi tjenis med dem och hjalpte till under en 20-30 minuter med att skorda ris. Vi var nog inte de effektivaste som har skadats pa falten men lite volontararbete skadar ju aldrig…. Oturligt dock var olyckan framme nar vi skulle aka hem nar Eric missbedomde hastigheten in i en kurva och panikbromsade med framhjulet. Nu gick det dock bra trots allt efter omstandigheterna och han kunde med egen maskin ta sig tillbaka till uthyrningen, dock nagot omskakad, blek samt med skrubbsar pa axel, hoft, hand, kna och fot. Inget brutet utan det rackte med lite omplastring, sa han hade tur for om det ar nagot man vill undvika sa ar det just att behova uppsoka lakarvard i laos eller i kambodja.

For egen del sa ’overlevde’ jag mc-akningen, ialla fall tills jag kom tillbaka till vardshuset. Men Tydligen hade jag slarvat med att fa i mig vatska och nagon timme senare lag jag nerbaddad i sangen med hog feber och frossa. Var under 20 timmar uppe endast vid ett tillfalle for att fa i mig lite mat samt kopa mer vatten. Fyra timmar senare hade febern forsvunnit igen och jag kande mig lika pigg som jag hade gjort 24 timmar tidigare. Konstigt, men symptomen ar klassiska for solsting och det farliga med att hyra vespor, forutom krasch-risken, ar att vinddraget gor att man inte kanner att man svettas och latt glommer bort att fylla pa vatskeforradet.

Men allt ar bra nu igen och om nagon dag blir det o ta sig till Vientiane som ar slutdestinationen i Laos.

Skot om er dar hemma sa syns vi nagongang i slutet av april… ;-)))

/Anders