Himalaya har kommer jag

Ganska mycket har hant sedan sist. David och jag var ute och gick pa stan pa kvallen i Delhi (och da ar det kolsvart). Det lag en hund pa gatan som jag rakade trampa pa. De blev forstas galen och hoppade upp och tog tag runt min vrist, inte bra. Vi sprang till en lampaffar i narheten for att se om det hade blivit nagra marken och oste over med en alkohol-losning som vi hade med hemifran. Tog en riksha och sa att han skulle kora oss till narmaste sjukhus. 10 min senare var vi framme. Vi gick in pa akuten, traffade en lakare och han konstaterade att jag inte behovde ta nagra sprutor mot rabies. Som tur var hade jag pa mig byxor, sa hunden lyckades inte satta nagra marken efter sig. Skont, men var anda orolig dagen efter ocksa. En upplevelse det har med, inte ofta som man far komma till ett indiskt sjukhus, rena katastofen jamfort med svenska. Det anda positiva var att det bara tog 2 min innan de tog in mig.

Har nastan blivit lurad ett tiotal ganger nu av alla personer i Delhi, men nu antligen har vi tagit oss upp i bergen och bort fran alla lurendrejare. Vi tog ett nattag till Shimla, en liten bergsby i Himalaya uppe pa 2200 meters hojd. Pa taget, som var andraklassens sovtag traffade vi nagra indier som vi satt och spelade kort med langt in pa natten. Vi gjorde ett tagbyte i Kalka, en liten by som egentligen inte hade sa mycket mer an en tagstation. Darifran akte vi ett litet tag, intrangda bland andra indier, som slingrade sig runt bergen och akte igenom inte mindre an 100 tunnlar. Om min mage inte hade betett sig olydigt hade jag nog pa gransen kant mig hojdsjuk, nu kande jag inget mer an att min mage ropade pa en toalett. Dock var det nog anda den haftigaste tagresan jag gjort om man tanker pa utsikten.

Val framme i Shimla kom saklart en medelalders man fram till oss och fragade om vi ville bo pa hans hotell. Efter alla ganger som vi blivit lurade kande vi, naa, vi fixar ett sjalva. Vi gjorde allt for att fa honom att lamna oss, men det funkade inte. Dock visade det sig vara ett valdigt bra satt att pruta pa, och nu bor vi i ett stort hotellrum (dubbelt) och betalar 250 rupies (blir ca 20 kr var per natt). Lite jobbigt att man hor allt som hander utifran, men vi valde mellan ett stort rum med stor dubbelsang och dalig utsikt, och ett med otrolig utsikt men litet och instangt. De lovade att vi fick byta till ett lika stort men med battre utsikt idag om vi ville, men vi far se vad vi gor.

Igar traffade vi Bjorn och Peter igen har i Shimla, men de har nu akt vidare till Manali lite langre norrut. De hade stamt traff med en danska och en norska som de traffat pa gatan, sa det blev en skandivisk afton igar. Lite trist att alla utestallen stanger har vid 23-24, men det var kul trots det.

David och jag planerar att stanna har nagra dagar till och bara ta det lugnt. Skulle vara skont om min mage hann bli normal igen. Gick till ett apotek imorse for att prova deras mirakelmediciner. Ska bli spannade att se om de fungerar (var inte ensam om att bli magsjuk iallafall Bjorn hade ocksa lyckats bli det). Vara planer for dagen ar att antingen ta oss till ett aptempel har i narheten (Hanumans temple), till ett 67 m hogt vattenfall och/eller ga pa bio. En bollywood-film har ar ju ett maste.

Efter Shimla bar det nog av mot Manali (trots att det ar monsuner bada i i Shimla och Manali), och sedan upp mot Ladakh om allt gar som det ska. Ladakh ska tydligen vara bland de finaste delarna i Indien, och bara man ar dar ar man uppe pa 5000 meters hojd over havet. Efter alla bombdad i Mumbai ar laget lite osakert var vi kan ta oss. Och for nagra dagar sedan blev nagra skolbarn skjutna uppe i Kashmir (nara gransen till Pakistan). Vi kollar laget tills vidare…

Toapapper har i indien ar bade dyrt och svart att fa tag pa, och dessutom ar toaletterna (aven vattentoaletterna inte riktigt byggda for toapapper) sa David och jag brukar passa pa att ta en massa servetter fran restaurangerna har.

Det var allt for den har gangen! Tillbaka om nagra dagar.