Ingen-mans-land

Det är nationaldag här, och nu firas självständigheten från England. Han jag bor hos har bjudit in lite gubbar som ska dricka öl och äta en nyslaktad get. Såklart är det kvinnorna som lagar allt, inte bara geten, utan också alla tillbehör och en mängd andra rätter. Istället för att hänga med gubbarna, som ändå bara pratar kikuyu hela tiden och har alldeles för många interna skämt, tänkte jag gå bakom kulisserna och titta hur kvinnorna här ser på saker och ting, och de är roligare för de var som tur var yngre än de 50-55 åriga gubbarna (no offense pappa). På förmiddagen hjälper jag en av dem med att laga ihop alla rätter som ska serveras. Jag har nu lärt mig hur man gör en av mina favoriträtter, eller jag kanske snarare ska säga tillbehör, för det är något som man äter till förslagsvis kött. Saken heter Mukimo, och består av majs (inte den majs som vi vanligtvis ser hemma, alltså den gula, utan den här majsen är vit, jamfor corn och maize), pumpablad och potatis. Allt blandas ihop och blir en grön röra med vit-gula majsbitar i, hur gott som helst.

Ok, vad får man ut av att lyssna på kvinnorna här en hel dag. För det första upplever de köket som deras ansvarsområde. Om mannen vill ha te ska kvinnan hämta te åt honom. Mannen ska bli serverad mat den och den tiden. Man skulle helt enkelt kunna dra slutsatsen att mannen är helt förståndshandikappad i köket, och han ska helst helt undvika att äntra kvinnans territorium. Barnen är såklart också kvinnans ansvar. Mannens ansvar ligger i att se till att familjen har pengar, och han är också familjens överhuvud (till skillnad från hemma ;-p). Kvinnan vill undvika att bli behandlad illa av mannen och måste därför helt enkelt göra allt som mannen ber henne när det gäller matlagning. Det verkar på något sätt ligga i kvinnans intresse att behålla mannen, och inte tvärtom i samma utsträckning.

Om vi nu går över till den riktigt intressanta biten, då det gäller en man med flera kvinnor, ska jag nu berätta något som svenskar säkert sällan känner till när de dömer ut detta. Kom ihåg att detta gäller Kenya.

Till att börja med gäller en sak generellt: Att vara respekterad av sina efterlevande är extremt viktigt, och jag tror att det kan vara en av orsakerna bakom ”skaffa så många barn du kan på så kort tid som möjligt”-levnadssättet. Om det är något som både äldre och medelålders människor pratar om så är det detta.

Följande gäller också:
Kvinnans mål i livet är i princip att föda och uppfostra sina barn. Det här är inget som jag själv kommit på, utan de berättar själva att det är det här som kvinnorna vill göra. Jag antar att det är lite annorlunda än det västerländska tankesättet, men jag antar att det inte är något fel med det. Hur uppnås då målet på bästa sätt? Jo, ett stabilt förhållande och en man som har en anständig eller bra inkomst. Nu över till mannen. Mannen vill ha ett bra jobb och en eller flera fruar. Hur kan nu kvinnan tillåta mannen att ha flera fruar? Oftast gör hon inte det, åtminstone inte från starten. Låt oss ta det från början:

Kvinna, man och barn. Allt i ett stabilt förhållande. Mannen känner för att ha en till fru, och nu måste det första kriteriet från mannens sida uppnås, han måste vara förmögen nog att kunna försörja båda, annars kan han inte ens fundera på ett till äktenskap. Säg att detta är uppfyllt, han börjar träffa en ny kvinna, med eller utan den tidigare kvinnans vetskap och säg att det bestämmer sig för att gifta sig och skaffa barn. Nu måste ju såklart den första kvinnan få reda på hur läget ser ut. Hennes första reaktion är varför, varför? Man som han är behövs ingen bra förklaring. Hur saker och ting än ligger till måste den första kvinnan i princip gå med på att mannen har två fruar, mycket på grund av att om hon inte gör det kan äktenskapet mellan den första kvinnan och mannen ta slut. Detta innebär i sin tur att hon inte kan försörja de barn som hon har, barnen får ingen pappa, och hon har förmodligen ingenstans att bo. Dessutom måste hela ”avgiften för bruden” betalas tillbaka om äktenskapet löses upp.

Kvinnan accepterar att han skaffat en till fru och de kan fortsätta sina liv. Mannen vad jag förstår är ofta väldigt rättvis när de gäller fruar, inkomster, bostad och allt runtomkring det. I en del av fallen slutar det inte med två fruar, utan det kan bli fler. Här brukar inte någon av kvinnorna vara speciellt emot att mannen hittar en ny, eftersom de inte känner sig lika dumpade som första gången.
Kom nu ihåg att dumpad i kärleksmening – enligt det västerländska tankesättet – inte är det största problemet, det är istället det faktum att mamman inte kan ge barnen en lika bra uppväxt i frånvaro av en inkomstkälla.
De kan istället känna, jaha, det var nog inget fel på mig, det är nog bara mannen som vill ha lite omväxling, eller vad det nu kan vara.

Kvinnorna sitter i köket och skvallrar resten av dagen och kvällen och halva natten, jag får lära mig några ord kikuyu, och alla här kallar mig nu Morege. Jag berättar lite om hur situationen ser ut i Sverige om jämställdheten (vad du nu än tycker om Sveriges jämställdhet så är den mer där än här) och vad svenskar äter för mat. Jag träffar systerdotterns syster, som är den förstfödda. Hon vill att jag gifter mig med systern med tanke på allt hon får höra (och pratar om det när inte ens systern är där), och hon är förundrad över att jag befinner mig i köket under en stor del av dagen och kvällen tillsammans med dem. En man ska ju bara sitta och vänta på att bli serverad. Gubbarna utanför sitter och tittar på fotboll, dricker öl och äter nyslaktad get.

Jag frågar en av kvinnorna om vad hon tycker om män som har flera kvinnor och får det oväntade (eller kanske inte så oväntade) svaret; det är inte bra om mannen inte kan försörja familjen och inte har någon tid för barnen. Vilket enligt min mening (efter att ha hört mycket berättas om det) också kan tolkas som att det är ok (fruarna tycker det är ok) med flera fruar så länge du kan ta hand om alla.

Efter jag frågat henne går hon genast över på samtalsämnet (och jag kan inte undgå att observera att hon tagit något glas för mycket): Du har inte funderat på att gifta dig med systerdottern, vad tycker du om henne? Mamman står 5 m bort, i ett annat rum i för sig, men hon kunde garanterat höra allt. Mitt svar: Hon är ju trevlig. Shit, vad säger man, oavsett vad jag tyckt eller tänkt. Nä, hon är ju helt bäng i huvet, eller ja, jag har funderat på att gifta mig med henne flera gånger…Själv känner jag mig inte direkt sugen på att gifta mig för tillfället, utan skjuter upp alla tankar på det till ett senare tillfälle…

Jag kan inte undgå att dra paralleller mellan den kenyanska polygamin och evolutionen. En person vill ha så många barn som möjligt – att på något sätt sprida sina gener vidare. Kvinnan är begränsad i hur många barn hon kan få, och behöver bara en man för att uppfylla det. Mannen vill självklart också samma sak, även om han har större möjlighet att sprida sina gener vidare genom att ha flera kvinnor. Och nej, det är inte ovanligt att en kvinna har 10-15 barn här. Vad bakgrunden till denna strävan är vet jag inte, men det verkar ju stämma här i alla fall.