Vi kom till Calcutta i tisdags morse strax efter 5 pa morgonen. Redan pa tagstationen borjade tugget fran taxichaufforerna som man utsatts for pa alla stallen dar det finns lite mer turister. Vi forsokte hitta baset dar man kunde bestalla en forbetald taxi och hade en hel hog med chaufforer efter oss. De ville ju sa klart kora oss pa sin lite hogre taxa eftersom vi inte visste vad det skulle kosta in till stan. Argumenten var bl a att baset ar stangt nu… Men vi hittade baset (som var oppet) och da kom visan om att de kan kora for samma pris… Vilket ju inte vi visste, sa vi hade blivit lurade i alla fall da! Vi tog en forbetald taxi in till Sudder Street (Calcuttas motsvarighet till Bangkoks Khao San).
Pa Sudder Street kom nasta hog med manniskor som var ute efter vara pengar. Hotell-formedlarna! De ar oftast rickshaw-forare och liknande och far en slant fran hotellet de tar oss till om vi tar in dar (vilket ger oss en hogre hyra). Men vi var coola och tog det lugnt. Det var ju ingen storre ide att ta in pa ett hotell klockan 6 pa morgonen. En snubbe som tjatade pa oss i nastan en timme var till slut sa upprord over att vi inte ville folja med honom att han nastan stod och hoppade! Han hade en stund innan sparkat till en hund som vi delade ett paket kex med, sa vi tankte definitivt inte folja med honom nagonstans! Nar ett fik oppnade vid sju satte vi oss dar och kakade frukost. Nar vi var klara bad vi dem om att ta hand om vara stora ryggsackar, vilket inte var nagot problem. Sedan letade vi upp ett litet hotell i lugn och ro.
Idag ar det torsdag och vi ar redan pa vag harifran. Visst ar det gott att kunna glida in pa de lokala kaffe-kedjorna Barista och Coffee Day och slurpa i sig en Caffe Latte, men det ar samtidigt anstrangande med alla som vill lura dig till nagot hela tiden. I princip alla utom restaurangerna forsoker ta overpriser och man far vara om sig och kring sig hela tiden.
Om sig och kring sig orkar jag bara vara ibland, som t ex i gar nar jag kopte ett litet bord. Jag fick spela ut hela mitt prutnings-register for att fa bordet till ett hyfsat pris. Till en borjan latsades jag inte ens om borden utan tittade pa allt annat krafs de hade till salu pa gatan. Nar jag efter en stund hade kollat lite pa prylar fragade jag lite i forbifarten vad de skulle ha for borden. Och sedan var karusellen i gang. Jag vagrade saga vad jag ville betala och papekade sma skavanker och var valdigt tveksam till om jag ville ha bordet. Snubben som ville salja borjade pruta med sig sjalv och fick ner bordet nagra hundra rupies utan att jag sagt nagot pris. Efter ett tag nar han borjade bli desperat och stoppade ner bordet i en kasse och nastan foroskte ge mig det i handen drog jag mig i vag en bit och sa att jag inte riktigt visste om jag ville ha bordet. Snalla, sag ditt pris, bonade han! OK, du ska fa mitt pris, sa jag och erbjod honom lite mindre an en tredjedel av hans utgangspris. Varpa han genast sankte bordet till nastan halva priset och sa att det var hans inkopspris. Nej tyvarr, det gar inte sa jag och borjade ga darifran, med honom direkt springande efter mig! Nu var affaren nastan i hamn. Ett par bud fran oss bada till och sedan var det over. Bordet blev mitt for ca 40% av utgangspriset!
Att handla pa ovanstaende satt kan vara ganska anstrangande om man maste ga igenom en sadan procedur varje gang, sa just for tillfallet kommer jag endast att handla dar de har fasta priser sa att jag kan ladda mina prutnings-batterier igen!
I kvall klockan 20 tar taget oss till Varanasi dar det formodligen inte heller blir sa latt att tas med forsaljare, tiggare, taxi-chaufforer och andra, men det ar ju sa det ar dar manga turister samlas. Tack och lov ar det inte sa pa alla stallen man kommer till. I smastaderna ar det mycket lugnare.
Verkar vara ett skitjobbigt land…