Ett steg…

…är varje resas början. Så kan man väl parafrasera det gamla kinesiska ordspråket (som lyder ungefär ”Även den längsta resa börjar med ett steg”).
Alla vi som har en kalender eller filofax med ordspråk har nog läst detta någon gång.

Efter att ha jobbat fyra dagar denna vecka orkar jag knappt ta ett steg till, så det är bra att pendeltåget finns.

Imorgon tar jag – och föräldrarna som vill vinka av mig – pendeln till Märsta och sedan buss till Arlanda. Sedan tar jag flyget kl 13:15 till Japan (mellanlandning Köpenhamn) för en ny tvåveckors vistelse hos Midori och hennes mamma. Jag kommer att åter stå på svensk mark (ta i trä) måndagen den 24.

Jag kommer, som ni förhoppningsvis märker, att föra resdagbok igen. Denna gång kanske det inte blir lika mycket att skriva om som senast. Några guldkorn ska man väl ändå kunna vaska fram.

Bland annat så ska Midori och jag åka till Fuji (”Nej, Daniel, vi ska INTE klättra!”). Det kan bli spännande. Och lika spännande att vara med på en japansk dagsutflykt. Hur är turen upplagd? Vad är det för folk som reser med?
Finns det svenskt kaffe?

Nä, nu börjar tröttheten göra att jag citerar gamla Lasse Åberg-filmer. Då är det bäst att logga av.

Hej svejs!

Daniel