Stardate 10.9.07

Så har jag varit här i två dagar.
Min tredje har jag inlett långsamt. Midori och hennes mor jobbar och det regnar ute, så jag tänkte skriva lite i min resdagbok och sedan ta mig in till centrala Machida och göra en av de få saker som man kan göra i denna lilla förort till Tokyo (413398 invånare april 2007): handla.

I lördags då jag kom så gjorde vi inte så mycket. Jag minns förresten inte så mycket pga att jag bara sovit ca 1 timme under hela den 14 timmar (inkl mellanlanding i Köpenhamn) långa resan. Sedan kan man ju också få jetlag när man reser österut.
Jag minns dock att vi gick på en sushirestaurang med okaasan (japanska för ”mamma”). Det var en sån där med rullband med sushitallrikar på. Man tog de tallrikar man ville ha och sedan när man skulle betala så räknades antalet tallrikar ihop.
Det var fullt liv i luckan på restaurangen. De anställda förde ett väldans liv. Så fort nån kund kom in så skrek alla ”Irasshaimase!” (ganska vag betydelse på denna fras. Kan översättas ungefär med ”välkommen”), och andra glada uttryck. Det var ungefär som i den gamla serien Skål när Norm kom in i baren och alla i kör skrek ”Noooorm!”
Väldigt stämningsfullt.

Förresten så kan japaner vara ganska högljuda. Det är inget man tänker på när man ser japanska turister i Sverige. Då kan de förefalla ganska blyga och försiktiga.
Men på plats i Japan så kan det vara så pass hög volym att Stockholm känns som den förvuxna småstad den egentligen är.
Det är inte så att folk går omkring och gastar a la tonårsfylla på Valborg. Det är snarare sådana saker som att utanför butiker står anställda och skriker ut erbjudanden i megafoner eller högtalaranslutna mickar. Så japanskt vardagsgatuliv kan mer ses som en gammal hederlig marknad i Sverige, där säljarna försöker överrösta varandra i volym och låga priser.
När Midori och jag åt frukost i söndags var det nån som gastade i megafon utanför köksfönstret. Jag frågade Midori vad det var han skrek om, men hon var inte så intresserad, så jag fick inte veta om det var en politiker som var på valkampanj eller om det var rikslarm för en tyfon eller “the big one” (den stora jordbävning som väntas I framtiden)
Eftersom jag skriver detta så inträffade inget. Inget förutom att gubben som gastade i megafon utanför köksfönstret plötsligt gastade på baksidan av lägenhetshuset. Snart var han tillbaka på framsidan. Så han åkte runt i en bil och gastade. Jag undrar vad han ville…
Jag vet att högerextremister kan åka runt i skåpbilar och gasta elakheter om gaijin (utlänningar). Han kanske var en sådan? Man vet ju vilken potent kombination ilska, megafoner och skåpbilar kan vara.

I söndags hade vi en liten överraskningsfest för Midoris bästis. Men hjälp av hennes man lyckades vi lura ut henne ur huset och smög snabbt in. När hon kom tillbaka så satt Midori och jag där med en tårta på bordet. Att döma av hennes reaktion så var det väldigt lyckat. Hon blev jätteglad över presenterna och att jag var med (för att göra överraskningen komplett så hade Midori inte berättat när jag skulle komma, bara att jag skulle komma i september).
Efter tårta och presentöppning gick vi ut medan bästisens man stannade hemma.

Midoris bästis fick välja var vi skulle gå, och då fick det bli IKEA. Det var väldigt intressant att se en japansk IKEA. Den var som en svensk förutom att priserna var i yen. Sen var det så mycket folk som det är i en svensk IKEA på en lördag efter löning. Så är det nog varje helg här…
Vi åt lunch och det var kul att se alla japaner äta svenska favoriter som köttbullar med potatis, currygryta med ris och laxpudding.

Det ser ut som att regnandet börjat lugna ner sig, så jag ska nog ta och röra på mig.

Mer observationer och funderingar senare.

Mata ne!

Daniel