Tillbaka från Kyoto

Nu blidde det visst inte så mycket skrivet på ett par dagar igen.
Men det finns ju så mycket att göra så man hinner knappt med sådant.

Hursomhelst. Efter den senaste dagboksanteckningen den 2 maj har Midori och jag varit till Kyoto i närmare 3 dagar. Vi reste på morgonen den 3 maj och återvände till Tokyo på kvällen den 5 maj.

I Kyoto försökte vi se så mycket som möjligt under den tid vi var där. Alla ställen och namn har blandats ihop i skallen på mej. Men bland annat såg vi Ginkakuji (silvertemplet) och Kinkakuji (guldtemplet). Sen var det en hel del till tempel plus ett gammalt Shogun-palats (eller slott om man så vill).
Den 4 träffade vi en av mina mejlkompisar – Makiko. Hon bor utanför Osaka och pluggade vid ett universitet i Kyoto. Så hon är bekant med staden. Hon guidade oss runt och vi hade en trevlig dag.
I slutet av dan var jag så trött att jag blandade ihop japanska ord. När vi såg ett gäng poliser med tuffa blinkande västar sa jag ”kaban!” och Midori höll på att vika sig dubbel av skratt. Så klart skulle jag sagt ”keisatsu!”.
Jag tror att den enda som förstår och uppskattar min fadäs är Bo. Er andra kan jag hålla på halster lite.
Det blidde ”kaban” eftersom jag sett att det står ”koban” på många polisstationer. Och trött som jag var ploppade ”kaban” ur min mun istället för ”koban” eller det korrekta ordet ”keisatsu”…

Nu till roligare saker än mina minimala japanskakunskaper.

Det finns en massa observationer som jag kan räkna upp, men just nu kommer jag inte på så mycket…
Jag kan därför bsvar på lite av era kommentarer:
* Konversationen med Midoris mamma går ganska bra. Hon kan inte ett ord av engelska så det får bli på 100% japanska. Med mina förutsättningar går det ganska bra. Jag lyckas oftast förmedla vad jag vill eller vad jag har gjort under dagen. Igår lyckades jag berätta att jag gick från Shibuya till Shinjuku, och det tyckte okaasan (japanska för ”mamma”) var väldigt imponerande. Hon började prata snabbt om något, och då tappade hon bort mig. Men det är bara att nicka, le och säga ”hai” även om man inte förstår. Det viktigaste är inte att man förstår allt som sägs, utan att man kan kommunicera hyfsat. Detta gäller dock ej när man pratar med sin flickvän har jag insett. Då ska man lyssna, förstå och minnas allt. Dock lyckas jag inte alltid även om vi båda förstår och talar engelska mycket bra…

* Angående trängseln här i Japan så är jag väldigt imponerad av en sak. Hur mycket folk det än är så stöter man nästan aldrig ihop med någon. Under 11 dagar har det endast hänt mig 2 gånger. Under en dag i Stockholm med hyfsat mycket folk skulle det man nog ha stött ihop med folk 2 gånger efter ca 5 minuter.
Även om det är trängsel så är det så oerhört smidigt. Nästan som rinnande vatten.
Så jag störs inte alls av trängseln här som jag störs i Sverige.
Men mycket folk är det ju så klart…
Apropå när Midori flyttar till Sverige så blir det nästa vår. Vi har inte bestämt när ännu.
Vi har dock bestämt att jag ska hälsa på henne i 2 veckor i September igen…

* Jag har inte tagit reda på om man kan få Kumho tires på Authorized Service Shop. Kan kanske göra lite efterforskningar…
Jag tar och laddar upp lite bilder på kul skyltar jag hittat. Ingen är dock av engrish.com-kvalitet…

När det gäller bristen på soptunnor i Tokyo så är det visst sedan Sarin-incidenten 1994, då en sekt placerade nervgiftet(?) Sarin i soptunnor. Det ledde till att de togs bort i Tokyo. I Kyoto finns det soptunnor.

Apropå återvinning så har jag en lustig anekdot. I köket i Midoris och hennes mammas lägenhet, precis vid spisen, finns det en stor karott (stavning?) med glaslock. Jag tänkte på direkten ”Ah! En liten kompost!”. Det såg ut som sand med lite matrester i. Jag lade märke till hur olika, vad som för mig såg ut som, matrester dök upp däri. När Midori och jag lagade mat en dag undrade jag var jag kunde kasta rester från grönsaker. Jag pekade på karotten och undrade om jag kunde lägga dom där. ”NO!!!” sa hon. Jag sa att jag trodde det var en kompost och lite småförnärmad berättade hon att det var hennes mamma som förvarade en sorts pickles där. Hon lägger ner t.ex. ett ägg som får ligga ett tag och jäsa lite, och sedan äter hon det som ett sorts snacks. Så det som jag trodde var en kompost var visst förvaring av småtugg.
Kulturkrock light, liksom…
Vi svenskar kan dock inte säga så mycket om konstig mat eftersom vi har surströmming och messmör.

Nu är det snart dags att gå ut. Midori jobbar idag. Vid kl 16 ska jag träffa min mejlkompis Hitomi. Hennes kontor ligger i Akihabara (himmelriket för elektroniknördar) och hon ska guida mig runt lite.
Imorgon är Midori ledig och då ska vi till Yokohama och träffa hennes faster, samt förhoppningsvis även se chinatown där…

Vad var det nu jag sa när jag såg poliserna?
Jag pekade på dom och sa ”väska!”.

Hej svejs!

Daniel