Antligen fardig!!!!!!

Fyfan nu ar vi tillbaka fran var tredagars trekking och det ar i princip det jobbigaste och mest fysiskt anstrangande jag gjort i hela mitt liv, och kunde aldrig tanka mig att jag var i sa dalig kondition som jag faktiskt var.
Det borjade med att vi traffade var guide Maned vid vart hotell, Maned ar fotograf och brukar vara guide varje ar, han kommer ursprungligen fran Thailand men har bott 20 ar i England och hade aven varit i Sverige, i Lulea och frusit arslet av sig.
Ja men han hamtade upp oss vid varat hotell for att sedan aka till det andra hotellet for att hamta upp dem andra. Det var tre andra som bodde pa varat hotell som ocksa akte med, det var tva japaner Jess och Hiro(Hiro som gav alla manga skratt, han var 31 men var som 15 och sag ut som 20 nagonting, han kunde i princip inte ett ord engelska, haha men han var sa rolig) Sen var det ocksa en amerikanska som akte med Jess som hon traffat i Tokyo som hon hade en fling med och hon hetter Eyrie. Pa det andra hotellet alltsa pa Nice place 2 vantade dem andra, nja dem hade typ inte klivit upp verkade det som for dar fick vi vanta ett tag, forst pa dem och sen pa var guide som hade akt till polisen for att lamna uppgifter om vilka som var pa trekking ifall nagot skulle handa. Pa Nice place 2 var det tre tjejer fran nya zeeland, Sarah, Amanda och Theza, tva australiensare,Cameron och Sam, en engelsman som reste runt pa sitt arv som hetter Ben och kom fran det skattefria paradiset Jersey. Sen hade vi tva underbara irlandare som var ett par som hette Ollie och Ashley de var dem aldsta. Sen hade vi tva Slovenskor som till en borjar var ganska roliga men som tillslut sparade ut, de var sa barnsliga och pratade hela tiden slovenska och garvade de var sa intensiva, de kunde saga ett ord som typ cheeseburger och typ borja asgarva och halla pa sa i en kvart. Dem hette Petra och Pikka. En kille verkade dock gilla dem, den killen jag snackade mest med, men insag ganska snart att han ocksa var ganska barnslig sa jag gav upp, samtalsamnena sparade ut, blev ingen vettig konversation. Han hette Tyler och kom fran Canada. Hade det inte sparat ut med Slovenskorna hade det varit bra mycket trevligare. Sen hade alla de engelsktalande, Nya zeelandarna, Australiensarna och engelsmannen sin egen lilla grupp sen tidigare, sa man kan saga att jag hangde ihop med Tyler, och tyvarr fick lyssna pa dem extremt jobbiga slovenerna.
Det tog ca tva timma att komma dit vandringen skulle borja, dit akte vi alla i en bil med flak och sittplatser. Farden utgick ifran en bergsby dar minoritetsbefolkningen bodde. Nar vi kom akandes pa var bil hoppade en flick fort som attan upp pa flaket och borjade tigga mat och drog till sig allt atbart hon kunde se, och fragade hela tiden om 1 baht eller
10 baht och strackte ut handerna. Samma visa blev det nar vi klev av, barn som var sa sma som tre ar hade lart sig att saga 1 baht och de praktiskt taget sprang fram till en och borjade klattra pa en rotade i fickorna medan en annan unge holl i en, det bev lite jobbigt i langden tills vi vande pa det hela och borjade jaga dem och leka med dem istallet. De blev valdigt faschinerade over att se sig sjalva pa bold pa allas digitalkameror.
Fran den har byn var det ca 1,5 timmes vandring till den byn vi skulle sova i, och sa langt kunde en motorcykel aka om vi behovde hjalp men efter den byn var vi helt utelamnade. Det borjade med en jatte brant nerforsbacke ner for byn och over porlande backar och en massa trad man snarare gled ner sa brant var det. Sa det tog inte mer en tio min sa hade jag blasor pa fotterna efter att ha glidigt i mina sandaler. Nar vi hade kommit ner for den forsta backen kom den forsta uppforsbacken som var lika brant som nerforsbacken och redan dar pajade typ mina knan man behovde kliva sa hogt och ta sats och det var inga sma backar det var snarare stup man klattrade uppfor i 30 graders varme. Sa redan i forsta backen fick jag typ varmeslag och haha hyperventilerade…na men jag tog mig upp sen att gruppen fick vanta ett tag pa mig i ja typ alla uppforsbackar ar en annan sak:) Sa var det typ hela trekkingen, sammanlag har vi val gatt 1,5-2 mil i bara uppfors och nedfors backar sa knanen pa mig har tagit stryk.
Nar vi kom fram till overnattningsbyn sa var det nastan dags att ata pa en gang, dem flesta ville ta en dusch forst sa det gjorde vi. Vi som vi som typ trahussalar, pa plankorna i princip det var val nan trasmatta under eller natt ( sa av det ni hort sa sager jag att detta var ingenting for dig pappa med dina knan, eller for mamma heller med tanke pa era ryggar) Till middag forsta kvallen blev det ris med kyckling och rod curry eller nan sorts veggie gryta. Konstigt nog var jag aldrig hungrig pa trekkingen sa man at inte vidare mycket. Sen satt all uppe och pratade om ja varandras lander och hur det fungerade dar och likheter och olikheter och vi pratade om vart man skulle och gav rekomendationer och sa. Pa varje stalle kunde man kopa lask, vatten och ol, och alla var ombedda att kopa whiskey innan vi akte, jag har typ hela kvar, och forresten kallar dem de mesta whiskey har men det ar Rom. Sen var det dags att sova det gick relativt bra att sova den har natten det var inte allt for kallt men det gick nog ner till 15 grader iallafall.
Sen pa morgonen darpa var det bara att ta nya krafter, krafter som jag dock inte hade. Det var samma visa idag igen om inte annu fler enorma uppforsbackar. Sa fort jag pallrat mig upp fler hundra meter pa en ringlig stig som man fick ta hur stora steg som helst i, sa nar jag kom upp dar och pustade ut och tittade framat sa kom nasta och nar man inte trodde man kunde komma hogre over marken sa visst fan kunde man det. Sen nar man var pa toppen sa skulle man ju ner for skiten med, man skulle tagit med sig slalom skidorna, det var typ som dem svarta backarna hemma som man skulle ta sig ner for och uppfor fast med lite hinder i vagen typ hela tiden. Den har dagen gick vi ca 5 timmar. Forst tre och en halv timme till det forsta stoppet som var lunch i en jatteliten by vid en back med dar det bara kunde bott en familj, dar at vi nudelsoppa. Idag fick vi ocksa se ett opiumfalt ja eller ett vallmofalt, men dem ar olagligt i Thailand eftersom de gors opium av dem. Men vi gick in mitt i skogen, det fanns knappt nagon stig, den bojade forst senare. Efter bara ett par minuter kom vi fram till en jatte sluttande backe som var tackt av Vallmo. Dem kom som fran ingenstans mitt i djungeln. Det var ett falt som fortfarande var i bruk och som polisen inte hade hittat. Maste ju saga att det roktes ganska mycket opium bakom skynkena pa kvallarna av bade Thailandarna och var guide pa kvallarna, den mannen (guiden) var alltid mer an bara full.
Andra biten fran lunchstallet till vart sovstopp (elefantlagret)tog ca 1,5 timme och ga och vagen dit var densamma.Val framme tog man ju saklart en dusch, som var mer an valbehovd, hela jag var lerig, jag hade fatt skrapsar overallt fran de smala stigarna med massa ris som kom farandes, mina ben ar inte heller vidare vackra. De som ville fick rida elefant den dagen, da de kunde rida lite langre, men jag och jenni ville rida dagen efter far da skulle elefanterna ta oss den biten darifran som de som red elefant den forsta dagen skulle vara tvungna att ga. Ikvall var sista kvallen och till middag blev det kyckling i sotsur sas och nagon annan gryta med rod curry. Efter middagen samlades alla runt elden och drack lite ol och rom och cola… Thailandarna som var med oss som alla var i var alder livade alltid upp stamningen. Aven denna kvall satt jag med Tyler och snackade, han var extremt rolig som person sa lange inte Slovenskorna tog over med sin slovenska och sina extrem daliga skamt…usch. Na men det var himla trevligt. Jag satt aven och pratade himla mycket med Ollie och Ashley fran Irland som var sa gulliga de sag alltid till att jag var med och fragade hur det var med mig och sa dem var underbara, sa hela forsta kvallen satt jag och pratade med dem, vi satt och pratade om det har med katoliker och protestanter och skolsytem och ja en massa sant, det ar sa himla intressant och man lar sig sa mycket av att prata med folk.Dem var dem aldsta i gruppen bada var 28 och jobbade som kemister at nagra Pharmacibolag i Irland.
Jag satt och pratade valdigt mycket med som sagt Slovenskorna och Tyler fran Canada och markte snabbt vad dem hade gemensamt, eller iallafall en sak, det jag markt ar hur mycket andra nationaliter ar sa drogliberala, bade Tyler och slovenskorna fann inge konstigt i att roka pa och sa att om jag dricker kan jag lika garna roka pa. For man kunde inte fa nagot beroende av det om det inte var tillsatt nagra kemikalier, da borjade man fundera vilka smarthuvuden man egentligen pratade med. Men det ar bara inse att i de flesta lander ar man valdigt drogliberala. Tyler hade bestamt sig for att prova opium den har kvallen men det blev inte nagot av med det, kanske mycket snack men liten verkstad, hmm jag vet inte riktigt.
Den har natten var det forbannat kallt, jag hade sovsack plus tva filtar och en massa klader men fros en da, saken gjorde det heller inte battre av att vi hade en jakla tupp dar vi sov som borjade gala frammat morgonen, runt 5 tiden och igen och igen och igen, han hade man lust att nacka.
Idag var det dags for elefantturen som vi sett framemot, jag hade speciellt sett fram emot den eftersom jag visste att jag skulle slippa ga. Det var fem elefanter och man skulle rida tva och tva pa dem. Min och Jennis elefant maste ha varit den absolut hungrigaste for den gick in i buskar och at hela tiden och tog kvistar hela vagen och at. Elefanterna gick pa exakt samma smala vagar som vi gick pa och att sa stora djur kan ga dar ar otroligt. Det var skit laskigt nar de gick ner for branta backar, dessutom kunde det stupa ratt ner vid sidan om oss och elefanten kunde typ boja sig ner dar, men dem verkade veta var dem satte sina fotter. Vi red elefant i ca en timme och det var en valdigt hard bank vi satt pa, jenni fick blamarken i ryggen efter ryggstodet. Jag lamnade min Kamera till Ollie som fotade hela vagen, vissa kanske bara tar natt kort, men han hade ingen digitalkamera sa han tyckte det var skitkul att fota sa vi har nog ett helt album med oss pa elefant, tyvarr hittade han inte zoomen sa ibland ser man bara tva blonda skallar. Nar vi skulle kliva av tyckte jag det var lite hemskt nar det handlade om hur de behandlade elefanterna, de sag forovrig ut att ha det bra, och sa. Men nar vi skulle ga av hade dem som en spetsig jarnkrok som dem korde in i orat pa dem sa dem skulle sta still och da skrek elefanten sa hogt att det blev lite olustigt. Aven en annan gang nar dem sparkade han i huvudet nar han stod och kakade lite for lange. Men vi fick hora fran dem som ridit elefant i Indien att dem har var valdigt ompysslade i jamforelse for i Indien var det valdigt vanligt att man bade slog och piskade elefanterna och dem var sa daligt omskotta att det inte var kul att vara dar och rida. Nar vi ridit klart sa fick vi ga i kanske en halvtimme dar en bil motte upp oss dar vi fick lampa av vaskorna och aka i ca en halvtimme till lunchstallet, dar vi at stekt ris med gronsaker, det var jattegott. Dar vi at lunch hade dem nastan helt nyklackta hundvalpar som bara var sa sota, man skulle nastan vilja ta hem dem. Det var fran lunchstallet som vi aven skulle aka pa bambuflottar fran floden, vilket var det trakigaste pa hela trekkingen. Man satt och blev dyngsur i skitigt vatten och det gick jatte sakta eftersom det ar torrperiod sa det var inte mycket vatten och vi fastnade hela tiden stenar som stack upp. Flottfarden tog tva timmar, vilket gjorde att jag brande sonder mig totalt, trots att jag smorde in mig precis innan.
Efter den akte vi dirket hem till Chiang Mai och det tog ca tva timmar. Var sa skont att komma tillbaka till hotellet sa vi kunde duscha.
Denna kvall at vi en brakmiddag pa Art Cafe, vi bestallde in Vitloksbrod, jenni at pasta carbonara och jag lasagne, vi holl i princip pa att spricka. Efter det motte vi nya zeelandarna, australienarna och engelsmannen och Hiro (Japanen) pa roof top bar dar vi drack tva drickar och blev sa trotta att vi holl pa att slockna. De forsokte overtala oss att folja med oss till Pai dagen darpa som bara ar tva timmar harifran, de skulle dit och ta det lugnt och fa massage och sa , men de ar ocksa i slutet av sin resa, vi vill inte aka nagonstans och vila, vi vill vidare och i det har fallet blir Kambodja vart nasta stopp…dessutom var den gruppen sa sammansvettsad redan sa man kom inte riktigt in i gruppen sa det kandes inte sa lockande att aka med dem, kanske vi hanger pa nagra andra vi traffar men dem har kandes inte sa lockande att resa med, dessutom skulle dem dit vi inte ska, vi har nastan inte tid att aka dit heller for vi har mycket att klamma in innan vi aker hem.
Den har natten var vi sa slut att vi somnade med en gang, men vi vaknade mitt i natten och trodde det var krig, jag hoppade pa och vackte Jenni och var skrackslagen, det lat som om dem skot utanfor med k-pistar, pa vaningen under, nar jag vaknade och horde det var jag sa trott att jag inte visste vad jag var och om jag dromde, jag trodde jag var med i ett krig och inte kunde vakna fran drommen forran efter nan minut, usch det var hemsk. Det som lat var smallare som dem har har som later sa hog och haller pa sa lange, dem later precis som det ar nagon som skjuter for fullt.
Idag den 8/2 har vi lamnat in var tvatt och far tillbaka den klockan fyra…det kostade oss 15 kr i var for 5 kilo tvatt. 30 kr for 5 kg. Sen betalade vi for en natt till pa varat rum sa vi slipper checka ut klockan 11 eftersom bussen till Bangkok inte gar forran klockan sex, kan vara skont att kunnan sitta pa rummet, det kostade oss bara 15 kr i var per natt sa var inget att braka om. Ja nu sitter vi har efter att ha atit frukost pa Art Cafe mittemot, ska ta och lagga upp lite bilder nu fran trekkingen, sen ska jag ga och kopa en cola light har bredvid pa seven eleven, men vi hors om nagra dagar igen nar jag kommit till Kambodja… Kram pa er alla!