Lilla paris, inte direkt!

Hej!

Den sista dagen i Ho Chi Min City sa akte vi for att se lite turist grejer. Vi klev upp tidigt, hade bara sovit ca 4 timmar den natten, men vi klev upp tidigt och akte ivag till aterforeningshallen, vilket bara var en massa sloseri med tid, det star i alla guidebocker att man inte far missa det, men enligt mig sa kan man skippa det. Det ar en stor byggnad som inuti paminner lite om riksdagens samlingssalar. En massa rum med stolar kring borden, dar tydligen da de politiska pamparna i syd satt och bestamde innan de var tvungna att fly darifran nar nord invaderade. Men sa trakigt.
Efter vi hade varit dar akte vi till Krigsmuseet vilket jag verkligen kan rekomendera och saga att man inte far missa, det var bland det hemskaste jag sett tillsammans med S-21 och killing fields. Detta museum kanske ni forstar ar ett museum om Vietnam kriget. De sager att det inte ar ett museum som ska fora natt typ av hat vidare gentemot amerikanarna utan ett museum som skall visa omvarlden vad som i det har fallet amerikanarna gjorde, sa att det aldrig hander igen. Trots det gar man darifran med en san oforstaelse och agg gentemot i det har fallet amerikanarna, man forstor inte riktigt hur det manskliga slaktet ar kapabla till att bega dessa horribla handlingar.
Man fick se en massa bilder pa barn och vuxna skadade fran kriget, barn som fods med en massa konstiga skador. Det fanns aven riktiga bebisar som var konserverade i burkar, ett siamespar varav en var harmynt, i den andra burken fanns ett barn med sa manga defekter att det nastan sag ut som en enda stor klump, barnet hade ett jatte stort huvud, bara ett oga som var oppet, outvecklade och ihopsatta fingrar och tar. Det var hemskt att se, dessa skador fick, barn efter att deras modrar blivit utsatta for dem gifter amerikanarna spred ut over landet. Man fick se bilder pa demonstrationer varlden over, aven fran Stockholm, dessa demonstrationer plus missnojet hemma i USA fick dem att dra sig tillbaka, men skadan var redan skedd. De som amerikanarna kom att hjalpa ville nu inte ha deras hjalp. Vet inte riktigt om det finns nagot utbrett hat gentemot amerikanarna har, nar det kommer till en hogre niva sa har ju samarbetet mellan USA och Vietnam okat, samtidigt som fortroendet okat, investeringar fran amerikanska foretag har kommit igang och tagits emot.
Man tycker att dessa handelser som nar roda Khemererna harjade och kriget i Vietnam ar nagot som varlden lar sig nagot ifran om inte borde val dem ha andra varldskriget farskt i minnet, men sa ar det inte allting hander ju om och om igen, titta bara hur amerikanarna harjar i Irak. Jag laste en bok om just tiden under roda khemerernas tid i Kambodja, da hade dem skrivit och jamfort Pol Pot med Hitler, vilket ar en ypperligt bra jamforelse, skillnaden ar att de som varit med under andra varldskriget blev domda i en internationell domstol, de blev inte de som arbetat for Pol Pot,Pol Pot daremot akte pa en rattegang 1997 av hans egna man khemererna, troligtvis for att radda deras egna skinn, Pol Pots straff blev livstids isolering i sitt eget hem. Pol Pot dog dock 1998 sa sa mycket till livstidsstraff blev det inte. Viatnameserna ville ju fa bort de roda kehmernas styre och lyckades bra med det, men sen kom ju USa och FN och ville fa bort Vietnam och de stottade da roda khmererna med vapen och sant. Vet inte riktigt om den dar nationen nagonsin kommer lara sig avsina egna misstag, jag tycker jag laser om hur USA hoppar in lite har och var i alla krig, men pa fel satt. Iallafall sa kan jag saga att man blev valdigt paverkad av att besoka krigsmuseet. Men man far nog vara beredd pa att anda ga darifran med lite agg gentemot amerikanarna, det ar svart att lata blir nar man far reda pa hur mycket pengar de lagt pa detta krig och hur mycket bomber de fallt, och hur forstort detta land blivit.
Mycket man gar runt och tanker pa nar man ar i dessa lander.
Nar vi kom tillbaka till hotellet dackade jag i nagra timmar, sen gick vi ut for att ata middag pa restaurangen Good Morning Vietnam, dar at vi pasta.
Sen gick vi till baren Allez Boo for att ta oss nagra drinkar eftersom det var sista kvallen har. Dar traffade vi en Irlandare som hette John som var trevlig att prata med, han hade varit ett ar i Australien och nu var han pa rundresa i ett par manader, han hade akt fran norr till soder i Vietnam med sin van Dan. Nu skulle dem igenom Kambodja sa vi gav dem nagra tips, just om S-21 och han gav oss nagra tips om att vi maste besoka nagra av tunnlarna fran kriget och prova pa att skjuta, men det dar med att skjuta tror jag att jag skippar, ser inget noje i det. Det blev inte mycket somn i natt heller. Vi skulle upp tidigt dagen efter for att aka vidare till Dalat, en stad som ligger uppe i bergen.
Vi hann i inte ata nagon frukost innan vi akte, bara en torr baguette som vi kopte pa gatan. Det blev heller inget lunch stopp sa vi fick kopa naggra kex att knapra pa. Sa vi at i princip ingenting mellan klockan 7 och fyra pa eftermiddagen. Nar vi val var framme sa lampade de av oss vid ett hotell som vanligt. Detta hotell var fint och det hade varmvatten, de kostar oss 7 doillar natten for rummet.
Pa kvallen gick vi ut for att hitta ett stalle att ata pa, vi hittade ett stalle som hette art cafe, precis som vart stammisstalle i Chiang Mai sa vi hade val nan sorts forhoppning att de holl samma klass. Men nja jag som hatar curryn har for den ar sot fortsatter att bestalla skiten i vartenda land jag kommer till i forhoppning att den ska vara annorlunda, men icke, sa jag gjorde samma tabbe igen. Efter den tunna middagen (eftersom jag inte at nagot) sa festade vi pa en varsin mars chokladbit. Vi syndade med en massa points. Dagen efter bestamde vi oss for att ga runt sjon som finns har, det ar 7 km att ga, sa det gjorde vi dagen efter sa nu kanns det lite battre. Eftersom vi inte sovit mycket den har natten heller sa dackade jag nar vi kom hem, da var klockan kvart i fyra och jag vaknade igen vid kvart i sju, Jenni daremot kunde inte sova. Sen sa akte vi till varsta lyxhotellet och at middag pa ett stalle som hette Larry’s bar dar det sas att de hade den basta pizzan i stan, och det ar nog sant for den smakade som hemma, den var jattegod, sa den satt fin fint. Priset pa pizzan var precis som hemma men med tanke pa i vilket omgivning man satt i sa var den vard priset. Eftersom jag sovit i flera timmar pa eftermiddagen sa hade jag svart att sova, vi kom hem runt halv elva och jag somnade nog forst runt 3 tiden. Vi hade planerat att ga upp runt nio tiden pa morgonen dagen efter (idag 22/2) men det blev lite andrade planer, vi gick upp runt elva. Men det visade sig senare att det inte gjorde nagonting, for vi skulle upp och aka cable cars, linbana over skogen och den oppnade inte forran halv tva, sa vi hann sitta pa restaurangen daruppe och ata ackliga varrullar som vi inte at upp och lite glass pa det. Sen akte vi cable cars, det blaste mycket sa dem vinglade en del, detta var inte jordens upplevelse sa man kunde nog skippat det men vi har sa pass lite om dagarna att gora sa vi tankte att vi skulle fylla ut tiden lite. De kallar ju Dalat for Lilla Paris just for att det finns ett fatal hus kvar fran den franska tiden och for att dem satt upp ett skitfult mini eifeltorn, men for dem som varit i Paris sa ar det ju relativt skrattretande, for det finns verkligen ingen likhet mellan de bada stallena. Det ar fortfarande lika skitigt som resten av det vi sett av Vietnam, men samtidigt sa hr det val sin charm for nagra. Ho Chi Minh City var val relativt rent men det har med att inte slanga skrap pa gatan och att satta upp papperskorgar verkar inte riktigt ha natt hit an. Ja sa nu sitter jag har och klockan ar runt 4 pa eftermiddagen, jag ska ga och kolla efter en finare flytande svart penna sa jag kan renskriva min dagbok, for jag har kopt en annan dagbok som ser lite mer asiatisk ut och passar till andamalet.
Jag pratade forresten med Linda i telefonen haromdagen fran var telefon pa rummet som for ovrigt ar skitdyr att ringa ifran, vi ar vana att ringa for typ 4 kr minuten, den har kostar 8, men det var det vart. Jag fick prata med Theo som fragade om han fick vara med mig, men det ar ju som sagt lite svart, han ar nog inte sa medveten om att jag ar pa andra sidan jordklotet. Nar man pratar med dem darhemma sa langtar man mycket efter dem. Sa jag ser samtidigt fram emot nar jag kommer hem, men samtidigt ser jag hela tiden fram emot nasta stalle vi ska aka till. Pa tal om nasta stalle sa aker vi till Nha Trang imorgon, det ar en kuststad sa det finns strander dar, sa det ska bli skont att fa slappa lite dar. Dar ar dem ju ocksa kanda for sina skraddare och vi tankte sy upp en varsin kavaj, om vi gor det i Nha Trang eller pa nasta stalle Hoi An vet vi inte. Daremot ar dem ju kanda for sin konst dar sa det kanske blir ett till par tavlor. Kopte ju jattefina oljemalningar av en vietnamesisk konstnar i Ho Chi Minh City sa jag ar lite sald pa konst:)
Nu ska vi ladda upp lite bilder sa det inte blir sa manga att ladda upp varje gang, sen blir det att ga och packa vaskan.
Hor av mig i Nha Trang! Puss och Kram