Fran negativ till positiv och igen

Jaha, da var vi tillbaka i Uttarkashi igen. Tva dagar tidigare an beraknat och en vandring pa 36 km fattigare. Gangotri ligger pa 3140 meter over havet i ett fantastikt landskap. Hoga berg med sno pa topparna och Ganges som forsar fram. Det kandes inte helt bra nar vi kom dit. Kan ha varit kylan, for i Gangotri var det ingen varmebolja att tala om. Brr, vad vi fros! I ovriga Indien dor folk av varmen och vi gick och huttrade som om vi varit kvar hemma i kylan 😉 Fick rum pa ett ashram med tunna madrasser pa det kalla golvet och utan vatten pa toaletten. Kandes val inte helt mysigt, sa vi bytte upp oss till ett stalle med sangar. Dar fanns det vatten pa dess, men inte bara det… Fick besok av en ratta nar jag skulle kissa!! Precis innan hade jag lugnat mig fran chocken att ha en tio centimeter stor spindel pa rummet. Vi var trotta och led nog aningen av hojden. Tja, sa ni kanske forstar att vi var lite ur form… Tog en power nap ihopkrupna med armar och ben om varandra for att halla varmen. Senare pa kvallen at vi middag pa ashramet och vem kommer gaende da? Minns ni Elan som Kerstin skrev om? Elan ar en liten glad indisk killa vi traffade i Rishikesh. Han kordes hemifran nar han var atta ar gammal och har klarat sig sjalv sedan dess. Han ar genomsnall och satter alla andra fore sig sjalv. Han hade foljt med nagra backpacker till glaciaren och sa att han garna foljde med oss foljande dag. Vi blev sa glada. Plotsligt kandes allt mycket battre. Vi sag till att han kunde sova hos oss. Nasta morgon Vacktes vi av hans vanner som ville ha med honom tillbaka till Rishikesh. Vi tyckte han skulle aka, for plotsligt kandes det inte alldeles ratt langre. Men han propsade. Sa visst, det var inget att diskutera. Vannerna akte och vi vandrade ivag. Hann val nagon kilometer innan problem dok upp. Gangotri ar en helip plats och sa har ars svammar stallet over av hinduer som vallfardar upp till Ganges kalla, Gaumukh. Utlandska turister ser man knappt skymten av. De reser val till Goa och dessutom pa vintern… Trots detta tar de hutlosa priser av utlanska turister och man maste visa pass. Nagra locals borjade mucka med Elan, for de trodde han var guid. Han gjorde inget fel, men slagsmal utbrot och det hela var mycket obehagligt. Elan blev ledsen, Kerstin blev ledsen… Det kandes inte som om det var menigen att vi skulle upp till Gaumukh. Vandrade tillbaka till Gangotri och ville bara darifran. Hade en sorgsen och lite obehaglig kansla i kroppen. Kandes inte ratt att resa med Elan. Vi var inte ratt konstellation just da. Kestin sa det till honom och han blev sa ledsen. Han forbannade sig sjalv for att han inte foljt med kompisarna pa morgonen. Men det var ju hans val. Vi hamtade vara vaskor och fick staplats pa den overfulla 6-timmarsbussen till Uttarkashi.

Kanns inte ratt med de heliga platserna. Finns fyra har i Uttaranchal. Men hur kan det vara heligt nar folk bara vill tjana pengar? Darfor har vi beslutat oss for att aka till Dahramsala (med reservation for stavningen) imorgon. Far se vad som hander dar, men lite midsommarfirande kunde val vara mysigt 🙂

Den indiska maten… Ett kapitel for sig. Visst, det ar jattegott, men man far ju aldrig nagot annat an gegga med brod. Geggorna varierar en aning i kryddningen (koriander ar viserligen lika vanligt som ingefara i den kinesiska maten) och i storlek pa bitarna i geggan, och broden heter antingen naan, roti eller chapatti. Redan efter tva veckor (egentligen var vi nog dar redan efter tva dagar ;)) kastar vi oss gladerligen over en meny som innehaller pasta, omeletter eller annat ickeindiskt. Har ocksa borjat bestalla varat chai utan socker. Hade raknat med viktnedgang har, men deras satt att tillsatta socker i ALLT har slagit hal pa den drommen… Man far helt enkelt gora vad man kan.

Sag att bilderna Jag lagt upp var suddiga. Gjorde dem mindre i paint. Tog for lang tid annars. Me det kanns ju inte riktigt vart det om de anda inte gar att titta pa! Hmm, ska fraga hur Kerstin gjorde, for hennes ar tydliga.