Moten…

Som manga forstod sa boajde min inre resa redan hemma. Visst, den har pagatt hela livet, men jag har forstatt nu att mitt undermedvetna borjade forbereda mig pa vad som vantade har. Det hander sa mycket med mig hela tiden nu. Har vid tva tillfallen kannt ett lugn som gjort mig sa rord att jag nastan borjat grata. Kan inte beskriva det, men det handlar om att mina tankar kopplats bort och jag helt och fullt befunnit mig i nuet. Nar jag ryckts upp blir tankarna och den standiga forvirringen sa otroligt pataglig att jag matt ganska daligt en stund. Forvirringen lever jag med och den paverkar mig inte sarskilt annars, men att plotsligt kanstas tillbaka ar ingen trevlig upplevelse.

Jag mar sa bra har i Ram Djula (med resevation for stavningen). Ram Djula ligger i Rishikesh, eller en bit utanfor. Det sitter ihop med en gangbro till Lakshman Djula (djula betyder for ovrigt bro). Har ar en sadan fantastisk atmosfar. Just nu har manga indier semester ochmanga reser hit eftersom Rshikesh ar heligt. Man tillber Ganges som rinner genom har. I mandags (6 juni) firade man en speciell hogtid for Ganges ara, varfor det ar extra mycket folk har nu. Vi bor pa ett litet guesthouse. Bara vi och en familj fran Radjastan. En familj som lyser av karlek. Pappan var i Goteborg under Indienveckan i Nordstan i mars (om det ar nagon som minns det). Jag har erbjudit honom att bo hos mig nasta gang han kommer till Sverige. Familjen tog oss med till kvallsceremonien vid Ganges. Tokmycket folk och inga skor. Vi hade precis duschat och sovit en stund nar de knackade pa dorren. Fick order om att lamna skorna och hann dessutom inte fa pamig nagra underklader. Maste saga att hela kvallen blev en hogst naturlig och jordnara upplevelse 😉 (Kanske lite for mycket inforation an vad ni uppskattar…)Vi foljde efter en upplyst man in pa hans Ashram (vi av flera alltsa). Satt med nar folk stallde fragor till honom och detvar da jag fick min kansla av totalt lugn. Vi ville flytta in pa hans Ashram, men det var tyvarr fullt…

Jag har borjat forsta inneborden av moten. Bara vad som hande i Dehli da vi fastnade med resebyran och deras chauffor i tva dagar var ett fosta led i de moten som kommer pragla hela var resa. Det var detta som fick mig att resa utan Lonely Planet. Jag vill resa forutsattnigslost och bara folja tips i samrad med min intuition. I detta spelar de flesta moten med andra en otroligt viktig roll.

Jag undrar var jag kommer sluta pa den har resan? Sa mycket har redan hant! Mycket ar tack vare Kerstin. Vi foljer ungefar samma vag. Om jag beskriver nagot ar det ofta vad hon ocksa upplevt. Jag kan inte forsta hur det gar ihop. Men vara samtal genom livet har nog fort oss hit.

Jag har uppdaterat resrutten, sa slang ett oga dar om ni ar intresserade.

Kram sa lange!