Med tarar som rann nerfor kinderna satt jag i bussen och tittade ut genom fonstret. Hade en kanlsa i kroppen som paminde mig om min sista dag i Sverige nar mitt stora aventyr fortfarande stod framfor mig. Att lamna en plats som betyder valdigt mycket och som far en att kanna sig hemma. Dar utanfor mitt fonster stod nagra personer som alltid kommer att finnas kvar i mitt hjarta och som har fatt mig att kanna mig som hemma. Alla holl de upp varsin skylt med ord som gjorde att tararna flodade nerfor mina kinder annu fortare..
Dessa personer har oppnat sina hjartan och gett mig en helt ny familj. All den varme, karlek och omtanke de gett mig under den har tiden betyder mycket for mig och de har gett mig ett underbart minna att titta tilbaka pa. Vi sa inte hejda utan vi sa – vi ses snart igen! For en sak ar jag saker pa och det ar att jag ska gora mitt basta for att kunna komma tillbaka till mitt nyfunna andra hem!
Dagen innan tog jag farval av La Aldea och El Colegio Esperanza. Varje kram jag fick av alla barnen varmde lika starkt. Och nar jag for sista gangen under den har resan lamnde La Aldea gick jag med en sadan stark kansla av bade stor glade men ocksa sorg. Men i det stora hela bara en valdigt stor Tacksamhet! Att jag fatt traffa alla dessa harliga barn och fatt ta del av deras liv. De finns inte ord som racker for att beskriva hur stort det kanns for mig.
…Nu vantar tre dagar i Lima. Sedan sitter jag ater igen pa ett plan over Atlanten mot min underbara Familj darhemma.
Och det ska bli sa skont att krama om er!
Tack till er alla som har skivit och gett mig lite av vardagen darhemma.. Varje inlagg har varit lika betydelsefullt for mig under min tid har i Peru.
Hasta Pronto !!
Sofia/Chofi/Marrón/Tuqui Tuqui 😀
Välkommen hem igen!
Mina tårar rinner med dig.
Jag möter dig på Arlanda
Kram mamma