– Kom och titta förbi när du vill! Jag bor runt hörnet. Så sa en dam som nyfiket frågade var jag kom ifrån när jag var påväg hem från skolan. Och de är vad jag får höra av många. Den fantastiska värme som jag möter här i Peru fyller mig med glädje. Människor som öppnar sina hem och hjärtan för en flicka från Sverige.
Att sedan få spendera dagarna på skolan med dessa glädjespringande ungar. LYCKA!! Dagarna får en att känna att man lever på riktigt och att livet är en gåva!
Spanskan snurrar runt i mitt huvud.. Svårt tycker jag. Ibland vill jag bara mosa in alla ord jag inte känner igen och kunna bubbla ur mig som jag vill. Slippa tänka och anstänga sig varje gång.. Men tror att det krävs en lång period för att det ska kunna flyta på som jag vill. Och den tiden finns någonstans i framtiden…Det känner jag.
Nu återstår en vecka kvar på La Aldea. De kommer kännas konstigt att lämna mitt nya hem men samtidigt ser jag framemot att få spendera lite mer tid med Adelaila också. Men hem är precis vad det känns som just nu.. Och det känns skönt att veta att Huanuco finns kvar, La Aldea finns också kvar och alla underbara människor jag mött. För tid finns, tid för att komma tillbaka.
Nu ska jag ta och fundera på om jag tar mig vidare till Colombia eller inte. Har funderingar på att hälsa på Juan.. Att vara på resande fot ger bara ännu mer sug att upptäcka mer, nya platser!
Saknar er!
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.