Skratt och gråt :)

Just nu sitter jag i ett rum på La Aldea, barnhemmet. Utanför hör jag barnen springa runt och skrattar. Jag har nu flyttat från Adelaila för att bo på barnhemmet ett tag.

Barnen går i skolan under dagarna och under eftermiddagarna har de olika arbetsuppgifter att göra på gården. Jag har hittills hjälpt till med läxorna på kvällarna och även med arbetet på gården. Har även köppt in lite olika saker som hopprep, kritor att måla på marken med och trådar att kunna göra armband med. Kritorna blev poppis, vi har hoppat mycket hage och andra lekar!

Barnen är verkligen jättegulliga. När de får syn på mig säger de alltid – Buenos dias senorita Sofia. 🙂 Gulligt tycker jag. De är väldigt nyfikna av sig och frågar mycket om Sverige och allt möjligt. Jag ska börja hålla engelskalektioner på kvällarna också, vi får se hur det går men det verkar intresserade av att lära sig litegrann.. än så länge kan de bara ett fåtal ord så har väl inga större förväntningar på en större framgång men det blir iaf ett steg påväg. Någonstans måste man ju börja..

Livet på La Aldea går ganska långsamt för övrigt. Det händer inte så mycket och det är vana vid att ta en sak i tagit.. ingen brådska direkt. Jag har haft lite svårt att anpassa mig efter att vara van vid att göra saker nästan gämt i Sverige. Sitta stilla, ta siesta.. nej det kommer ta tid för mig.. 🙂

Från att också ha bott hos Adelaila min goa mormor här i Peru blev det också en omställning när man kommer till ett barnhem som lever på knappa förhållanden. Men det hör till min resa att få leva i deras vardag precis som dom lever.

Idag följde jag med barnen till skolan som ligger i närheten. Det blev en upplevelse! När jag kom tillbaka till La Aldea fick jag höra att den klassen jag var och besökte var en av de ”lugna” klasserna. Jag får se om jag besöker dom andra… Barnen här har mycket mindre respekt för lärarna och intresset av att lära sig ligger inte så högt..
På rasten spelade jag vollyboll med barnen och fick publik, hehe.. Många nyfikna blickar från många håll å kanter får man vänja sig vid. Det är ju inge konstigt när lilla jag kommer in bland alla skoluniformklädda peruaner:)

Har försökt ladda upp bilder.. men oteckniska jag lyckas inte:(.. Får se om jag lyckas senare. Nu ska jag traska ut i denna hetta! Det är väl sisådär 30 grader under dagarna här. Som tur är blåser det friskt under eftermiddagarna. Tur det! Så jag klagar absolut inte på värmen:) hehe..

åjuste, jag har nu ätit marsvin!! Första gången var redan första helgen jag kom då jag bara smakade en tugga. Då trode jag det var första och sista gången jag skulle äta marsvin. Förra helgen blev jag dock bjuden igen, utan att jag viste om att det skulle serveras marsvin och den här gången en hel portion. Jag kunde ju inte tacka nej när de hade lagat maten och allt.. så det vara bara att tugga i sig. Men hoppas det var sista gången! Marsvin är inte min favvorit.. De andra i sällskapet skrattade gott trots att jag försökte äta med god min! Ja får väl bjuda på det..

Kram från mig!