Vaaarme!

Nu sitter jag har i en liten stad norr om Lima, Huanuco. Aldrig trode jag man kunde gora sa mycket under bara en vecka.

Efter att sagt hejda till snalla Deny som visade mig runt i Stoora Lima sa satt jag altsa pa en buss pavag mot Huanuco. Bussen var fullproppad och jag borjade bussresan med att ata en av mina Granadillas som Joel min fantastiska lilla bror sagt att jag bara MAste kopa till bussresorna. Sa dar satt jag och sorplade i mig en super mumsig granadilla och kikade ut over de Maktiga bergen vi skumpade forbi med bussen. Mmmm … da njot jag!!

Sen vart efter bussen steg allt hogre upp i begen borjade jag kanna mig lite samre.. Nar vi var som hogst ca 5000 meter over havet madde jag riktigt daligt. Vet inte om det handlade om att vagen var valdigt kurvig och ocksa samre ju langre vi akte. Elle om det var maten.. Hur som helst sa gick resan vidare..

Efter ca 7 timmars bussresa borjade det ga vaaldigt sakta. Bussen stannade flera ganger och folk borjade stalla sig upp och undrade vad som stod pa. Vagen vi akte pa hade blivit sa dalig pga av att det regnat sa mycket den senaste tiden.. Stora grusmassor och sand hade sjunkigt ut pa vagen.. Tillslut stannade bussen och jag fick hora att nu komemr vi inte langre idag, antingen fick vi valja att ga i ca en timma eller sova i bussen till nasta margon. Jag bestmade mig for att hanga med ganget som gick. Som tur var madde jag ocksa lite battre.. Sa nu gick jag altsa dar fram i taten med tva peruanska man vid min sida. De var valdigt snalla och hjalpsamma mot mig. Skont! Vi gick forbi en laaang radda av bilar och langtradare som stod och vantade pa att aka vidare naste morgon. Efter att ha gatt ca en halvtimma hade det blivit morkt och vi kom fram till en stor folkmassa. Dar sag jag ocka de stora stenblocken som rasat ner pa vagen dagen innan. Omojligt att kora bil forbi. Tillsammans med mina tva hjalpsamma peruaner traskade vi forbi raset och alla skrikande arbetare som stod och jobbade med att fa undan alla stenar. Lite laskigt var de! Eftersom man viste att det kunde komma fler ras.. men jag kande mig anda valdigt saker med dom jag var med.

Pa andra sidan tog vi en taxi. Efter att ha akt en stund pekar en av mannen jag var med at en sidan. Han berattade att dar brukar en liten by normalt lysa upp i morkret. Nu hade allt vatten totalforstort byn och ca 20 tal manniskor dott, flera forsvunna. Riktigt obehagligt! Och svart att forsta.

Bussresan blev ett riktigt aventyr jag aldrig kommer glomma.

Val i Huanuco mottes jag av varldens gulligaste liten dam som jag nu bor hos. Hon ar himla gullig! Redan har vi hunnit besoka nagra av hennes vanner och slakt i narheten. Pa ett stalle odlade det allt gott i varlden!! Mango, vindruvor, granadillas, clementiner, bananer och massa nadra frukter jag inte kan namnèn pa. Aven forsta gangen jag fick se kaffeodling! De bode valdigt enkelt men verkade ma valdigt gott anda.

Jag har ocksa hunnit med att halsa pa La Aldea. Barnhemmet jag kommer hjalpa till pa sa gott jag kan. Jag kom pa formiddagen da det var valdigt lungt. For lungt, jag har svart att ta sisesta har har jag markt. Van att gora saker hela tiden :).. Men frammat kvallen lekte jag lite med barnen. De drog fordel med att jag inte kan spanska sa bra makrte jag tillslut. Blev lurad att antal ganger i leken. Lilla dumma svensken! 🙂

Nu maker jag att jag inte riktigt kan sluta skriva. Idag var nog forsta dagen jag drabbades lite mer av hemlangtan. Kanns lite tufft med spraket. Man far lite ont i huvet av att bara snacka spanska.. elr forsoka iaf. Men det ger sig val med tiden..

Ni finns med mig allihopa. Joel Oskar .. OJ va jag saknar er! a tanker mkt pa er nu under min resa.. A sa kul Joel att du har varit i samma stad.. kanns kul att fa ga i dina fotspar! 🙂
Stor kram till er alla!