Bangkok

Efter en lite småjobbig natt med många uppvakningar pga tidsskillnaden blev det äntligen morgon.
Efter frukosten, bestämde vi oss för att försöka hitta någon slags centrtum i Bangkok, eftersom vi tydligen har hamanat lite utanför i slummen. Så vi tog första bästa taxi som stod utanför hotellet, talade om för honom att vi vill till ”centrum” och shoppa och äta.
Inga problem sa han och körde oss typ ännu mer utanför centrum. Vi hann knappt gå av bilen innan det kom två betjäntliknande Herrar och öppnade bildörrarna för oss och förde oss in i en stor byggnad. I byggnaden hälsade alla oss välkommna precis som om vi var väntade eller något. Och en dam frågade om vi ville ha något att dricka.
Jag och joakim kollade på varandra VÄLDIGT frågande och något skräckslagna. Men tackade snällt ja och drack upp vår dricka.
Damen bad oss följa med henne vidare, och vi kom in till ett stort rum där dom tillverkade massa olika smycket för hand. Allt från ringar till halsband i guld, vit gult och silver.
Damen ledde oss vidare till en jätte stor sal. Jag har aldrig sätt så många vackra smycken på ett och samma ställe. Jag är inte den tjejen som vanligtvis blir så tagen utav vackra smycken. Men därinne blev jag helt kär. Rummet var så sjukt stort och överallt stod det ”smyckesvackter” Synd att jag inte fick med någon bild på det, för man måste nästan se det för att tycka det är coolt.

När vi kom utanför byggnaden igen så skulle vi återigen försöka hitta någon slags centrum. Så vi hoppade in i dumma som vi var samma taxi igen.
-Can you drive us to some place to eat
-Yes yes
Jo men visst, då körde han oss till någon slags hotell. Okej tänkte vi hungriga som vi var. Vi får väll äta här fast det ser dyrt ut.
Jag kan inte fatta att det är sant, men han tog oss till ett ställe med massa akvarium, med massa söta fiskar. Så frågade han oss vilken vi ville ha och äta.
Näe där gick i alla fall min gräns. Jag kan inte först se på dom fina fiskarna och sen peka på vilken dom ska döda, för att sen äta den. Så vi gick därifrån.

Efter att ha gått ett tag utan att se värken någon resturang eller någon affär. Hittade vi någon slags köpcener. Köpcentret var 16 våningar högt, så där tänkte vi att dom måste ha allt. På första våningen var det ett matställe, så där satte vi oss och beställde, jag kämpade och kämpade, men jag kunde inte få ner mig mycket eftersom det var så starkt så det känndes som om jag skulle brinna upp=)
När vi hade ätit klart och skulle åka upp på dom andra våningana och titta insåg vi att vi inte alls var på ett köpcenter utan snarare på någon slags skola. Massa klassrum och kontor. Hehe

Det som är både härligt och obehagligt är att man knappt ser några turister alls här, man känner sig verkligen ut tittad. Men å andra sidan så får man verkligen se thailand på riktigt bakom alla vackra stränder och fina resturanger.
Hela sammhället känns ovant och konstigt, man blir förvånad hela tiden och tycker saker är konstiga, men det känns verkligen som att när man väl kommer in i det och lär sig att förstå allt så kommer dom konstigaste sakerna bli charmiga och vanliga.
Natti natti