Hej da Indien

Jag onskar jag hade kunnat ge mina valpar min adress och mitt telefonnummer och be dom att hora av sej. Jag har lamnat sheltret, Ponda och Goa, for att i en trang skumpig buss ta mej 12 timmar norrat till Bombay.

Mina valpar ar stora nu. Dom har overlevt sheltret och nangang snart ska dom ut i stora vid varlden och jag kommer inte kunna vara dar och skydda dom. Jag kan bara hoppas att odet ger dom en familj som tar hand om dom. Att dom slipper livet pa gatan. Slipper tampas med revir och ganghundar.
Sista dagen schamponerade jag dom med ett speciellt medel for att motverka skin decease. Dom ar pigga och fullt vaccinerade sma hundar och ah, vad ont det gjorde att lamna dom. Grat som vanligt…
Jag har sagt till Suvarna att skriva ner vart dom tar vagen, sa jag kan leta upp dom nasta gang jag kommer till Goa.
Forst ska jag bara kolla upp om det ar mojligt att ta dom till Sverige…

Ja, det ar svart att bryta upp. Inte bara fran hundar. Trots att PFA-folkets empati for djur ar pa trekvarts ar dom underbara och jatteroliga att umgas med. Deras humor vager upp en del lidande man ser. Och kanske maste deras empati vara pa trekvarts for att klara jobbet. Sheltret ar inte for kansliga och jag ar kanslig. Kanske lite hardad ocksa dock… Nar jag o min van Linnea var pa vag till Vasus by sag vi en hund som forlorat ena orat och bara hade ett stort sarigt hal dar. Linnea reagerade 10 ganger starkare an vad jag gjorde. Tror mitt hjarta blivit lite hart efter alla manader i Ponda.
Vi ringde i alla fall International Animal Rescue sa dom kom och tog hand om hunden. Vi fick senare veta att dom fick lov att avliva den.

Sheltret har fatt en ny veterinar, Yogesh, 25. Tyvarr verkar han inte vara lika bra som Amit (som slutade for en manad sen). Yogesh ar helt oerfaren, PFA ar hans forsta jobb. Men andock en veterinar!

Just nu kanner jag bara att jag vill bort fran allt lidande. Det star mej upp i halsen. Trots att mitt hjarta hardnat en aning kanner jag att jag inte borde jobba socialt. Jag blir for emotionellt involverad. Tack och lov att jag for tva ar sedan inte ordnade sex manaders praktik pa ett barnhem i Indien. Att skiljas fran hundar ar svart nog.

Nu ar jag i alla fall i Bombay och aker hem inom ett dygn. Jag hyr ett rum pa sex kvadratmeter for ca 70 kronor natten. En ratta kom springande och kanade pa andan over badrumsgolvet igar nar jag kom. Annars ar det rent.

Jag gillar Bombay. Jag har hittills gatt runt pa en massa marknader, gatt flera kilometer langs strandpromenaden och atit lunch pa McDonalds (!). En normal meny kostade 17 skr. Jag var bara tvungen att prova…
Det ar stora gator har, stora gamla byggnader och faktiskt relativt rent for att vara Indien. Det ar nastan sa jag undrar var alla 16 miljoner invanare haller hus… Dom verkar inte vara i sodra Bombay i alla fall.
Jag hade stallt in mej pa en betydligt jobbigare vistelse. Ponda kanns ofta varre. I Bombay finns trafikljus, stora gator, trottoarer och inga motorcyklister och rikshor som aker som galningar. Lyx!
Hit kommer jag aka tillbaka.

Attans att jag aker imorgon ocksa. En manniska kom fram till mej tidigare idag for att hora om jag ville vara statist imorgon nar dom spelar in en Bollywoodfilm. Oh well…

Om planen inte stortar ar jag snart i Sverige.
Vi ses da.