Frasier Island

Äntligen så kom jag till mitt sista mål här i Aussie, Frasier Island.

Dom säger att all sand i The pacific har stannat på Frasier. Ön är en stor sanddyn som är 15 mil lång och 2 mil bred. Under alla år så har en regnskog bildat ett ekosystem som är unikt i världen.
Med sitt rika djurliv är det självklart att ön är en del av världsarvet.

Vi kom till Hervey Bay där färjan går ifrån.
Efter lite sökande runt i stan, eller vad man nu kan kalla det, bestämde vi oss för att boka en ”self drive”, man delar en Range Rover med 8 andra glada skitar.
Hamnade med tre svenskar, två tyskar och två syskon från sydafrika.

Efter genomgångar och pappersifyllande var det dags att ge sig av mot äventyret.
Kl. 9 avgick färjan och vi kom till Frasier en halvtimma därefter, vi kopplade in 4wd och begav oss ut på ”vägarna”.
Oj vad kul det var, upp och ner i branta, hala, sandiga, steniga och stubbiga vägar. Genom de tätaste regnskogar…

Första stoppet var Lake Mckenzie, en vacker sötvattenssjö med kristallklart vatten och den finaste vita sanden tänkbar.

Vi kom sedan ut på ”motorvägen” som var den sju mil långa stranden. Vi stannade vid ett vrak, det var ”Mahoney” som gick på grund 1935.
Första natten stannade vi och kampade på Indian Head, en kamping där man kunde föra lite liv.
Vi drack lite öl, traksde upp för sanddynerna, lite solnedgång. Vi somnade sedan som stenar..
Men var det inte en Dingo som smög i buskarna, ähh orkar inte bry mig, var för trött..

Dag 2, upp i ottan för att komma på att man inte kunde komma därifrån pga av tidvattnet.
Det blev en prommis till Champagnepoolerna istället.
Stora vågor, klippor och självklart måste man upp på de hala klipporna, hålla i sig och ta en stor våg som sköljer över en.. Farligt, farligt men härligt härligt.
Vi kuskade runt och såg oss om kring (bilder kommer).
Och slog camp bakom en sanddyn, inga toaletter och ingen dusch, hade man behov fanns det en spade och man fick gräva 50 cm. Härligt m Camping Va!
Mycket mat och öl, skratt och stoj. Men när det var dags att krypa till kojs upptäckte vi att vi inte var ensamma. FYRA dingos stod omkring oss och spanade i mörkret…
Innan vi kom hit fick man instruktioner hur man skulle bete sig..
Man ska INTE jaga dom speciellt inte med kamera o blixt.
Man ska INTE må dåligt efter för många öl en meter ifrån dom..
Man ska inte sjasa i väg dom.
Och DEFENETIVT INTE försöka klappa dom.
Bryter man mot detta kan man bli bötfälld, vi räknade ut att våra böter hade blivit runt 900 dollar…..

Sista dagen la vi oss vid Lake Mckenzie igen och bara slappade. Färjan gick halv tre så vi hade gott om tid.. Tills det tyska paret fick för sig att ta en timmes ”promenad”, så vi hade en halvtimme att ta oss en rutt som ska ta 45 min..
Fredde bakom ratten löste det, även fast det skakade så att organen bytte plats….
Men vi hann..

Tre dagar går fort, hur kul som helst, vackert som vanligt…
Nu börjar pengarna att sina, ska plocka frukt i Bundaberg… Hard Work, man måste hamna rätt finns tydligen rena arbetslägren….

Ha det tills nästa gång…