En dag i Phnom Pehn

Siem Reap, 17:00.
Tjenare vänner!
Vi har nu hamnat i Siem Reap som ligger rätt långt norr om Phnom Pehn. Vi landade här idag vid 13-tiden efter en 6 timmar lång båtfärd från Phnom Pehn på Tonle Sap river och Tonle Sap lake.
Siem Reap kanske inte säger er något, men om jag säger Angkor Wat så vet nog några vad jag menar. Siem Reap är staden varifrån man gör dagsturerna till Angkor Wat och de andra templen. Så imorgon blir det att stiga upp vid 04:30 för att inte missa soluppgången vid Angkor Wat, som tydligen skall vara något helt enastående. Det är tur att jag har c:a 120 bilder kvar i kameran, men det är snart dags att bränna ner lite bilder utifall man skulle bli av med kameran.

Vad har hänt de senaste dagarna då?
I måndags morse bar det iväg, tillsammans med våra nyfunna svenska reskompisar (Amanda och Sofia), från Sihanoukville med buss till Phnom Pehn. Resan tog c:a 4 timmar och var faktiskt riktigt behaglig, med tanke på att många vägar här i landet är riktigt usla, eller som det står i guideboken, ”Many would argue that Cambodia is up there among the contenders for worst roads in the world” och ”Cambodian potholes eats people for fun”. Det känns även bra att (alla?) vägarna här är säkra att färdas på nu. Tidigare har det varit problem med rövarband längs vissa vägsträckor.
När vi kom fram till Phonm Pehn vid 12-tiden så hade vi redan fått tips om ett guesthouse, ”The last home” av ägarna (Steve och Naomi) på ”Holy Cow”. Det låg rätt nära busstationen, men vi fyra klämde ihop oss med ryggsäckar och allt i en tuk-tuk. Trångt!

”The last home” var helt ok, 5$ natten/rum, det enda problemet var nog att takfläkten lät som en attackhelikopter när man slog på den.
Efter lunch tog vi en cyclo och åkte till S-21, Tuol Sleng museum.
S-21 står för Security Prison 21 och var det fängelse där Röda Khmererna, under åren 75-78 ”förhörde”, torterade och dödade c:a 17000 männsikor som ansågs vara ”fiender” till revolutionen. Jag tänker inte berätta allting här, men att männsikor kan göra så gryma och vidriga saker mot andra människor, det finns inga ord.
Det var tortyrredskap, bilder på fångar (män, kvinnor, barn), bilder före tortyr, bilder efter tortyr, bilder på fångvaktare, döskallar m.m.. Deprimerande! När vi kom ut därifrån kände man sig helt matt.
Vi hade tänkt att ta Choeung Ek, Killig Fields efter, men vi kände att det räckte med elände för den dagen.

På måndag kvällen var vi ute och åt och delade sedan på en flaska vin på FCC,
”Foreign Correspondents Club”, riktigt trevligt.

Vi har hört en del skräckhistorier om att Phnom Pehn är rätt farligt, särskilt nattetid, mycket rån och elände och det är ingen stad jag skulle vilja gå ensam i på natten. Jag tror iochförsig att mycket är överdrivet, bara man tar det lite försiktigt, inte promenerar själv och inte är på fel ställen i staden.

På tisdag förmiddag åkte Stringan och jag (Tjejerna bestämde sig för att det fick vara nog med elände) motorcykeltaxi till Choeung Ek Killing Fields. Det tog c:a 30 minuter på en väg som var sådär:-).

Killing Fields kallas det stället där Röda Khmererna slog ihjäl och begravde de personer som suttit på S-21. Fångarna slogs ihjäl med spadar och järnstänger för att inte slösa på ammunition.
Det var svårt att greppa att i alla dessa gropar hade människor slagits ihjäl och begravts. Under åren som Pol Pot och Röda Khmererna hade makten i landet dog c:a 2 miljoner människor i slavarbete och avrättningar. Med tanke på att det kanske fanns c:a 10 miljoner människor i landet så dog ofattbara 20% av landets befolkning och det är därför som 50% är under 15 år.
Det fanns även ett monument, en jättelik glasmonster i vilket alla döskallar från offren som grävts upp, låg sorterade efter ålder. Deprimerande nr 2!

På eftermiddagen var vi vid Russian Market, en stor marknad där det verkade som man kunde få
tag på det mesta. Strosade runt lite och köpte ett par brallor. De hade även DVD-filmer för 3$, DVD-boxar för 16$, men jag orkar inte släpa runt på det, det köper jag nog i Indien istället.
På kvällen satt vi på guesthouset och åt, snackade lite och tog det allmänt lugnt.

När vi kom fram till Siem Reap idag var det som vanligt TOTALT kaos. Folk surrade som bålgetingar runt oss för att erbjuda oss taxi in till staden, ”very cheap, mr”, cheap my ass. Det gick inte ens att tänka klart, ”Please, quiet I can’t think!”. Det känns som man börjar bli lite luttrad och man kan nu börja att säga ifrån på allvar. Kontentan är iallafall att man betalar alltid c:a 4 gånger mer än vad en Khmer gör. Det går inte att få det billigare.

Vi hittade tillslut ett ställe, ”Garden Village” dit våra engelska vänner Joanne och Duane hade ”flytt”. 6$ natten och trevligt bemötande, bra.

Annars är allt bra med mig. Brände mig lite under dagens båtresa, förkylningen börjar släppa, men det känns underbart att vara på resande fot:-).
Nej, nu orkar jag inte sitta här längre. Jag är sugen på en ”Angkor Draft”, det ni:-).

Lie hay
/Fredrik

P.S.
Bilder kommer imorgon (tror jag).
D.S.