Fortfarande på en bergskam i Himalaya…

Darjeeling, 20:17, 7 grader, dimma.

Hej igen!
Jag bestämde mig för att skriva en ny dagbok. Jag trodde jag skulle fortsätta på den förra,men min dagboksskrivarork börjar tryta.

Vi är fortfarande kvar på en bergskam i Himalaya, Darjeeling.

De senaste 6 dagarna har dominerats av magont…
Att vara i Indien utan att bli magsjuk är, vad det verkar som en omöjlighet. Vi har träffat många resenärer och den ena historien är värre än den andra beträffande diarre, spyor och magkramper. Hmm, jag undrar hur maten lyckas att bli så totalt kontaminerad.

Hursomhelst har jag slagit in på den strikt vegetariska banan. Vad går upp mot en tallrik med vegetarisk ”biryani” eller ”vegetable curry” med ”plain rice” eller kanske en veg. pizza? Ganska mycket faktiskt, t.ex. köttbullar med potatismos, stekt falukorv med stuvade makaroner, spaghetti med hemlagad köttfärsås eller varför inte en sillunch i all sin enkelhet. Efter denna dietkur så skulle det inte förvåna mig om vågen står på -70 kg.

Den senaste veckan har Stringan och jag haft en släng av resetrötthet, då man känner sig rätt apatisk och orkar inte flänga runt på stadens alla sevärdheter. Det har varit rätt skönt att bara ladda batterierna igen och jag har givetvis hunnit defilera Stringan i vietnamesisk poker där jag är mästare och håller rekordet på 7 vinster i en följd (jag är även rekordhållare sedan tidigare i gammal klassisk vändtia med 8 vinster i en följd):-).

Vi har trots allt tagit oss utanför hotellet som för övrigt drivs av en mycket trevlig tibetansk familj och servicen är mycket god. Det som varit lite jobbigt de senaste dagarna och som jag aldrig tidigare upplevt är att Darjeeling emellanåt drabbas av vattenbrist vilket vi nu fått erfara. Vattnet har tagit slut och med detta rinnande vatten i dusch och toalett. Vi har fått hinkar med vatten uppburna till rummet och morgonduschen har utförts med plastmugg. Det är också strömavbrott några gånger varje dag, men hur mycket kan man kräva på en plats som denna?

Vädret är igenting ni behöver vara avundsjuka på, dimma och 5 – 15 grader. Trots alla dessa saker så tycker jag Darjeeling med sitt läge, natur och utsikt (när man nu ser något i dimman) är ett härligt ställe att vara på, detta känns inte riktigt som man föreställer sig Indien, snarare Nepal eller Tibet.

Nå var var jag, jo vi har tagit oss utanför hotellet. En morgon gjorde vi ett tappert försök att kliva upp klockan 04:00 am för att ta oss upp till den välkända kullen ”tiger hill” och få en skymt av Kachenjunga, världens tredje högsta berg, i soluppgång och eventuellt en liten skymt av Mt. Everest. Tyvärr så rann våra förhoppningar ut i sanden iochmed den allt tättare ”Lutzen dimman”. Jaja, jag köpte iallafall en planch på Katchenjunga och hur det skulle kunna sett ut.

En eftermiddag fick vi reda på att en mycket känd buddistisk guru, Soygal Rinpotche, hade kommit till Darjeeling för att hålla föreläsning. Stringan och jag bestämde oss för att gå och lyssna, det är alltid intressant att vidga sina vyer. Det var efter denna föreläsning som Stringan tog det avgörande beslutet att stanna kvar i Ghum, en by nära Darjeeling och bli munk i klostret där:-). Allvarligt talat lysnade vi och smet iväg vid tea break.

Darjeeling är mycket kännt för sitt te som betraktas som bland det bästa i världen. På slutningarna häromkring odlas det te för fulla muggar, en vacker syn. Vi har ju givetvis passat på att köpa in oss på en laddning exklusivt Darjeeling te.

Igår gick vi till Darjeeling zoo och Himalayan Mountanering Institute (HMI). På zoot hålls diverse himalayska utrotningshotade djurarter som t.ex. snöleopard, röd panda, tibetansk varg och indisk tiger. Tigern var den största jag någonsin sett. Den var lika hög över manken som en mindre häst. Det sjukaste som hände inne på zoot var Indiern som hängde över staketet till de tibetanska vargarna och skulle fotografera. Helt plötsligt hör man ett rassel och -”shit” varpå batterierna ramlar ut ur Indierns kamera och ned till vargarna varpå vargarna givetvis börjar tugga och undersöka vad det var för ”godsaker” de fick nedslängda till sig. Som tur var förstod vargarn efter ett tag att detta inte var någonting ätbart. På samma område ligger även HMI som fungerar både som utbildningscenter för bergsklättrare och museum. På museet visades klättringsutrustningens historia, biografier över personer som bestigit Mt. Everest, misslyckade topp-försök, Everest olika klättringsleder m.m.. Ett riktigt intressant besök. Vi besökte även Tenzing Norgays grav, mannen som tillsammans med Sir Edmund Hillary var de första människorna att bestiga Mt. Everests 8848 meter, i Maj 1953.

I morgon bär det av till Kolkata igen för att ordna upp med lite flygbiljetter. Jag har bestämt mig för att flyga över till Bangkok när Stringan åker hem den 27 april och spendera några veckor till i Thailand innan jag åker hem. Att resa runt i Indien är inte direkt avkopplande och det är skönt att vila upp sig och magen innan arbetet och allvaret börjar igen i Juni, ta några veckor på en beach någonstans och bara vara.

Efter Kolkata bär det av till Varanasi där jag har hört att det är rätt påfrestande att resa runt som turist. Det blir ett verkligt eldprov i nejsägande och tålamod, no guide, no rickshaw, no one rupie, no begging, no guesthouse, no nothing!

Annars är allt bra och humöret är som alltid, på topp trots ”Delhi belly”.

Hoppas allt är bra med er därhemma. Om jag inte kommer ihåg helt fel så borde våren börja infinna sig hemma nu:-).

Bye, bye.
/Fredrik