På ett hustak i Stung Treng.

Phnom Pehn, tisdag, 23/12, 16:30.
Inte ett moln, så långt ögat kan nå. Inte en droppe regn på fleera dar.

Hej igen!
Det är dan före doppare dan, men julstämmningen har svårt att infinna sig. Jag kan inte tro att det är julafton imorgon.
Vi är alltså ännu en gång tillbaka i Phnom Pehn och vår vistelse i Kambodja har blivit längre än vad vi räknat med. Visumet till Vietnam började gälla 18/12, men vi är inte ens där och nu är det jul så då blir det inget resa av. Det blir att ta det lugnt och bo lite lyxigare än vad vi kommer att göra under resten av den här resan.

Vi har tagit in på Scandic hotell här i PP för 17$/natten med AC, pool och varmvatten i duschen (Skönt att slippa dessa kalla morgonduschar för en gång skull). Det bästa av allt är att de har svenskt julbord imorgon, mums!

Vi planerar att stanna här till den 26:e och tar då vårt pick och pack på en båt och drar till Ho Chi Mihn/Vietnam.

Det har varit svårt att skriva den senaste veckan p.g.a. att vi befunnit oss vid jordens ände:-). Kanske inte riktigt, men antingen har det överhuvudtaget inte funnits Internet uppkoppling eller så har den varit hutlöst dyr.

Vi åkte hursomhelst från PP förra måndagen med lokalbuss till Kompong Cham, en liten stad 10 mil norr om PP. Resan tog c:a 2 timmar och det enda intressanta som hände var att vi åkte igenom en stad på vägen som heter Skuon, alias Spiderville.
Där stannade vi för att äta och specialiteten i denna stad är rostade spindlar, morgon, middag, kväll, därav namnet Spiderville. Det var inga småspindlar, storleken var väl ungefär som en fullvuxen fågelspindel, mums! Jag kände mig iallafall tvungen att rycka loss några spindelben för att provsmaka. Salt, knaprigt, men inget mer. Jag kunde dock inte förmå mig att äta kroppen, den lämnade jag till de riktiga spindelgourmeerna.

När vi kom till Kompong Cham trodde vi att vi skulle kunna ta båten direkt vidare till Kratie. I guideboken stod det nämligen att det skulle gå tre avgångar om dagen till Kratie. Fel, det går endast en på morgonen, vilket gjorde att vi blev tvugna att stanna i Kompong Cham över natten och ta båten som gick 07:30 morgonen därefter.

Det blev en skön dag på en mycket vacker Mekong flod. Vi satt på taket på färjan och bronzade.

Det känns bättre att sitta utanpå flodbåten än innuti eftersom vi har hört historier om att dessa båtar har en viss förmåga att välta. Inte så konstigt iochförsig med tanke på hur mycket som lastas på. Massa människor, mopeder, tvapparater, rissäckar, fruktsäckar, ryggsäckar, diverse lådor, m.m..

Under vår färd till Kratie fick vi reda på att båten forsatte hela vägen upp till Stung Treng, vilket fick oss att bestämma oss för att åka vidare med båten dit. Resan tog totalt 8 timmar.
När vi kom till Stung Treng så var det dax att hitta någonstans att sova för vidare färd på Onsdagen till Ban Lung. Detta blev rätt mycket svårare än vad vi trott p.g.a. att denna lilla håla, Stung Treng, hade givetvis anordnat någon sorts konferens (vilket antagligen var den enda gången som en konferens någonsin kommer att hållas där) och det hade då kommit 200-300 personer från PP, vilket gjorde att alla hotell och guesthouse var, just det, fulla. Det trodde vi givetvis inte på först eftersom det är ett välkännt knep att lura turister till ett visst guesthouse genom att säga att allt annat är fullt, men vi insåg så sakteliga, efter att ha gått runt till ett antal hotell att det faktiskt var sant och mardrömmen att tillbringa en natt som uteliggare i Stung Treng kändes alltmer kusligt verklig.

Som tur var så träffade vi Mr T. Nej, han är faktiskt ingen karraktär från någon James Bond rulle, utan en guesthouseägare som erbjöd oss gratis boende i restaurangen på taket till hans guesthouse. På taket stötte vi ihop med några andra som delade samma öde som oss. Vi åt lite och tog några öl tillsammans för att sedan lägga oss under våra mygnät på det stenhårda golvet tillsammans med myggor, kackelackor och en och annan råtta.

När vi vaknade på onsdag morgonen (05:00) var jag allt annat än utvilad. Efter den som vanligt torftiga frukosten (baugette med konstgjord sylt och te), var det dags att hoppa på pickupen som skulle ta oss från Stung Treng till Ban Lung. Vi trodde att vi hyrt en pickup för 6 personer, men det visade sig att det skulle på ytterligare 14 personer plus en kille på taket.

Innan vi åkte frågade vi Mr T om hur vägen var till Ban Lung han sa: ”The road is good, but a little dusty”. Detta var kanske den största underdrift jag någonsin hört och det var nu dags att få sig en skopa kambodjansk vägkultur. Djupa hål, gropar, stora diken i ”vägen” och en massa vägdamm gjorde resan till en bilresa att minnas.
När vi kom fram till Ban Lung 5 timmar senare var jag trött, skitig och hade ont i häcken.

Vi stannade i Ban Lung i 4 dagar. Byn var rätt sömnig och vi gjorde lite dagsutflykter under dagarna vi var där, det var rätt skönt att bara ta det lugnt.

Vi åkte tillbaka från Ban Lung i söndags och stannade till hos mr T i Stung Treng för den obligatoriska övernattningen för att sedan åka båt vidare till Kratie där vi stannade tills idag.

Jag skriver lite kortfattat annars orkar ni aldrig läsa och jag orkar inte skriva.

För övrigt så mår jag sådär. Igår i Kratie hade vi varit ute och käkat och tagit några öl med ett par från Irland. När vi kom hem fick jag ont i magen och svimmade av inne på toaletten varpå jag slog i huvudet i väggen eller golvet. Jag vaknade sedan upp på toalettgolvet och mådde sådär, med en rejäl bula i huvudet. Tror jag åkte på en lättare hjärnskakning, kände mig litte dizzy gick och lade mig och sov.
Jag tror jag måste gå till en läkare för att se varför jag svimmar av emellanåt.
Annars är allt bra och nu mår jag prima och är vid gott mod.

Lie hay
/Fredrik