Uppmätt i Hoi An

Hoi An, 21:30.

Tjena dudes!
Det är kväll och här sitter jag igen för att skriva några rader i min dagbok.

Vi har kommit till Hoi An efter en fyra-dagars tur med vår guide Le Dong eller som jag kallat honom för, ”the Dong” eller ”Dongen”.

En mycket kunnig guide, så turen blev riktigt lyckad. Kanske lite långa bilfärder emellanåt, men vi var tvugna att ta oss till Hoi An rätt fort p.g.a. att vi måste förlänga våra visum innan den 18. Annars kunde man ha slagit av lite på takten.
Det var iallafall skönt att slippa åka turistbussarna längs highway 1. Vi försöker i största möjliga mån ta oss ”off the beaten track” och det är kul att få se annat/mer än vad turistbyråerna tycker att man skall se.

Mycket här i Vietnam handlar om amerikakriget och ofta ser man kyrkogårdar, gravar ute på risfälten, minnesmonument och omplanterade träd i massor. På vår tur åkte vi över Phoenixpasset, där 200 000 hektar djungel sprayades med ”Agent Orange” under kriget och ingenting kan växa där än idag bara något sorts väldigt tåligt gräs.
Vi åkte även förbi My Lai (Son My), där ett par plutoner ur den amerikanska armen mördade 504 civila män, kvinnor och barn samt brände ned hela byn den 16/3 1968. Det fanns ett minnesmonument ett museum och minnesstenar. Ruggigt!

Vi åkte även runt till olika minoritetsbyar, drack ”minority wine”, sov i långhus, elefantridning, bad i vattenfall m.m..
Vi fick även en skopa otroligt vacker natur när vi passerade över Komplong passet och Viola passet, mellan Kontum och Quang Ngai.

Idag har jag gjort en del inköp på kläder. Hoi An är ju kännt för detta. Ett gäng med måttsydda skjortor, skor och shorts som jag antagligen kommer att skicka hem eftersom det är jobbigt att släpa runt på. Billigt, billigt, men försäljarna är hårda i prisförhandlingarna, så det tar väl ungefär en timma med prat och skämt för att förhandla fram ett bra pris:-).

Vi blir nog kvar här i några dagar och funderar sedan på att ta en trekkingtur i Bach Ma nationalpark under några dagar. Det börjar ju nu även att närma sig Tet, det vietnamesiska nyåret, det kommer nog att bli en rolig upplevelse. Vi får se vad vi befinner oss och hittar på då.

Stringan blev magsjuk igår igen, men det verkar som om det gick över på en dag. Själv mår jag prima, peppar, peppar:-).

Hoppas allt är bra där hemma. Jag har hört det ryktas om att det börjar bli ljusare på dagarna hemma, skönt för er. Själv har jag alldeles lagom med ljus, sol och värme.

/Fredrik