Alive and kicking!

Hejsan!

Tva veckor sedan senast sa det borjar vael bli hoeg tid att plita ner nagra rader igen. Taenka sig, nu ar det mindre an en vecka tills hemresan borjar. Att den sedan tar tva dygn ar ju en annan sak. Det kanns som att jag utnyttjar den tid jag har kvar och jag trivs fortfarande med resandet. Det ska anda bli roligt att komma hem till Svedala igen men far vael hoppas att vadret visar sig fran sin basta sida sa att chocken inte blir alltfor stor for kroppen. En del av er kanske tror att jag kanner en viss besvikelse infor hemkomsten vad galler hockeyn men jag har alltid haevdat att vilket gaeng (utan minsta lilla hockeykultur) som helst kan KOEPA ihop ett lag som kan ta guld (titta bara pa dom brod-gang som tagit sig till semifinalerna!!!) sa seniorhockeyn ar ganska ointressant utan det ar bland A-juniorerna som den mest vardiga svenska mastaren koras… och vilket lag tror ni vann SM-guld senaste sasongen och fortfarande ar kvar I slutspelet I ar oxa? Jomenvisst ar det laget I mitt hjarta, dvs MODO Hockey! Jag ser alltsa fram mot hemkomsten med tillforsikt och ar inte det minsta besviken over seniorlagets snopliga sorti…. Oops, dar vaxte visst naesan pa mig som en annan Pinochio och slog I bildskarmen.

Jag namnde visst nagot om fotbollsmatcher I senaste mailet och det blev att jag gick och sag tva matcher den helgen. Matchen pa lordagen var ett ghananskt lag mot ett fran Senegal. Jag tror matchen var nagot I stil med UEFA-Cupen och den var raett underhallande aven om det tyvarr inte var sa mycket folk pa laktarna. Dom som fanns dar var iaf…. spontana och inlevelsefulla kan man vael narmast beskriva dom som. Matchen pa sondagen var forsta omgangen, forsta matchen I afrikanska Mastarcupen mot dom marockanska mastarna. Det var hyfsat fullsatt men en riktigt dalig match spelmassigt. Det lilla spel jag fick se stod det ghananska laget for iaf och dom kunde aven gora ett segermal mot slutet och da blev det riktigt god stamning pa laktarna. Sen pa slutet skaemde dom marockanska spelarna ut sig rejalt. Kul att kunna ga och kolla pa fotboll I olika lander ar det iaf och billigt var det dessutom. I ovrigt gjorde jag inte sa vaerst mycket dar I Kumasi.

Forra Mandan akte jag sedan till Cape Coast som ligger langs kusten kanske itne helt overraskande. Det tog mig alltsa runt 7 veckor pa denna resan innan jag fick se lite hav. Cape Coast ar vael mest kaent for sitt gamla fort som var ett av dom storsta slavforten. Det har dessutom ett speciellt svenskt intresse eftersom det var I svensk aego précis I borjan innan det togs over av danskarna och senare hollandarna innan slutligen britterna koepte det. Vad jag forstar sa holl inte Sverige pa att handla med slavar iaf. Kan tanka mig att det var guldet som lockade eftersom Cape Coast var lite grann av huvudstad langs Guldkusten som kuststrackan kallades. Det fanns givetvis manga fort langs kusten och med tanke pa att det under dessa arhundraden skeppades nanstans mellan 12 och 25 miljoner slavar over Atlanten under de mest vidriga forhallanden behovdes det nog ett par fort for “logistikens� skull eftersom dom kunde fa vanta I manader I hemska celler innan det kom nagot skepp och hamtade upp slavarna. Vi vasterlanningar tanker vael mest pa att slavarna skickades till USA men dit kom tydligen “bara� 1,5-2 miljoner av dessa slavar. Resten skickades till Karibien, Brasilien och andra laender darborta.

Slaveri forresten, det tror man ju att det utrotades I samband med det amerikanska inbordeskriget men jag laeste en tidningsartikel for bara nagon vecka sedan om Niger, ett land haer I Vastafrika som bestar av mestadels oeken. Tydligen sa forbjods slaveri dar forst 2003 och det beraknas fortfarande finnas runt 43 000 slavar I landet. For ett tag sedan skulle det hallas en speciell ceremoni dar ca 7000 av dessa slapptes fria… eller ivartfall fick vetskap om att dom ej langre ar slavar utan ar fria pa pappret. Om dom sedan har nagot spelutrymme att utnyttja sin frihet ar ju en annan femma men kanske deras barn kan fa ett battre liv iaf. I vilket fall som helst sa stallde den Nigerska regeringen in denna ceremoni med ganska kort varsel. Man kan vael tanka sig att dom hellre gor det hela I tystnad for att inte dra sa mycket uppmarksamhet till denna tamligen kansliga fraga.

Mina forsta intryck av Ghana och ghananerna var som ni kanske minns valdigt goda. Dar I Cape Coast hann jag dock trottna lite pa vissa ghananer, namligen dessa unga maen som borjar prata med en och efter att ha tagit reda pa ens namn och vilket land man kommer fran sa tycker dom man ar baesta vanner och att jag antingen kan skicka en inbjudan sa dom kan fa visum till Sverige for att komma och haelsa pa eller att jag kan sponsra deras skolutbildning. En del verkar verkligen leva I en dromvarld och det ar ju inga storre problem att saega att det laer aldrig intraffa det dom drommer om men dom ger inte upp sa laett. Sen blir det ju lite jobbigt nar det varje dag dyker upp nya ena som forsoker dra nytta av en. Tyvarr blir man ju da mer avvaktande och kylig mot ALLA ghananer, dvs aven dom som bara ar nyfikna och vill vara vaenliga. Den storsta skillnaden med Ghana gentemot Mali och Burkina ar egentligen att jag traffat manga fler turister att umgas med haer. I dom tidigare landerna blev det lite ensamt ibland men haer I Ghana har jag hela tiden haft folk att umgas med och jag har dessutom traffat manga turister flera ganger pa olika staellen.

Efter Cape Coast akte jag vidare till Elmina och aven dar fanns det ett slavfort. Detta och det I Cape Coast var ungefar lika stora och valbehallna men det var en mycket bra guide dar I Elmina och det gor ju en hel del for upplevelsen av en turistattraktion. Efter Elmina var det sedan dags for att fa kanna lite varm sand mellan tarna sa jag styrde kosan mot en liten by som heter Busua. Detta var ett riktigt vackert stranstalle ma jag saega. Stranden var sakert over en kilometer lang och det ar inte vidare utbyggt med turistinfrastrukturen annu. Nu ar det dessutom précis innan regnsasongen borjar och rejalt lagsasong. Om man tittade langs hela stranden lag det kanske 1-3 turister pa hela stranden och sen var det kanske nagot lokalt barn som gick omkring dar ocksa…. och detta var kring helgen dessutom. Jag lyckades tyvarr branna mig pa rygg och skuldror forsta dagen dar sa sedan blev det till att bada med t-shirten pa. Jag som trodde jag var sa forsiktig den dar dagen men de tar laett haent nar solen ar sa stark. Hade anda inga storre planer att sola en massa for har jag aldrig kommit hem riktigt, riktigt solbrand forut varfor borja nar man borjar narma sig 35 J. Det mest dramatiska som hande I ovrigt under dessa dagar var vael att jag… ehrm, jag menar ju en kompis till mig… rakade trampa ner I ett betongdike pa vag hem fran rasta-baren pa stranden till hotellet. Det var da sjalva tusan att dom var tvungna att bygga det dar diket précis pa vaegen till hotellet kan man tycka. Sen hade nog morkret minst lika mycket med det hela att gora som berusningsgraden for tydligen hade “kompisen� bara druckit 3 flaskor (iofs ganska stora) ol pa hela kvallen. Det dar dikesbesoket slutade iaf hyfsat lyckligt med inga vaerre skador an lite skrapsar pa ena underarmen och motsatta smalbenet samt nagon ta dessutom.

Nar jag trottnade pa “trangseln� I Busua gick jag over en rejal kulle till nasta by som ar en liten fiske-by vid namn Butre. Dar har en svenska byggt ett litet guesthouse tillsammans med sin ghananske rasta-make (det ar populart att vara rasta-man haer verkar det som). Detta guesthouse ligger otroligt vackert vid en underbart vacker strand och vill man bara slappa, ata och dricka sa ar det ett otroligt bra staelle. Det kaenns dock som att staellet borjar ga ner sig lite. Jag vet inte om svenskan kanske tappat lite inspiration och det ar inget bra eftersom det nog vill till att man ligger pa sina anstallda och ser till att dom jobbar. Min andra dag dar sa akte hon ivag till Accra for att skjutsa sin make till flyget och da stannade I princip allt arbete av dar och vi 5 gaster fick servera oss sjalva I baren och skriva upp det vi tog. Ingen motte folk som kom dit for att ta sig en titt pa stallet och sa vidare. Dom anstallda lag nog under nagon palm och vilade istallet. Av alla dom stallen jag besokt I Ghana var det forst I Busua och sen I Butre jag sett nagra svenskar. Dom forsta svenskarna jag traffade kunde dock fa en att borja fundera pa vad ar vi egentligen for original som aker till Ghana. Svensken I Busua var vael runt 70 ar och hade gift sig med en lokal skoenhet (I hans ogon iaf) I 25-30-arsaldern. Dom gifte sig for tva ar sedan och sen akte han hem till Goteborg och nu hade han tillbringat nagra manader tillsammans med henne igen (efter tva ars saer-boende). Det verkade dock inte som att dom umgicks vidare mycket vad jag kunde se men antar att dom bada far ut nagot av aktenskapet iaf.

I Butre traffade jag en 41-arig fd haschsmugglande fortidspensionar ifran Skane. I mitten pa 90-talet sa var han hemma I Sverige en kort tid och hade ett vanligt lonearbete (ganska valbetalt dessutom) I nagra manader. Detta efter att ha rest runt I varlden I ca 10 ar. Under denna tid I Sverige rakade han bli overkord av en bil och eftersom han skadade rygg och annat blev han fortidspensionar, eftersom han ansags arbetsoformogen, och med en valdigt bra pension (antagligen battre an vad jag kommer fa aven om jag jobbar 30 ar till). Sedan dess har han rest runt I varlden. Han saknar bostad utan reser for jamnan och dessutom pa ett valdigt extremt saett. Han verkar inte sky nagra risker och inga staellen ar for farliga. Denna resan reser han pa motorcykel fran Sverige till Sydafrika och han ska t o m koera genom Kongo har han tankt. Visst ar det oturligt att raka ut for en olycka pa det viset men jag ar anda skeptisk over var svenska generositet.…. Kan man aka mc genom hela Afrika kaenns det liksom att det borde ga att hitta nagon passande sysselsattning aven I Sverige. Det borde vael vara som sa att olika ersattningar kan omprovas med aren…. darmed inte sagt att fortispensionarer endast kan sitta framfor TVn och zappa men det finns vael granser kan tyckas.

Igar kom jag till huvudstaden Accra och haer ar det varmt och fuktigt utan den dar harliga sea-breezen man har pa ett strandstalle. Idag har jag tittat runt lite haer men imorrn aker jag vasterut till Hohoe for att kolla pa ett vattenfall. Sedan kommer jag komma tillbaks till Accra for lite shopping innan det ar dags att borda planet till Etiopien.

Pa aterhorande!

U, inte bara polis utan aven skattebetalare