Jeopardy

Jaha, da var det dags att summera annu en resa och istallet for att redovisa resan i siffror, som min tradition hoell pa att bli, blir det istallet en form av Jeopardy denna gangen daer jag ger er svaret till fragorna ni aldrig stallde:

*Dom fruktanstansvarda avgaserna som man aldrig kommer undan ar helt klart nr 1 over saker med resandet och Vastafrika jag INTE kommer sakna…. undrar om vi egentligen ar medvetna om hur lyckligt lottade vi ar som har katalysatorer och avgaskrav vid bilbesiktningen for vara fordon. Sen ska det aven bli skoent att slippa hoera ”faranji” (Etiopien), ”obruni” (Ghana) och liknande ord sa fort man ar ute och gar… ja, jag VET att jag ser annorlunda ut harnere men det racker om jag far hoera det 5 ganger per dag liksom och sa himla coolt ar det vael inte for en vuxen manniska att konstatera att dar gar det en vit manniska och borde jag da inte skrika faranji/obruni efter honom…. Alla biltutor ska oxa bli skoent att slippa.

*Den absolut vaersta toaletten jag sag pa denna resan var den pa busstationen i Tamale i norra Ghana. Av hansyn till ev kansliga laesare ska jag inte beskriva den alltfor grundligt… annars har jag varit noejd med toaletterna pa resan och det har varit en positiv overraskning hur manga toastolar av europeisk stil man stott pa och fatt anvanda. Med tanke pa att man inte ar nagon cirkusakrobat direkt i kroppen (for mycket innebandy utan stretching efterat kanske) sa ar det skoent att slippa dom dar ”halen i golvet”

*Av dom inhemska kvinnorna var dom i Etiopien dom vackraste i mina ogon och da ar det bade utseendemassigt och stilmassigt… det galler nog framst kvinnorna i Addis Abeba dock. Kvinnorna i Vastafrika ar iofs eleganta och staatliga i sina afrikanskt farggglada dressar och dom har ofta en hallning man kan bli avundsjuk pa men det racker inte for att knipa forstaplatsen. Forresten, ang hallningen, sa ar det vael laett att tro att det ar framst kvinnorna som baer saker pa huvudet men det goer maennen ocksa fast det ar ju betydligt vanligare att kvinnor baer saker (eller overhuvudtaget jobbar med grejor) haer i Afrika varfor det fraemst ar kvinnor man ser baera saker pa huvudet. Det ar ena riktiga balansnummer ibland kaenns det som med grejor staplade pa varann och ibland uppat en meter eller sa i hoejd.

*Jag har ju alltid sagt att varje (lang)resa KAN vara den sista och en viss resmaettnad borjar vael infinna sig men om familjesituation, semester och pengasituation sa medger det kanske det inte ar nagon hogoddsare att jag skulle ge mig av nasta vinter ocksa. Det har trots allt blivit litegrann av en vana och en hel vinter i Sverige framstar inte som alltfor lockande. Dessutom ar det roligare att jobba pa somrarna och nat vettigt maste man ju goera med sina semesterdagar samtidigt som jag har svart for att fastna riktigt ordentligt for nagon annan hobby…. alltsa OM, och da pratar vi om ett stort OM, det blir en ny langresa skulle jag nog vara mest sugen pa Sydamerika igen men denna gang forsoka komma med pa sista minuten pa ngt kryssningsfartyg till Antarktis. I ovrigt skulle det nog framst bli Chile, Argentina och Brasilien och antagligen kortare an tre manader. Sen finns det iochforsig aven en massa kortare resor pa kanske 2-4 veckor som lockar ocksa och tanker nog framst pa Kuba, Namibia och Sri Lanka da. Naer vi anda pratar om Sydamerika sa var jag dar 1998 senast och nar jag kom hem efter den resan var jag riktigt troett efter att ha rest runt i ett infernaliskt tempo och da sa jag faktiskt ”aldrig mera en tremanaders resa!”. Efter nagra veckor nar jag aterfatt energin och nyfikenheten sa tog jag tillbaks det hela dock som ni kanske forstar och det har blivit sex resor till inkl denna 🙂

*Totalt har denna resan kostat ca 31 000 kr inkl reseforsakring, flygbiljett, uppehalle mm. Fast kollar man pa hur mycket fran besparingarna sa har den kostat mig 0 kr eftersom jag haft loen hela tiden och i princip inga utgifter i Sverige… sen har resan kostat mig mellan 3 och 7 kg men risken ar vael att dom tar man snabbt igen vael hemma i Sverige.

*Forutom en massa foton och en del emailadresser och en hel massa minnen och intryck sa har denna resan (liksom dom flesta andra) gett mig nya perspektiv pa livet och tillvaron. Jag tror nog att jag blivit annu mera talmodig och respektfull infor andra kulturer och borde klara iaf en manad hemma i Sverige innan man faller in i gamla vanor och gnaller over petitesser pa jobbet o dyl…. hmm, nar jag tanker efter kanske det gar fortare an en manad innan jag rakar faella ngn negativ kommentar over det patvingade ordningsbotsskrivandet vi har drabbats av i Uppsala men det ska forhoppningsvis vara enda undantaget

*Inte helt laett att rekommendera nagot av dessa lander helt forutsattningsloest… det ar inga charterresmal direkt jag varit i och dom haer landerna ar knappast for vem som helst. Inget av dom fyra lander jag besokt pa denna resan skulle rusa in pa min (icke-existerande)tio-i-topp-lista over lander jag helst skulle atervanda till for den delen. Ghana har varit favoritlandet av dom for mig men inte heller Ghana ar sadar jattespeciellt pa en global skala tycker jag. Det ar vael bara att konstatera att Vastafrika inte har dom dar riktiga turistdestinationerna i varldsklass utan det ar mer for kulturen och kanske dans och musiken man aker hit samt givetvis sjalva upplevelsen av att RESA haer. Det ar inte resans mal som ar vitsen alla ganger utan vaegen dit och sa ska man kanske se pa att resa i Vastafrika. Apropa musik forresten sa verkar hardrock och punkmusik som jag rakar gilla vara helt okanda begrepp haer i Ghana medans daremot amerikansk country verkar vara relativt populart. Man hajjar liksom till naer en 22-aring rabblar upp Kenny Rogers och Dolly Parton som tva av sina favoritartister men aldrig ens hoert talas om Metallica.

*Nar jag tanker pa Sverige sa tanker jag pa MAX-mal pa fredag lunch, svenskt loesgodis, skoen sang, tidning pa morgnarna, filtallrik till frukost mm mm….. och naer jag laeser detta tanker jag nog pa Marabou oxa helt apropa ingenting 🙂

*Tyvarr hade jag vare sig fullstandiga namn eller staeder pa dom ghananska poliser jag stoette pa under mitt ar i Bosnien sa jag kunde inte soeka upp nagon av dem. Ska sanningen fram sa laerde jag inte kaenna dom vidare bra utan dom hoell sig pa sin kant kandes det som medans vi vasterlanningar umgicks internt. Jag laerde dock kaenna en ghanansk polis i lordags i Hohoy dit jag hade tagit mig for att kolla pa ett inte alltfor imponerande vattenfall. Han stod och bevakade en staengd bank och hans tjanstgoringstider var inget som gjorde mig avundsjuk…. uniformerade poliser haer i landet jobbar visst 12 timmar/dag, 7 dagar i veckan. Pa ett ar har dom sedan 42 dagar dom kan plocka ut som ledighet (om tjansten sa medger givetvis). For detta kvitterar dom ut ca 550 kr i manaden plus fri bostad och ingen elrakning. Denna lonen kan jamforas med den officiella minimilonen pa ca 300 kr/manad OM man har turen att ha ett avlonat jobb dvs

*Dom enda djur farliga djur jag har sett pa denna resan har varit elefanter och myggor fast inget av dom tillhoer ju dom djur som folk brukar vara som mest oroliga foer. Vad galler malariaspridande myggor har det varit ganska ont om sadana ocksa eftersom jag rest runt I landerna mot slutet av torrperioderna. De tar dessutom bara pa nagra enstaka staellen det varit riktigt manga flugor.

Hmm, vet inte om jag kommer pa nagra fler fragor som jag skulle kunna fa sa avslutar nog dagens modifierade version av Jeopardy.

Om det ar nagon av er som fatt for sig att Afrika ar en kontinent dar servicen alltid ar oklanderlig kan jag dra ett exempel fran restaurangen dar jag at frukost igar. Jag var visst forsta gaesten dar sa forst fick jag leta reda pa nagon personal. Nar jag sedan fragade om dom hade nagon meny sa svarade hon jakande pa detta. Efter kanske 10 sekunders uppehall fragade hon sedan om jag ville ha den och det ville jag ju otroligt nog. Efter detta konstaterande fortsatte hon att sopa golvet och annat stadande i sakert 10 minuter innan hon kom med menyn. Nar hon sedan kom med mina bestallda pannkakor och farskpressade apelsinjuice sa upptackte hon att kniven var lite smutsig. Hon stallde sig da mitt framfor ogonen pa mig och gnuggade knivbladet med sin tumme och tumnagel tills den passerade hennes inspektion sa att hon kunde ge den till mig. Det ar da det ar bra att ha ett positivt tankande; hon anvande iaf inte saliv for att rengora kniven :). Sant haer kan sakert forekomma pa alla kontinenter men jag tror (och manga andra Afrikaresenarer med mig) att sannolikheten ar hoegre i Afrika an nan annanstans

En intressant foreteelse haer i Afrika ar alla dessa kringvandrande forsaljare som kan dyka upp lite varsomhelst och saelja dom mest otroliga saker. Att dom gar runt och saljer drycker och snacks dar bussar passerar ar ju bra och praktiskt men nar dom kommer och forsoker kraenga laesglasogon till en nar man sitter och fikar kaenns ju inte sa himla nodvandigt. Annu svarare att forsta ar hur dom kan fa saelja nagra skor/sandaler nar dom gar laengs en bilkoe pa en motorvaeg och forsoker saelja dom. Sana inkoep brukar man ju vilja prova innan man slar till. Inte brukar da jag heller ha nagot intresse av att koepa jordglobar nar jag sitter i bilkoe men haer laer dom vael fa nagra salda ibland for annars borde dom ju inte ga dar. Att sta och salja hundvalpar vid en vagtullstation kaenns oxa lite malplacerat men det ar vael sa det fungerar haer, att har man pengar pa sig och ser nagot man behover/vill ha sa koeper man det haer och nu istallet for att planera sina inkoep lite mer.

Avslutgnignsvis vill jag bara citera forfattaren och regissoiren Marianne Ahrne som har skrivit ngt tankvart ang fascinationen over Afrika i prologen till sin bok ”Jag har hoert kamlerna sjunga”:

”Afrika, som jag ser det, ar helvete och paradis i ett. Haer ligger allting oppet. Haer ar misaren som djupast och de skamlosa utsugarna som flest. Slavhandelns fasor ar ett tuppfjat bort i tiden. Inhemska tyranner som Mobutu och Idi Amin Dada kunde bygga upp svindlande formogenheter till priset av dod, lidande och underkastelse hos sitt eget folk. Mugabe gar i deras fotspar. De redan rika roffar at sig av hjalpsandningar till de fattigaste. Korruptionen ar bottenlos, stamfolk slar ihjal varandra, kvinnor omskars, fridlysta djur ats upp. Allt detta vet vi, men vid sidan om och mitt i allt finns livsgladje, generositet och gemenskap, skaervor av paradiset: en Edens lustgard pa jorden.”

Nu vet jag iofs inte om jag anser Afrika vara vare sig ett paradis eller helvete men det ar onekligen fascinerande att resa haer och det ger manga minnen for livet… och man slipper trangas med en massa andra turister :).

GLAD PASK!

Urban