Den rumänska landsbygden

Jag steg upp redan vid 7.00 imorse och slog upp mitt fönster. Tittade upp på en molnfri himmel. Tupparna gol och hundarna skällde. Strosade runt i den medeltida fridfulla stadskärnan där endast några få människor var på benen. Jag stod på torget och fotade ett 14-hundratalshus i godan ro när jag plötsligt fick se något komma i riktning mot mig i hög fart. En taxi-bil backade rakt mot mig och jag kunde i absolut sista sekunden hoppa undan. Bilen snuddade vid mitt ena ben! Detta med döda vinkeln verkar inte vara något som man poängterar vid rumänska körlektioner. Smått skärrad satte jag mig på en uteservering och intog en delikat frukost.

Jag packade mina saker och tänkte att det var dags att göra resan lite mer äventyrlig och jag hoppade på första bästa lokalbuss norrut. Åkte en timme på serpentinvägar och kom till Tirgu Mures. Det visade sig vare en livlig liten stad och jag vandrade runt där en stund, åt och fotade en del. Det verkar som om jag smälter in väldigt bra i detta land. Folk frågar mig ständigt olika saker på rumanska, tex hur mycket klockan är och om jag har eld. När jag svarar något på engelska ler de bara och går.

Jag tog mig till tågstationen i Tirgu Mures och köpte mig en biljett till Cluj-Napoca. Då det bara är ca 10 mil till denna stad blev jag mäkta forvånad över att resan skulle ta sex timmar! Gick till busstationen, men hittade ingen annan förbindelse. Klev på det mest sunkiga tåg som jag sett. Tåget borjade med att stanna vid ett kolkraftverk och det välde på kedjerökande arbetare. Verket var så stort att det till och med hade två stationer. Arbetarna ”pytsades” sen den närmaste timmen ut i varje liten by som tåget stannade i. Jag klev av i ett ställe kallat Razboian och var inte helt nöjd över att behöva sitta i en smutsig väntsal i ett enormt stationshus utsläng i ingenstans i 2,5 timmar. Då jag såg att det fanns många tidigare tåg som skulle till min destination, bad jag en tjej om hjälp att försöka byta min biljett. Tjejen gjorde allt for att hjälpa mig. Dock tog kassadamen rast i en timme precis innan det var våran tur i kön. Väntetiden blev dock mycket underhållande eftersom det kom fram många olika människor och undrade vad jag gjorde därute. De hade aldrig sett en turist där förrut. Tjejen fungerade som tolk. Bland annat så berättade en man som luktade sprit sin livshistoria och en annan man visade mig en ikon och började gråta framför mig.

Kom tillslut på taget. ÅAkte i solnedgången genom ett otroligt vackert landskap med trädlosa kullar med små bondgårdar. Herdar gick med sina får och många slog hö med lie. Kom fram till Cluj vid mörkrets inbrott. Köpte en biljett för morgondagens färd till en stad vid den ukrainska gränsen där det lär vara väldigt vackert och till den delen som är minst utvecklad i Rumänien. Jag gick utefter några skumma gator och låtsades att jag visste var jag var på väg för att inte få några suspekta typer efter mig. Hittade ett hotell och föll utmattad i sömn. Tåget skulle avgå redan 05.08 nästa morgon.