Järnvägen Golmud (Geermu) -Lhasa som invigdes för ett drygt år sedan är i sig en stor sevärdhet. Här kommer lite fakta om järnvägen:
*1142 km lång.
*Högsta punkt, Tanggulapasset 5072 m.ö.h.
*960 km på höjder över 4000 m.ö.h.
*Antal broar 675 på en sammanlagd längd av 160 km.
*Längsta tunnel 3345 m lång.
*Sträckan tar ca 13 timmar.
*Kostnad 2:a klass ca 140 SEK.
Jag åkte andra klass, men resan var bekväm ändå. De första timmarna när det var mörkt passade jag på att sova en stund. När jag sedan vaknade tappade jag nästan hakan då jag tittade ut genom fönstet. Vi åkte i en dal omgiven av extremt höga snöbeklädda berg. På marken låg ett lager med is och snö. Tåget gled nästan ljudlöst i hög hastighet fram över permafrosten. Sagolikt vackert.
Mitt emot mig satt två unga män klädda i mycket smutsiga typiska tibetanska kläder. De stirrade en hel del på mig men sysselsatte sig mest med att äta solrosfrön.
Det märktes tydligt att vi kom upp på allt högre höjder. Det kändes tungt att andas och en lätt huvudvärk infanns sig. I första klass får passagerarna tillgång til syrgasmasker, men där vi satt var det bara i nödfall som syrgas användes. Det blev stor uppståndelse när en man i min vagn kollapsade och läkarpersonal kom springande med syrgas. Ett spädbarn som åkte med sina föräldrar två stolsrader framför mig hade också syrgasmask hela resan. Det skall tydligen också sprutas in syrgas i vagnen, men jag vet inte hur det var med den saken.
Landskapet som vi passerade var helt otroligt fantstiskt. Kvällssolen som gav skuggor över bergen var en helt otrolig syn. Oftast var det ödsligt tomt med obrukbar mark, men ju närmare Lhasa vi kom desto frodigar blev det. Så småningom började också en och annan lerhydda och betande jakar att synas. Nära Lhasa stannade tåget för att släppa förbi ett mötande tåg. Precis utanför mitt fönster var ett stort gång i färd med att skörda. Det var intressant att se deras teknik med skäran och hur de sedan band ihop kärvarna.
Jag träffade några ryssar på taget som jag sedan tog följe med när vi kom till Lhasa. Vi åkte med en lokalbuss till den gamla delen av staden för att leta reda på någonstans att bo. Jag var överlycklig över att var framme i Tibet.
Mer om Lhasa kommer i nästa dagbok.
Den resan måste jag göra nån gång. Måste vara en av dom mest spännande linjerna i världen! Hoppas du haar det bra 🙂