Nära paradiset

Jag har funnit mitt nya favoritland! Efter att ha rest runt i sju länder har jag tillslut funnit det land jag sökt efter. Här i Kambodja är det helt enkelt fantastiskt, ja nästan paradisiskt.

Från Phnom Penh (huvudstaden) reste jag till den lilla staden Kampot på västkusten. Bussbiljetterna dit jag hade tänkt att åka var slut så jag hoppade helt enkelt bara på en lokalbuss som stod inne, något som jag inte kom att ångra. Väl framme checkade jag in på ett trevligt litet guesthouse och gav mig direkt ut på en hyrd cykel. Badstranden hägrade nämligen. Cykelturen på 28 km tog väldigt lång tid, men enbart på grund av trevliga omständigheter. Först och främst var naturen helt fantastisk. Det är vår här nu och allt står i blom. Risfält sträcker sig så långt ögat når med vackra ståtliga kokosnötpalmer här och var. Luften var frisk och solen värmde skönt. Vägen var kantad med små rishyddor där människor bor som mer eller mindre enbart lever på sina små jordbruk. I vägkanterna går kossor, grisar och höns. Jag var tvungen att stanna var 20:e meter och fotografera då jag såg vackra och spännande motiv överallt, t.ex en kvinna som var ute och gick med en ko som var lika hög som henne, en pojke som fiskade i floden och en flicka som försökte få ned kokosnötter från en palm med hjälp av en lång käpp. Det var som att förflytta sig till 1700-talets Sverige förutom kokosnötterna och en och annan moped då. Samtligad människor som jag mötte log mot mig med sina största leenden och de flesta sa ”hello” och vinkade. Jag passerade bland annat en liten skola och nästan alla barnen kom utrusande och bara stod och log samt vinkade. Inte många västerlänningar rör sig i området. Jag fick också sällskap långa sträckor av människor som ville öva sin engelska och prata lite. Mycket trevligt!

Framme på stranden tog jag ett härligt dopp och tittade sen runt i omgivningarna. Denna plats var en populär badort innan inbördeskriget på 1970-talet då den övergavs. Det kändes märkligt att se flera övergivna lyxvillor. Några av rummen i husen hade dock tagits över av lokalbefolkningen. På väg hem cyklade jag i solnedgången och fotograferade den blodröda solen över sydkinesiska sjön. Kvällen var ljum och skön, en sådan kväll som man bara får några få av i Sverige under sommaren. När mörkret lagt sig tändes eldar utanför hyddorna, både för matlagning och som ljuskälla. Allt var så fridfullt och inte en tillstymmelse till stress.

Dagen därpa åkte jag med en kille som jobbade på guesethouset till nationalparken Bokor i närheten. Vi åkte 25 km på en väg som endast bestod av 10% asfalt. Men det var värt de två timmarna bakpå en moped för att komma upp till bergsstationen på en platå på 1080 meter. Här uppe fanns flera mycket ovanliga sevärdheter. På 1920-talet byggdes här ett stort lyxhotell med fantastisk utsikt över havet. Här växte en liten stad upp med kyrka, sjukhus, post m.m. Det ovanliga med detta är att allt övergavs då kriget kom hit 1972. De röda khamererna hade ett fäste här uppe som först lämnades på 1990-talet. Nu återstår bara en spökstad med byggnader som är mer eller mindre intakt. Den ståtliga katolska kyrkan i sten står där uppe på toppen av berget helt öde. Det intressantaste är dock hotellet, vilket liknar hotellet i filmen ”The Shining”. Då man gick omkring i de otaliga rummen förväntade man sig nästan att stöta på en galen Jack Nickolson. Där fanns allt ett lyxhotell ska ha; balsal mm, allt dock alldeles öde. Väldigt få turister var och har varit här uppe, men jag är säker på att i framtiden kommer de komma hit i klasar.

Innan vi åkte ned till Kampot besökte vi det övergivna kasinot och tog en vandringstur i djungeln. Inga djur såg vi dock till. Detta berodde delvis på att min guide, som troligtvis hade rökt både det ena och det andra, väsnades hela tiden då han sa sig vara rädd för tigrarna. Dessa och de flesta andra djur som te.x elefanter finns dock endast lägre in i djungeln. Men på plötsligt hörde vi ett stort brak i träden ovanför oss då en mycket stor babian klättrade omkring däruppe. Jag fångade den på bild och var mycket glad över det. Innan vi kom hem stannade vi i solnedgången för ett dopp i ett vattenfall. Vattnet var alldeles klart och varm samt där fanns en naturlig vattenruschbana som jag åkte om och om igen. Kul! Kvällen avslutades på en restaurang vid floden. Allt på menyn kostade 2 $ så jag passade på att intaga en delikat grillad anka (min nya favoriträtt). Sista biten tog jag följe med en ung student som just haft engelskalektion och vi pratade i en timme. Jag lovade att skriva från Sverige. Dock blev det problem då jag frågade efter hans adress. ”Vaddå adress?”, svarade han, och gav mig namnet till byn där han bodde och hans farbrors namn.

Nu har jag kommit till Sihanoukville och har idag upplevt mycket mer som jag inte har tid att skriva om just nu. Ska nu dricka en öl med en holländare som jag nyss lärde känna.