Tbilisi och Gori

Vi har nu kommit till staden Gori som är belägen 1,5 timmes bussresa väster om Tbilisi. Staden är mest känd för att här föddes Josef Stalin (1878).

Vi bor här hos min resekamrat Johans kollega Liselotte som är här i Georgien och jobbar åt EU:s stödjande styrka i konflikten i Sydossetien.

Vår resa till Georgien startade i förrgår med att vi tog en minibuss från Gyumri med målet Tbilisi. Redan efter en halvtimme började det skaka och låta om bussen och chauffören stannade tillslut till. Han drog åt några bultar på ett hjul och vi fortsatte. På instrumentpanelen lyste alltjämt varningslamporna rött. När oljudet blev värre stannade han till och monterade bort ett hjul. Då trillade den blåglödgade bromsen ned i tvenne delar i backen. Han svor lite och satte sedan på hjulet igen och färden fortsatte. Det kändes inte helt tryggt att sedan färdas i flera timmar på serpentinvägar fram till Georgiens gräns. Vi kom dock helskinnade fram till Tbilisi!
Det första som slog oss vid ankomsten till Georgien var att vägarna hade en mycket bättre kvalitet.

Efter ankomsten till busstationen i Tbilisi travade vi några kilometrar till gamla stan som enligt guideboken skulle vara Kaukasus mysigaste plats. Och det visade sig kunna stämma.
Vi installerade oss på ett hostel och gick ned till floden som vi tog oss över på den sprillans nya gångbron i glas med modern arkitektur och med mängder av blinkande led-lampor. Vi tog därefter den nyinvigda linbanan upp till fortet som vakar över staden.

Denna miljonstad till huvudstad överraskade med att vara mycket modern och västerländsk. Tunnelbanan var mycket lik den i Moskva som jag gillar pga dess snabbhet (dörrarna öppnas innan tåget har stannat och är öppna endast i några sekunder).

Vädret var mycket behagligt med växlande molnighet och ca 25 C.

Huvudstadsbesöket kom att bli endast en försmak då vi hade bestämt oss att fara vidare igår till Gori, men återkomma på hemresan.

Färden till Gori var en behaglig resa i minibuss på motorvägen. Här i Georgien får man som turist vara i fred ifrån försäljare som drar i en (vilket är sällsynt i de flesta andra länder utanför Norden). Vid busstationen i Tbilisi var taxichaufförerna dock extremt jobbiga då de försökte locka in oss i just deras taxibil.

I Gori fick vi se lite mer av det riktiga Georgien till skillnad från det moderna Tbilisi. På busstationen var det ett virrvarr av gamla rostiga bussar från 60-talet, försäljare, små fallfärdiga biljettkurer osv. Härligt!

I Gori sökte vi upp Liselotte och fick en guidning på EUMM:s kontor och information om det arbete som de utför vid gränsen till Sydostasien. Intressant.

Vi besökte därefter stadens stora turistmål -det pampiga Stalinmuseet. Här fick vi bland annat se foton på Stalin i gosskören, Stalin med Trotskij, Stalins mammas klänning, Stalins lyxiga tågvagn i originalskick mm. Att han mördade ca 1,2 miljoner motståndare nämndes i en bisats. Det märkligaste var kanske att det hus som han bodde sina första fem år i fanns bevarat. De hade dock rivit hela kvarteret förutom det lilla huset och byggt en tempelliknande byggnad över det!

I morse tog jag och Johan en promenad till järnvägsstationen där vi passade på att kolla in gamla avlagda järnvägsvagnar från 50-talet och några nedlagda fabrikslokaler. Vårt mål med besöket var att köpa biljetter till staden Zugdidi. Det är ingen enkel match att köpa biljetter i detta land där nästan ingen kan någon engelska, allra minst de som sitter i biljettkurerna. Att Georgien har sitt alldeles egna alfabet med obegripliga krumelurer gör det inte heller lättare. När vi efter 20 minuters kamp lyckats framföra vilket tåg vi ville åka med var det som ett slag i ansiktet att få höra att biljetterna var slutsålda! Det blir till att harva med diverse minibussar hela dagen imorgon.

På eftermiddagen åkte vi på en utflykt till den närbelägna förhistoriska grottstaden Uplistsikhe. Denna plats påminner om Machu Pichu fast med runda former. Urhuggna i ett berg finns bostäder, salar, kyrkor m.m -en helt otroliga plats. Utsikten över den meandrerande floden nedan var också fantastisk. Här bodde som mest 20 000 människor i Fred Flinta-liknande boningar innan mongolerna kom och förstörde stora delar av staden år 1220.

Kvällen spenderades med schnitzel och öl på en pub framför EM-fotbollen. Ölen här är otroligt billig -under motsvarande 10 SEK. Men allra billigast måste ändå transporterna vara med tex tågbiljettpriser på motsvarande 10-20 SEK för några timmars färd.

Imorgon börjar den lite mer äventyrliga delen av vår resa med en två dagars färd till nationalparken Svaneti nära den ryska gränsen. Där i vildmarken lär det finnas vilda björnar som inte sällan visar sig!