sydvart min tapprespringare, sydvart.

9/1 Thanjavur.
resan fran mamalam till pontycerry (7/1) var vel inte sa upphetsande, krockade med en indier pa moppe i mammalan, han kom fran hoger presis fram for mig, men det gick sa sackta sa inga skador pa min hoj inga persskador heller.ganska seg hoj akning rak stor veg, ganska trist natur mest busksepp, och sand.
ner jag kommin i stan so fins det en stads struktur,
(inte vanligt har nede)men ponty har raka gator, kvarter, sa det gor att origetera sig fram. men lite bokit enda ha koll pa trafiken, och pa veg skyltar, men hittade ett gesthose till slut det tredje jag var in pa
fullt annars. Rs340 men da fanns det varmvatten.
forsta varma duschen sen varanasi, skont.

I gar 8/1 for jag i fron pontycherry vid 10tiden,
ut genom staden gick ganska smidigt, men staden liksom fortsetter kilometer efter kilometer, hop veksta sma byar legnstvegen. sedan ut pa landsbyggden, kul hoj akning lagom kurvigt skapligt belegning. genom alleer, av stora tred, risfelt som ventar pa planteras speglar sig i solen jevligt vackert. sitter der och kor min Royal Enfield, och tenker fyfan Andersson du ar har, har pa ricktigt……
korde fram till 1300 ca, var frame i Chidambaram, der stannade jag och lunchade, tamil vegmeal, for Rs22. 4,40sek, ofatbart. gick runt lite och in och kollade in tempelomradet, helt enormt, syd indiens kanske storsta.
fyra stora tempeltorn pa ca 50m hoga, helt oversollade med gudabilder i naturlig storlek, hur jag nu vet hur stora gudarna ar, men mans hoga, malade i grellaferger,
nestan sa att man kunde tro att dom skulle borja leva, som i non jevla peterpan film.
resan der ifron var ett aventyr, som jag skrev forut att chennai var oversvemat av allt regn, sa har det regna MYKET i hela Tamil Nadu vegarna var bitvis bara trasig asvalt storahal rott vatten rodjord, fremst do i byarna, lands vegen gor tversi genom byarna, sa dar i rottvatten halor rodjord trengs frustande lastbilar sonande tutande bussar, oxkerror, cyklister, goende, OCH EN VIT SUBBE FRON HALLEFORSNAS PO EN ROYAL ENFIELD.
heftigt. en sak har jag lartmig att indiska bussar, dom vill man inte krama. dom AR elaka. ska bara fram, der kommer jag pa en veg som tva bussar kan motas, (om dom haller at sig) po min sida tva bussar i mote klart den bakom liggan de da ska koraom den forsta bussen…
men hala jag da jag aker oxo har tva bussar i bredd i mot mig, kastar mig och hoj ned for asfaltkanten ned pa dikesrenen genom en vattensamling, vat till knana, slirar lite i den vatarodajorden, och upp over asfalt kanten upp pa vegen sen framot tut tut har kommer jag.
tre gg fick jag ge mig av till dikesrenen.
JAA mamma jag har hjelm.
och bit vis ar vagen ricktigt bra genom ett gront frodigt landskap, palmtrad som kantar vegen, helt underbart….
ca 23-25 mil blev det i gar, later inte mycket var frame frame vid 7blecket tva timmar paus, sa sex timmar ren hoj akning sa jevlahaftigt.
MIN hoj min hoj. sa djevla juste, fjedring gaffel funkar fortrefligt, trots jag gott in i dom frb fart hindren ganska hort sa har det aldrig bottnat, kopplingen blev lite trott po slutet, inte sa konstigt mycket segande genom alla vatten hinder.
jag sitter der ”som en cowboy” (steve) backningen bakom rygen siter som guten, fick en cissy dit svetsad ner jag kopte hojen so det funkar fotrefligt.
idag i Tanjavar har jag gott runt lite kollat tempel omradet. (ja myckettempel blir det)atit en tmil meal, ksa mysigt att sitta och ata ris gronsaker sas med bara fingrarna. men harfatt sa javla ont i foten, vet inte vad det ar stukat strektmig eller
ont gor det sa jag gor och vilar med en bra bok nu.
ha det gott dar hemma.
erutsende, Goran.