Fyllon och skräddare!

Vi tog natttåget från Saigon kl 23:00 den 8/5. Vi kom till tågstationen i god tid med taxi och hittade snart till rätt kupe (förlåt men jag hittar inte någon apostrof på detta tangentbordet.) och rätt bäddar. Vår enda rädsla inför den här resan var de fyra presumtivt tokiga medresenärerna som vi skulle dela kupe med. Men den första som kom in genom dörren var allt annat än tokig. Det visade sig vara en söt amerikansk tjej vid namn Carrie.
Men när vi presenterat oss och talats vid en kvart ramlar (bokstavligen talat) det in en vietnames i blekt jeansjacka med ”matchande” byxor och kängor. För det första var han den största vietnames jag någonsin sett (vilket i och för sig inte säger särskilt mycket), för det andra var han inte alls försiktig, artig och lågmäld som de flesta av sina landsmän. Han stank av dåligt vin och för mycket aftershave och besatt den där glansigt tomma blicken som bara fulla människor har. Dessutom kunde han knappt någon engelska, men det hindrade inte honom från att pladdra på med en blandning av engelska och vietnamesiska.
Medan Johan och Carrie höll uppe modet och med imponerande tålamod försökte förstå vad han sluddrade om tittade jag ut genom fönstret och drömde mig bort till flickvän, kokt potatis och svensk sommar. Plötsligt känner jag en hand på mitt knä. Jag vänder på huvudet bara för att finna vår käre vietnames ansikte 10cm från mitt. ”Why aren’t you talking to me?” frågar han med en andedräkt som kunnat sända en elefant till de sälla jaktmarkerna. Vad svarar man på det?

Snart gick han dock till sängs och vi andra fick en fortsatt behaglig resa.

Vi kom fram till Hoi An dagen efter kl 15 och på tågstationen stod en taxichaufför och väntade på oss med en skylt med våra namn på. Det var skönt att för en gångs skull slippa slåss med alla taxi och motorcykelförare direkt efter en lång resa.

Hoi An är en skön liten stad (ca 85 000 inv) med gemytlig stämning och mycket historia. De är också kända för sina många skräddare. Ca 300 stycken har jag hört att det ska finnas i innerstaden. Inte illa va? Så självklart var vi ju tvungna att sy upp lite kläder!

Efter ett besök hos en rekommenderad skräddare hade vi lagt en beställning på vars två kostymer, fyra skjortor, slipsar och extra byxor. Det var riktigt kul att sitta och bläddra i olika kataloger och fritt plocka läckra detaljer från olika modeskapares kreationer till sin egen kostym. Sedan fick vi välja tyger till både skjortor och kostymer från ett mycket omfattande förråd vilket inte var det lättaste. Det tog ungefär tre timmar innan vi hade gett skräddaren alla detaljer om hur vi ville ha våra kreationer. Han bad oss sedan komma tillbaka på morgonen dagen efter för en första utprovning.

Klockan tio dagen efter var vi där och fick prova både skjortor och kostymer som nu var helt färdiga. Inte illa va? Sy upp fyra kostymer och åtta skjortor på mindre än 24 timmar! Vi provade och bad om några mindre justeringar och på kvällen efter ytterligare några små justeringar var allt klart. Både jag o Johan är mycket nöjda!
Priset? Ca 1500kr var för två kostymer och fyra skjortor!!!

Nästa stopp på vår resa är Hanoi! Vi hörs då. Må vårmodet vare er nådigt!

//Henrik o Johanää