Kloster, sol och Bad

Hejsan allihop!

Sedan vi sist skrev i dagboken har vi tagit oss med bat till on Amorgos. Denna gangen akte vi istallet ekonomiklass och vi ar bada overrens om att skillnaden mot business-class ar nast intill obefintlig. Fina, bekvama fatoljer som ar perfekta att slumra in i, atminstone om man heter Henrik o kan sova precis overallt!

On Amorgos ar ytterligare en liten, men valdigt charmig o. Vissa anser att detta ar Greklands finaste o och visst ar det dramatiska landskap som omger oss har, med klippor som dyker lodratt ner i havet pa vissa stallen och harliga sandstrander pa andra.

Vi bor just nu pa Eleni Rooms som drivs av en liten trevlig dam som heter just Eleni. Hotellet ligger nara bade hamnen och en liten sandstrand men trots det ar omradet ett av de lugnaste o tystaste i staden. Rummet vi fick var aterigen ett lyckokast! Vi bor hogst upp i hotellet och har en balkong med utsikt over hela bukten dar staden Katapola ligger. Vi har bifogat en bild dar jag sitter o laser med havet framfor mig pa balkongen.

Dock finns det alltid moln pa den annars sa soliga himmeln. Forsta dagen har pa Amorgos kom vi trotta hem efter en lang dag av solande, restaurangbesokande och avslappning. Jag, i egenskap av den med fickor pa shortsen, hade nyckeln till vart rum sa jag oppnade dorren och tog ett steg in. Da stelnade jag till och sag nagot harigt, stort och ackligt med manga langa ben springa forbi mina fotter och sedan uppfor vaggen i hallen. Det maste vara en av de storsta spindlar jag har sett, ni vet, en sadan luden rackare som sakert skulle kunna knapra i sig ett spadbarn om den fick lust… Efter lite hjalp fran Eleni och en liter insektsspray sa somnade den rackaren in och vi kunde ater ta rummet i besittning. Sarah ar dock inte sig riktigt lik sedan handelsen och hon mumlar fortfarande osammanhangande i somnen.

Den sevardhet som man inte far missa om man kommer till Amorgos ar klostret ”The holy Monastery” och naturligtvis tog vi en morgon bussen for att se det. Lite visste vi da att den lilla krumma greken som satt vid forarplatsen pa ett sa patagligt satt skulle ha vara liv i sina hander… Jag sager inte mer an att vagarna over ons klippiga landskap inte har sett skyddsracken ens pa bild.

Val framme visade det sig att klostret lag ”en bit uppat”. Det var bara att ta till de gamla trogna benen och borja vandra. Den sista kilometern upp var endast trappor och lagg dartill att vi bar byxor och tackande klader pga av respekt for munkarna och att vi gick i gassande solsken i det grekiska fullsommarvadret. Upp kom vi ialla fall och vi blev rikligt belonade nar vi sag det maktiga klostret som klangde sig fast i den lodrata klippvaggen ett hundratal meter over havet! Det osannolika i att nagon overhuvudtaget skulle fa for sig att bygga nagonting pa en sa ogastvanlig plats ar obegripligt men samtidigt oerhort imponerande. Och utsikten fram klostret var ocksa enorm, tyvarr kan man aldrig samla en sadan syn pa bild utan det blir nagot som jag o Sarah far bara med oss i minnet sjalva.

Nar vi val kom upp i vara langa byxor och respektfulla kladsel ville vi ta oss en titt inne i klostret. Gissa vem som blev vagrad intrade… Jo Sarah, for tydligen sa var langbyxor inte alls en respektfull kladsel for en kvinna, nej kjol eller klanning skulle det vara! Trist, men vi kom helt enkelt inte in. Shit happens, men jag tror anda att den storsta behallningen var att se klostret fran utsidan.

Skicka garna lite glada halsningar och kommentera garna vara bilder, det ar alltid roligt med lite halsningar hemifran. Harnast drar vi vidare till Naxos, den har gangen inte med nagon stor o vrakig katamaran, utan med en liten bat, i samma storlek som sundsbussarna.

Kramar
Henrik o Sarah