Det var 17 också… nej 13 var det ju!

Det går upp och det går ner. Lägenhetsjagning kan vara kul även om det är jobbigt… men ibland tappar man sugen. Det är lätt att sikta in sig på en lägenhet som känns bra och så försvinner den eller något annat händer och det känns nattsvart.

Vår favoritlägenhet hittills, nummer 13, kändes bra tills igår kväll. Då upptäckte jag att provisionen inte alls är 20% på EN månadshyra utan 20% på varje månadshyra. Alltså 20% på 800 vilket blir 160 Euro i månaden. Månadskostnaden blir då 960 Euro! Över 10 000 SEK i månaden!! Det går ju bara inte hur mycket vi än vill. Suck!

Jag hade ändå bestämt tid med mäklaren idag för visning även av andra delen av våningen eftersom jag sa att det kunde vara intressant med att köpa hela våningen. Tänkte det kanske lät lite bra och imponerande *smile*. Den är alltså i två plan med två separata ingångar och den övre är avsedd för uthyrning men i själva verket vill de sälja hela rasket. Med tanke på att priset är 700 000 Eur så kanske inte det är världens mest realistiska tanke att vi ska kunna köpa den. Well well.. jag for i alla fall iväg och träffade mäklaren medan Katarina var kvar ”hemma” och vilade rygg och gjorde pustasoppa.

De flesta av er som känner oss vet att Katarina och jag tror på lite mer än det vi upplever med våra vanliga sinne. Att vi alla har våra vägledare på andra sidan som försöker visa oss vägen genom intution, meditation, envisa tankar (och nummer!!) som dyker upp, drömmar osv. Vi tror på reinkarnation, kristallers inverkan på oss och köper gärna en hel del av Budhismens tankar.

När jag åkte mot vår favoritlägenhet var jag sent ute och vid byte av tunnelbana funderade jag på om jag skulle ringa mäklaren och säga att jag eventuellt kommer sent. Jag gjorde en uppskattning att det skulle ta ca 10 min att åka mellan tunnelbanestoppen. Hur långt är det innan nästa tåg kommer tänker jag och sneglar på skylten som anger tid. 3 minuter. Ok då blir det 10 plus 3 min… 13 min. Hmmm… nummer 13 igen.

Jag blir lite full i skratt för att det hela tiden dyker upp. Ända sedan i höstas när jag blev erbjuden jobbet har numret 13 envist ramlat framför fötterna. Senast var ju på flyget då vi blev incheckade på rad 13 som visade sig inte finnas när vi kom ombord. Och adressen till favoritlägenheten är 13.

Mäklaren visar upp huset/våningen på 220 m2 inkl terass. Det ena rummet efter det andra. Det är fint men inte fantastiskt. När vi går till sista rummet säger mäklaren att det för denna lägenhet finns tillstånd att bedriva rörelse om det skulle vara intressant. Kvinnan som äger den använder nämligen del av huset att hålla yoga- och qi gongkurser i.

Mäklaren öppnar dörren till rummet där kvinnan håller kurserna. Där finns ett litet bord med kristaller, meditationsskålar, ljus oljor… och i ett hörn står en buddha- eller hindustaty!

Mäklaren undrar nog övre mitt beteende när jag knappt kan hålla mig för skratt. Inte konstigt att våra vägledare på andra sidan (eller våra vänner som vi brukar kalla dem) vill att vi ska bo här.

Vi har bett dem där uppe att förska visa oss vägen till en lägenhet precis där denna ligger och att den ska uppfylla lite andra önskemål. I deras eget intresse vill de förstås att vi ska meditera och hålla kontakten med dem så tydligt som möjligt och det fungerar antagligen bra i detta hus. Dessutom har ägarinnan säkert en massa viktiga vänner i ett kontaktnät som gäller dessa områden och som våra vänner från ovan vill att vi ska utveckla och lära känna. Det ska bli spännande att se vilka personer som kommer i vår väg framöver oavsett om vi kommer att bo här eller ej.

Egentligen ganska liten chans. Jag menar hur många av Münchens invånare intresserar sig för meditation och sånt? Låt oss säga 10%. Och hur många av dem driver egen firma och håller kurser i yoga etc? Och hur många av dem vill hyra ut och sälja sina lokaler just nu? Och hur många av dessa ligger i just Schwabing där vi allra helst vill bo och har bett våra vägledare hjälpa till att hitta boende i?

Vi kände direkt för lägenheten när vi kom in så det skulle vara underbart att få den men hallå däruppe… kan ni flyga iväg till ägarinnans vägledare på andra sidan och försöka pruta lite *smile*. Jag håller tummarna så länge och bearbetar mäklaren *he he*.

Well, well den som lever får se vad som händer. Kanske är det bara meningen att vi ska få kontakt med kvinnan och lära känna hennes umgägeskrets.

Ikväll var vi annars och såg en jättefin lägenhet precis vid mitt jobb och som kostade mindre än vår favorit nummer 13, så den ligger rätt bra till.

Ha det gott vänner… både här nere och där uppe.

Kram från en nybadad Katarina och en snart badande Pelle