Bortspolade

Forst av allt ber vi om ursakt for dalig uppdatering, varmen verkar ha dalig inverkan pa initiativformagan. Sedan vi sist skrev har det hant bade det ena och det andra. Vi har lart kanna byn Montezuma lite battre samtidigt som vi har hunnit sola och bada en hel del.

Vi brukar borja vara dagar med att handla nybakat brod och darefter ata frukost pa hotellets veranda, nagot som vi sparar en hel del pengar pa. Montezuma har egentligen bara en riktig affar sa vi ar trogna kunder vare sig vi vill eller ej. Stranden som stracker sig fran byns centrum och norrut i atskilliga kilometer ar fin men vissa dagar valdigt oberaknelig och svarbadad. Beroende pa vader, vind och tidpunkt pa dagen kan den vara allt fran 40 meter bred till att vara i princip helt overskoljd, nagot som vi en dag bittert fick erfara. Vagorna kan tidvis vara riktigt hoga och kraftfulla. De slar over huvudet pa en nar man star bara en liten bit ut i vattnet, nagot som kan vara roligt som fan men ocksa kan resultera i skrubbade knan, smalben, vrister, lar och tar (eller varre). Detta hande mest de forsta dagarna da vi inte riktigt hade forstatt pa vilka stallen det fanns stenar strax under vattenniva och var det var sakert att bada. Efter att Sandra och Jessie en dag blivit varse om dessa stenar bestamde vi oss for att utforska kusten norrut. Vi hade hort att stranderna dar skulle vara mer bad- och surfvanliga sa vi gick cirka 8 km langs kusten och kom slutligen fram till en underbar sandstrand som man med blotta ogat inte kunde se slutet pa. Denna vandring tog lite langre tid an vad den borde da vi stannade cirka var femte meter for att plocka pa oss snackor i alla mojliga sorters farger och former. Det rader delade meningar bland oss om det ar tillatet att ta med dem ut ur landet eller ej men det ar nagot vi far kolla upp senare.

Tillbaka till vagorna och deras paverkan pa strandens bredd. Efter att ha placerat vara handdukar, vaskor och ovriga saker i strandens absoluta ovankant gick vi i for att bada. Till historien hor att vi hade med oss Sandras kamera och USB-minne for att vi precis hade fort over bilder pa ett narliggande internetcafe. Medan jag (Johan) lekte som ett litet barn i vagorna och Sandra dokumenterade detta med sin kamera kom en vag som helt enkelt var lite storre an de andra. Jessie var den enda som befann sig i narheten av vara saker och hann efter att hjaltemodigt ha slangt sig raklang radda det mesta av vara saker fran att skoljas tillbaka ut i havet. Efter detta missode flyttade vi upp vara saker ytterliggare till skogskanten och hangde upp de saker som hade blivit overskoljda i traden. USB-minnet med alla bilder fran Sandras kamera klarade sig som tur var och forutom en genomblot 10.000-colonessedel (ca 150 kr) och genomvata klader och handdukar sa hade vi klarat oss relativt bra. Nar vi alla tre stod samlade i skogskanten kom vagen fran helvetet. Den svepte inte bara bort min ena flip-flop och den pa en stock torkande sedeln utan den drog med sig halvmetertjocka stockar fran skogskanten. En av dessa traffade Sandra pa baksidan av benen och fallde henne till marken, nagot som jag och jessica forst skrattade at. Skrattet fastnade dock i halsen da vi insag att det var hon som for tillfallet holl i kameran. Vattnet som nu helt plotsligt var i knahojd skoljde over Sandra och givetvis ocksa kameran.

Skaderapport efter minitsunamin:

* 1 styck kamera fran Canon varde 2000 kronor, definitivt ur funktion.

* Minneskort till ovan namnda kamera ur funktion.

* 10.000 colones utspolade till fiskarna.

* En nyligen inkopt flipflop utskoljd i havet utan att aterfinnas. Den andra kandes ratt sa overflodig efter detta sa den lamnades hangande i en tradgren.

* Grusfyllda och genomblota handdukar, vaskor och klader som aldrig kommer att bli som nya igen.

* Daligt humor for resten av dagen.

Sandra som tyckte mycket om sin kamera var inte direkt pa topphumor sa dagen efter gick vi till restaurang ”El Sano Banano” for att ata middag och for visning av ”Mamma Mia” pa storbildsskarm. Detta hjalpte for stunden men kameran ar tyvarr likval ur funktion.

Av forklarliga skal kommer det att droja med bilder pa nagra dagar nu eftersom Jessie har glomt sin kamerasladdd hemma i Helsingborg. Dock far det problemet sin losning da vi far besok av Robin Stajerer fran Helsingborg som har med sig den kvarglomda sladden. Mycket vanligt!

Robin ska stanna i lite over en vecka och han anlander med baten imorgon. De narmsta tva natterna ska vi bo pa ett hotell lite langre ner i byn mest for att det dar finns pool samt att apor hela tiden kan ses leka i hotellets tradgard och runt rummen. Efter dessa tva dagar ska vi bege oss till Mal Pais/ Santa Teresa (strandstader med tydlig paverkan av surfkulturen) som ligger 45 min bussvag fran Montezuma. Innan dess ska vi hinna besoka vattenfallen och fira min 25-arsdag den 11:e.

Hoppas att ni har det bra. Vi laste precis om ett stundande regnovader over Sverige.
Trakigt 😉

Kram fran oss!