Djurliv pa Galapagos och en monsterbussresa till Bogota.

Sa. Nu sitter vi pa ett internetcafe i Bogota och vantar pa bussen som ska ta oss till Cartagena vid karibiska kusten. Har uppe pa 2600 meters hojd ar det lite svalt (runt 20 grader) och utanfor piskar just nu ett ihardigt sporegn sa det ska bli skont att aterigen komma till varmare laglander.

Men jag tankte borja dar Helen slutade sist. Vi har ju hunnit med Galapagos sedan dess vilket levde upp till alla vara forvantningar och kommer att bli ett oforglomligt minne.
Det ar svart att beskriva sjalva kanslan i ord. Galapagos har alltid kants valdigt avlagset och ouppnaeligt. En plats dit bara upptacksresanden och naturfilms-skapare aker till. Och platsligt sa star man dar sjalv bland pingviner, sjolejon och faglar som man bara har sett pa TV forut.
Forst kryssade vi runt i 8 dagar pa en for 16 personer plus 7 besatningsman, valdigt liten, skumpig dieselbat. Det var trangt och varmt men vi hade varldens basta besattning. En kock som lagade underbar mat. En guide som var otroligt intressant och kunde allt om allt. Och nastan genomgaende valdigt mysiga resekamrater sa det gjorde inget att vi levde pa varandra. Det ar valdigt stora avstand mellan oarna sa pa kvallar och natter akte vi mellan oarna sa att vi varje morgon kunde vakna upp vid en ny spannande o. Ibland snorklade vi vid noagon liten paradis-strand bland trapiska fiskar, skoldpaddor, sjolejon och inte minst hajar. Inga stora farliga vithajar men dom ser ratt skrackinjagande ut under vattnet trots att dom inte ar mer en 1-2 meter langa.
Ibland var vi ute pa promenader pa oarna bland stora 150 ar gamla jatteskoldpaddor (kom igen George, you can do it :)), sjolejon, olika typer av leguaner (stora odlor) och fantastiska faglar. Det fachinerande ar att allt djurliv ar sa extremt oradda. Djuren pa Galapagos har alldrig haft anledning att vara radda for manniskor som dom ser mest turisterna som besoker oarana som nagat slags, kanske lite iriterande paparazis. Inte ens faglarna verkade bry sig utan stod lugnt kvar och blockerade stigen nar man forsokte ta sig fram. Jag tanker inte ga narmare in pa allt detta utan later de bilder vi har lagt upp tala for sig sjalv.
Efter kryssningen stannade vi kvar ett par dagar for lite sol, bad och god mat. Plus att jag fick tid att gora tva dyk. Aterigen en massa (sakert 20 stycken) hajar och jag fick se min forsta hammar-haj (eller trumpet-haj som Helen kallar det for). Helt fantastiskt.

Efter Galapagos flog vi tillbaka till Quito uppe i Equadorianska hoglanderna. Vi har insett att tiden borjar rinna ut nu och ingen av oss var sarskilt fortjusta i Quito sa efter en dag begav vi oss vidare mot Colombia. Vi hittade en buss med ett bolag som heter Ormeno som kunde ta oss direkt till Bogota pa 28 timmar. Visst, det lat som en valdigt lang resa men det kunde vara vart det att slippa bryta upp det med nagot stopp pa vagen. Men en 3 timmar forsenad avgang fran Quito, en 4 timmar lang granskontroll, en vag som hade rasat samman pa grund av ett skyfall plus orakneliga stopp pa grund av poliskontroller med mer gjorde att 28 timmer blev 36 valdigt handelserika timmar. Sa vi var lite slitna nar vi antligen kom fram till Bogota.
Under var resa har vi hort sa mycket gott om Colombia fran andra resenarer och vi bada maste saga att varenda ord stammer. Manniskorna ar sa otroligt vanliga och hjalpsamma. Allt det man har hort om att Colombia ska vara farligt kans valdigt avlgset. Sjalvklart for man halla samma forsiktighet som i andra sydamerkanska lander sa att man inte hamnar pa fel plats vid fel tillfalle. Men jag har svart att se att det skulle vara farligare an nagot annat land. Bogota kan kannas lite som en lite sliten stad men vilken charm. Vi har varit har i tre dagar nu och det har hant mer under de tre dagarna an alla storstader tillsammans under den har resan. De flesta av dessa historier sparar jag tills vi kommer hem. Men vi har bland annat druckit kaffe och samtalat med Bogotas polischef, inte pa grund av att vi har varit olydiga utan bara en vanlig kopp fika i all enkelhet. Vi har aven skakat rumpan pa en regeabar som mest kan beskrivas som ett hal i vaggen dar vi var enda vasterlanningarna och som det verkade, ett ganska exotiskt inslag pa deras lilla bar.

Nu ska vi som sagt vidare mot Cartagena vid karibiska kusten. 18 timmar buss den har gangen. Vi har bestamt oss for att ta resten av resan efter det i ett makligt tempo och forsoka fa lite sol pa vagen mot sista stoppet i Caracas i Venezuela.

Vi hor av oss nagot mer utmed vagen.
Stora kramar fran oss.