Fortsatter soderut.

Jag tror det ar dax for ett nytt inlagg igen.
Inte sa mycket har hant sen sist men jag kan ju dra lite allmant om den senaste tiden.
For det forsta har jag borjat ta allt i ett ratt makligt tempo. Mycket beroende pa varmen. Att ’upptacka Indien’ kanns inte sa lockande i 40 graders varme. Da vill man hellre upptacka en kall pilsner naganstans i skuggan. Det fins ett litet fonster pa morgon-kvisten ungefar fran soluppgang till klockan 10 som det gar att rora sig i solen men da ar jag for det mesta for trott for att hitta pa nagot anda. Runt solnedgangen vid sex-tiden gar det ater att se sig om och det ar for det mesta anda gangen pa dagen det finns mojlighet att se sig om. Varmen brukar inte rora mig sa mycket utan jag brukar tycka om nar solen steker lite. Men i forgar var det nog den varmaste dagen jag har upplevt. Till och med lokalbefolkningen klagade – ’very much to hot today’. Folk pastod att det var 45 grader i skuggan och jag tror dom. Detta kombinerat med en luftfuktighet pa ett par hundra procent gjorde att jag upptackte svettkortlar jag inte trodde existerade. Vet ni om att det gar att svettas pa sa udda stallen som ovansidan av handerna, fotknolarna och bakom oronen? Att bara sitta i skuggan under en flakt gjorde att jag blev dyblot och att vandra en kilometer till busstationen med 15 kilo ryggsack var snudd pa outhardligt. De senaste dagarna har det dock varit lite askvader med tillhorande sporegn pa morgonen som har klarnat upp luften en aning och gjort livet lite lattare.
Nog om vadret.
Vad har jag haft for mig da?

Efter Goa begav jag mig innat landet till en plats som heter Hampi. En liten turistig by mitt i odemarken med en massa tempelruiner fran 1100-talet eller sa. Jag hade tankt mig ett par dagars sightseeing for att sen dra vidare men det blev inte riktigt sa. Guesthouset jag bodde pa lag lite utanfor byn pa andra sidan av en liten flod och var det mest avkopplande stalle jag bott pa. Anda sattet att ta sig dit var att bli skjutsad av en indier i en farkost av modell lite storre tvatt-korg. Guesthouset var ruggigt mysigt med en liten terass full av hangmattor som blickade ut over floden, tempelruinerna och omgivningen. De dagar jag bodde dar var det befolkat av en minst sagt udda men kul konstellation av manniskor med det gemensamma intresset att gora sa lite som mojligt vilket passade mig utmarkt. I tre dagar gjorde jag inte mycket mer an att ligga i en hangmatta, bestalla in mat fran resturangen nar jag blev hungrig och snacka skit med de andra. Det blev nastan komiskt till slut. En typisk konversation sag ut ungefar sa har.
Klockan 9 pa morgonen (i hangmattan).
X – Ska du ut och kolla in templen i dag?
Y – Ja idag ska jag defenitivt gora lite sightseeing.
X – Kul, jag tror jag hanger med om det ar OK.
Y – Visst, nar drar vi?
X – Efter frukost va?
Y – OK.
Klockan 12 (fortfarande i hangmattan).
X – Vad sager du? Ska vi dra snart?
Y – Ja men det ar jakligt varmt just nu.
X – OK, vi kakar lunch sa tar vi det nar varmen har lagt sig lite.
Y – Det later bra.
Klockan 16 (I hangmattan).
X – Det borjar bli svalare nu men jag vet inte om jag orkar dra just nu.
Y – Inte jag heller plus att jag kan faktiskt se ett tempel harifran hangmattan sa jag kan ju saga att jag gjort lite sightseeing idag.
X – Far jag se (reser sig lite upp). Ja fan, dar ar ju ett tempel. Da har jag oxa gjort mitt for i dag. Ska vi bestalla in middag?
Klockan 22 (Vart tror du?).
X – Dax att ga och lagga sig tror jag. Man blir jakligt trott av att inte gora nagot.
Y – Ja, jag med. Och i morgon ska jag ga upp tidigt och verkligen gora nagot av dagen.
X – Absolut, jag med.
Och ungefar sadar lat det i ett par dagars tid.
Det anda som brot lugnet var den arliga Holi-festivalen. En lite kul tillstallning som ager rum lite har och var i Indien runt varan pask ungefar. Det gar ut pa att ga runt pa gatorna, spela trummor och kasta fargat pulver pa varandra. Som vanligt borjade vi dagen med att ligga i hangmattorna. Att kasta farg pa varandra var aldeles for stor anstrangning. Men efter ett par minuter kommer en arme av indier och mular oss fulla av farg i ansiktet. Sagt och gjort, efterssom det redan var kört sa begav vi oss over floden och ner pa byn. Bygatan var totalt kaos av halften indier och halften vasterlanningar som kastade farg pa varandra och dansade till trummor. Skithaftigt faktiskt. Efter nagon timme var det sa mycket folk att gammle farbror blå kande sig tvungen att ingripa och skingra folksamlingen…gladje-dodare.
Efter ett par dagar i hangmattan fick jag i alla fall arslet ur vagnen och hangde med tva danska tjejer ut pa sightseeing-runda. Templen var ratt haftiga men det var deffenetivt omgivningen som gjorde det. Ett ganska kargt okenlandskap med berg och sma oaser av mangotrad lite har och var. Och overallt gigantiska stenar, till och med bergen visade sig till storsta delen vara hogar av dessa stenbummlingar. Mitt i detta lag sma tempel-ruiner har och dar vilket gjorde en lite overklig sago-kansla over hela platsen. Haftigt faktiskt.

Efter fem dagar i Hampi fick jag nog och drog ut mot kusten igen. Nasta stopp var Gokarna. En liten helig by (Gokarna betyder koöra och tydligen har nagon, nagon gang hittat ett avtryck av ett koöra pa en klippvagg dar sa sjalvklart ar det en helig plats) omgiven av sma skyddade strander.
Bussresan dit var forjavlig med bussbyte mitt i natten och ankomst klockan fyra pa morgonen. Byn var saklart valdigt igenbommad vid den tiden pa morgonen. Men sjalvklart fans det en rikshaw-kille att tillga som kunde skjutsa mig de nio sista kilometrarna pa en skumpig skogsvag ut till en av stranderna. Nar jag kom fram var det fortfarande kolsvart sa jag la mig och sov nagon timme pa stranden. Nar det ljusnade sa visade sig stranden vara riktigt mysig och valdigt skyddad fran omvarldens bök och stök. For ca fem kronor natten hyrde jag det mest spartanska jag har bott i. En valdigt bristfallig bambuhydda med sandgolv och en halm-matta som anda moblemang, precis vid strandkanten. Stranden var befolkad av ett femtio-tal andra luffare och hippies sa aterigen blev att ligga i hangmattan och snacka skit det vanligaste nojet. Det kandes som riktigt robinsonliv dar pa stranden med anda undantaget att jag kunde ga och bestalla mat i en av resturangerna nar hungern krop inpa. Aterigen blev jag kvar lite langre an planerat men jag hann med att spendera en dag i sjalva byn i alla fall. Som i alla heliga stader sa pagick det hela tiden en hel del markliga och rituella foreteelser lite har och var. Annars var det en ratt somnig men mysig by.
Efter detta kom vansinnes-varme-dagen. Samma dag som jag bestammt mig for att rora mig vidare. Inget att gora at. Irrande i varmen, en svettig buss och ett forsenat natt-tag gjorde aven denna resa lite besvarlig.
Nu ar jag i alla fall i den sydligaste delen av Indien i en stad som heter Kochin i provinsen Kerala. Aven det en ratt mysig men lite turistig hamnstad. Det ar en ratt kulturell stad i form av konst, teater och musik sa jag har faktiskt spenderat kvallarna med lite kultur. Igar var jag och kollade pa en traditionell indisk dans och teater som kallas Kathakali. Ratt haftigt med mycket elakt smink och drakter. I dag har jag varit och kollat pa en citar-konsert. Skithaftigt faktiskt. Tag tror jag ska borja spela citar nar jag blir stor.
I morgon beger jag mig vidare soderut nagon timmes bussresa mot nya mal. Vi hors efter det.
Johan.