Fran kaos-Nepal…

Hej igen.
Det var ett tag sen sist men det har sina forklaringar som kommer i detta inlagg. Jag lever i alla fall, mar bra och befinner mig nu i Varanasi i de nordligare delarna av Indien.
Mina sista dagar i Nepal blev lite upphackade och inte riktigt vad jag hade planerat. Men det ar det som ar sa skont med att resa. Man har planerat en hel del bara for att vakna upp en morgon och hitta planerna insopade under en matta. Hursomhelst blev jag kvar i Pokhara lite langre an planerat pa grund av en strejk igen. Nar den val var over tog jag forsta basta buss till Kathmandu for att hamta mitt Indien-visum. Val i Kathmandu blev jag kvar ytterligare ett par dagar for Indiens ambasad var stangd av nagan oforklarlig anledning. Det kan ha att gora med att en av de anstallda pa ambasaden fatt frispel nagan vecka tidigare och skjutit ner tva medarbetare for att sedan skjuta sig sjalv. I den har delen av varlden kan vad som helst handa verkar det som. Vantedagarna fordrev jag med att besoka lite delar av Kathmandu-dalen jag missade vid forra besoket. Jag anvande aven mina julklapps-pengar fran familjen till att ta en flygande sightseeing-tur over himalaya som avslutning pa mina bergs-upplevelser. Egentligen tyckte jag att de 800sek det kostade var lite i dyraste laget men det var helt klart vart pengarna. I ett litet propeller-flygplan flog vi utmed hela bergsmassivet till Mount Everest dar vi vande och flog tillbaka igen. Allt medan en guide forklarade vilka berg vi sag. Det var maktigt, sarskilt att antligen fa se Mount Everest pa nara hall.
Efter tre vandor till Indiska ambasaden (Indisk byrokrati ar inte att leka med) fick jag antligen mitt visum och begav mig mot Indien. Pa vagen bestamde jag mig for att besoka en nationalpark som heter Royal Chitwan Nationalpark och ligger pa de nepalesiska slatterna mot indiska gransen. Det var vemodigt att se bergen forsvinna bakom sig men oxa markligt att for forsta gangen pa 2-3 manader se ett platt landskap breda ut sig nar vi narmade oss laglanderna.
Chitwan ligger mitt i den jungel dar britiska aristokrater i borjan pa 1900-talet forlustade sig med att skjuta tigrar och noshorningar. Djurlivet har borjat aterhamta sig efter det nu och idag inhyser nationalparken ett ratt massivt bestand av noshorningar, krokodiler, elefanter, tigrar och en hel del andra ”djungel-djur”.
Jag bode i en liten by mitt precis vid floden som avgransar parken vilken mest bestod av sma GuestHouse och resturanger. Men som alla andra turist-anpassande platser har i Nepal var det helt tomt pa turister trots att hogsasongen har borjat. Det var ratt haftigt nar solen gick ner over djungeln, att hora ljudet av syrsor, grodor och ett enstaka elefant-trumpetande samtidigt som jag satt och tittade ut over floden. Det kandes verkligen att jag befann mig mitt i djungeln.
De forsta dagarna fordrev jag med lite olika utflykter i djungeln. En flodtripp i en liten kanot och ett par timmars vandring med en guide dar jag stotte pa krokodiler och apor i mangder. Sedan en eftermiddag pa en elefantrygg dar jag for forsta gangen fick se vilda noshorningar. Ratt maktiga och skrackinjagande djur med sitt stora horn. Jag sag bara spar efter tigrar men det ar ju skygga nattdjur sa det ska till mycket tur for att fa se dom.
Efter tre dagar i Chitwan bestamde jag mig for att resa vidare men da slog kaoset till pa allvar. Pa morgonen nar jag skulle aka sa holl kungen av Nepal ett tal till folket dar han berattade att han slangt ut hela regeringen, satt dom i husarest och tagit makten over armen pa egen hand. Efter det slocknade all TV, radio, telefoner, mobiltelefoner och andra komunikationer. Inga bussar den dagen med andra ord. Dagen efter sa bestamde sig Maoist-gerillan for att utlysa ett par dagars blockad. Efterssom inga nyheter nadde fram fram sa viste ingen hur lange den skulle vara. Det enda jag kunde gora var att vanta och se vad som skulle handa. Sa det blev ett par slappardagar som mest spenderades med att sitta och snacka och dricka Raxi (nepalesisk hembrand sprit) med hotellforestandaren. Ratt skont och avslappnande men lite trist efter ett par dagar.
Efter fyra dagars vantan sa slappte antligen blockaden och jag kunde ta en buss mot gransen.

Min 15-timmars bussresa till Indien och mina forsta dagar i Indien kommer i nasta inlagg som inte ska behova droja lika lange.

Johan.